Rätten att neka palliativ vård.

Det finns flertalet anledningar man kan önska detta. Döden är ett väldigt stort ögonblick i livet, oavsett hur man väljer att se på det, och att kunna få välja att uppleva detta i vaket tillstånd utan vare sig sedering eller morfindimma är viktigt för vissa.

Dels finns det den religiösa aspekten
där till exempel grenar av Buddismen och andra österländska filosofier och religioner anser dödsögonblicket som väldigt viktigt. Vissa anser att det är det viktigaste i hela livet och det som bestämmer om du når nirvana eller hur nästa liv sa se ut. Självklart ska ett samhälle i så stor utsträckning det går även hjälpa dessa människor att ha sin rätt att utöva sin religion.
Vidare så bör man i större utsträckning även ta hänsyn till filosofiska övertygelser. Du ska inte behöva vara bunden till en religion för att kunna välja att uppleva döden vaken och nykter (om situationen tillåter detta). Vist går inte detta tänk att använda på alla möjliga olika situationer, och det är inte heller vad denna diskussion handlar om. Utan medborgarens rättighet att få välja hur man vill uppleva döden är det avgränsade ämnet.

Det finns en del skrivet om detta ämne och du har enligt lag rätt att som patient neka behandlingar. Men när det gäller palliativ vård så finns det ofta hinder i kommunikation mellan läkare och patient av mentala eller somatiska anledningar. Därför borde det finnas ett register där du kan registrera dig där du avsäger dig att t ex sederas eller få morfin, ångestdämpande i dom tillfällen där du inte längre kan kommunicera din vilja. Önskan om hur en organ ska användas efter döden anses så viktig att det finns register för detta och man automatiskt opt out. För vissa är den frågan betydelselös men själva dödsögonblicket desto viktigare.

Hur tillgodoser man sina önskningar om att neka palliativ vård om det saknas register för detta? Att bära en lapp i plånboken känns inte rättssäkert. Hur tillgodoser samhället mina önskningar då det finns stor risk att min kommunikation inte fungerar tillräckligt för att kunna framföra mina önskningar när den stunden är kommen? Detta torde vara minst lika viktigt som att önska att få behålla sin lever ner i graven eller andra liknande religiösa och filosofiska önskningar.

Du kan i god tid tacka nej till hemsjukvård och låta bli att söka akut vid försämring. Det är förstås fullt tillåtet att dö hemma som man vill. Men du får kanske vara beredd på att grannarna ringer polisen när du ligger och skriker. Morfin får man ju som bekant av en anledning.

Läste du hela inlägget? Du missade i så fall att det finns tillfällen då det inte går att kommunicera önskemål. Likväl så borde det inte behöva förklaras att försämring, sjukdom och skador kan komma så plötsligt att det inte går att tacka nej i god tid.

Heller är det inte samma sak att tacka nej till sedering och smärtlindring att man önskar att ligga hemma. Du blandar ihop korten väldigt mycket.

Jo, läste inlägget. De flesta som kommer i fråga för palliativ vård har en lång sjukhistoria med gott om tid att avsäga sig erbjudna vårdinsatser. Jag har svårt att se en situation där man snabbt tappar förmågan att kommunicera och därefter blir föremål för palliativ vård. Det vore möjligen om du får en ordentlig stroke eller råkar ut för en olycka och möjligheten till förbättring bedöms vara utsiktslös. Men om du i ett sådant läge inte kan kommunicera så är du sannolikt i koma och har ingen nytta av att avstå vare sig sedation eller morfin.

Vad gäller att ligga inlagd och tacka nej till erbjudna insatser så funkar det inte riktigt så i vården längre. Vill du inte ha erbjuden vård så skrivs du lämpligen ut från enheten så att sängplatsen kan erbjudas någon som vill ha vården.

Det du har svårt att tro, händer hela tiden. Att döden går att planera är en märklig utopisk tanke utan verklighetsförankring.

Att du anser det obetydligt att kunna neka morfin eller sedering för att man befinner sig i koma eller liknande tillstånd betyder inte att det är obetydligt på individnivå. Samhället är heller inte utformat så då det anses t ex så viktigt att få bestämma över sina organ efter döden, så att människor dör i väntan på donation. Det finns uppenbarligen viktiga aspekter runt döden även om du personligen väljer att inte bry dig.

Du lämnar direkt ingen tyngd till att man ska tro på dina ord om hur det förhåller sig inom vården. Frågan handlar ju uppenbarligen inte heller om att neka all vård, utan vissa medicinska preparat.

Men döden ser inte ut så att man kan välja att i medvetet tillstånd möta dödsögonblicket. Det är en fantasi som omhuldas i tex den Tibetanska dödsboken. I typfallet, vare sig du är preparerad med opioder och benso eller inte, så är du djupt medvetslös sedan timmar eller dygn när dödsögonblicket väl inträffar. Du kan inte medvetet gå det till mötes. Undantaget är väl möjligen vid eutanasi.

Inga problem att avsäga sig detta. Finns till och med ganska många palliativa som dör utan vare sig sedering eller morfin i kroppen, beroende på att de inte uppvisar tecken till behov och tyvärr i bland tidsbrist inom vården

Trams, alla är inte medvetslösa timmar innan döden. Har pratat med döende människor bara minuter bort från dödens inträffade

Och du vet vad som händer inne i hjärnan i denna medvetslöshet? Fantastiskt. Och i samma inlägg tala om fantasier. Härligt.

Dina inlägg återkommer enbart till att du egentligen inte anser det viktigt eller förstår anledningen. Det behöver du inte göra. Men döden är viktig. Och människor bör ha stor bestämmanderätt runt detta. Inte mot sin vilja fyllas med drogande preparat.

Det kan hända i undantagsfall, kanske framför allt hos hjärtpatienter. Hos cancerpatienter är det definitivt sällsynt.

Har du ens sett någon dö?

Jag tycker frågan om döden är ytterst viktig. Dock är trött som fan på folk som gör ned palliativvården med trams om ”fyllas med drogande preparat” och liknande. Du verkar ha nån odefinierad flummig utgångspunkt för dina åsikter men oftast hör man dylikt från eutanasiförespråkare och andra nihilister.

Jag med. Även vakat över vänner till familjen där de som varit närmare bestämt att det är bättre att droga ned och söva än att personen upplever oro och ångest. Jag har inget att säga om det för jag låg varken själv på dödsbädden eller var min förälder som låg där. Men jag personligen vill inte att någon närstående eller läkare, sjuksköterska tar det beslutet över mig. Och det gör vårdpersonal hela tiden. Det borde vara min rätt att som vuxen individ få möta döden och den ångesten, på samma sätt som jag förväntas kunna möta ångest, smärta och lidande i andra delar av livet.