Ni som älskar era jobb - vad är er hemlighet?

Vill inte gå in på detaljer hur jag håller huvudet ovanför vattenytan i nuläget men jag får inga bidrag atm, får hjälp av andra medan jag hittar nytt jobb. Hade nyligen en heltidstjänst som jag sade upp mig ifrån.


Det var ett chaufförsjobb med lätt lastbil och jag blev så pass utbränd att jag på riktigt trodde att jag skulle bli allvarligt skadad eller skada någon annan. Hade ett helt orimligt schema som bara blev värre och värre, varenda dag krävde en maxprestation men till slut så tappade jag fokus, började sova dåligt etc och då började även olyckorna i trafiken komma. Inget allvarligt, blev inte skadad men jag skadade andra människors bilar och lite annat. Att köra bil och vara utbränd är en riktigt farlig kombo och det blev bara värre och värre.

Alla jobb är inte värt lönen, och det här är ett exempel på den typen av jobb.

Men frågeställningen i denna tråd handlar inte om knega vs sofflocket. Det handlar om hur man knäcker koden till att "älska sitt jobb", som många hävdar att de lyckats med.

Jag vet inte om det är jag som har någon sjukdom eller om det är ni som har det. Hur knäcker ni Da Vinci-koden?

Har varit arbetslös en stor del av mitt vuxna liv. Haft mestadels knegarjobb med låg status - dock har jag haft ett relativt "högt rankat" jobb (på ett anrikt bibliotek) men det jobbet var också tråkigt och icke stimulerande. 9 gånger av 10 på en arbetsdag så har jag denna tanke molande i mitt huvud:

Jag skulle hellre vilja vara någon annanstans just nu. Tänk om man kunde vara hemma och ta en Irish coffee och kura ner sig framför Netflix.

Jag har en god vän som också är dödstrött på 9-17 slavjobb men den stora massan verkar tycka om sina jobb. "Jag älskar mitt jobb!" får jag ofta höra i periferin och jag förstår ingenting, vad är deras hemlighet? Får ofta pikar för att jag slutar på mina jobb efter några månader. I Sverige är det inte OK att inte tycka om att jobba, det har jag verkligen märkt. Det räcker inte att jobba heltid, man ska tycka om sitt jobb också alternativt ljuga om att man tycker om arbetet. Hjälp mig förstå...

Jag vet inte om det är jag som har någon sjukdom eller om det är ni som har det. Hur knäcker ni Da Vinci-koden?

Har varit arbetslös en stor del av mitt vuxna liv. Haft mestadels knegarjobb med låg status - dock har jag haft ett relativt "högt rankat" jobb (på ett anrikt bibliotek) men det jobbet var också tråkigt och icke stimulerande. 9 gånger av 10 på en arbetsdag så har jag denna tanke molande i mitt huvud:

Jag skulle hellre vilja vara någon annanstans just nu. Tänk om man kunde vara hemma och ta en Irish coffee och kura ner sig framför Netflix.

Jag har en god vän som också är dödstrött på 9-17 slavjobb men den stora massan verkar tycka om sina jobb. "Jag älskar mitt jobb!" får jag ofta höra i periferin och jag förstår ingenting, vad är deras hemlighet? Får ofta pikar för att jag slutar på mina jobb efter några månader. I Sverige är det inte OK att inte tycka om att jobba, det har jag verkligen märkt. Det räcker inte att jobba heltid, man ska tycka om sitt jobb också alternativt ljuga om att man tycker om arbetet. Hjälp mig förstå...

Jag vet inte om det är jag som har någon sjukdom eller om det är ni som har det. Hur knäcker ni Da Vinci-koden?

Har varit arbetslös en stor del av mitt vuxna liv. Haft mestadels knegarjobb med låg status - dock har jag haft ett relativt "högt rankat" jobb (på ett anrikt bibliotek) men det jobbet var också tråkigt och icke stimulerande. 9 gånger av 10 på en arbetsdag så har jag denna tanke molande i mitt huvud:

Jag skulle hellre vilja vara någon annanstans just nu. Tänk om man kunde vara hemma och ta en Irish coffee och kura ner sig framför Netflix.

Jag har en god vän som också är dödstrött på 9-17 slavjobb men den stora massan verkar tycka om sina jobb. "Jag älskar mitt jobb!" får jag ofta höra i periferin och jag förstår ingenting, vad är deras hemlighet? Får ofta pikar för att jag slutar på mina jobb efter några månader. I Sverige är det inte OK att inte tycka om att jobba, det har jag verkligen märkt. Det räcker inte att jobba heltid, man ska tycka om sitt jobb också alternativt ljuga om att man tycker om arbetet. Hjälp mig förstå...

Intressant fråga. Jag har både avskytt och älskat mina jobb genom livet. Har jobbat som analytiker och forskare och gör det idag.

När jag avskyr är det för att jobba med ambitionsfattiga kollegor som inte vill göra sitt bästa och som smiter undan, är sjukskrivna, fikar ihäl förmiddagar och inte kommer på något bra. Avskyr kollegor med förutfattade meningar och som inte vill utmana sin egna tankefördomar. Avskyr också kollegor som kommer till möten oförberedda på mötesfrågan, som babblar en massa varmluft på mötet och sätter andra i arbete med att begära in rapporter som de ändå inte läser.

Det jag älskar med mitt jobb idag är hög svårighetesgrad i analysen och att man måste vara kreativ för att se bortom sina fördomar och förutfattade meningar, och ämnets fördomar. Älskar snabba och korta jobb så arbetar mer som forskarkonsult. Att jobba på ett universitet är som att jobba i sirap. Okreativt och en massa toknissar som inte vill jobba på med tempo och snabbhet, och hierarkier som hindrar kreativitet, åtminstone i mitt ämne.

Jag älskar att jobba för att det håller mitt huvud igång. Skulle dö av att inte jobba och vara kreativ med något och bara vara en daglig passiv konsument av andras flöden.

Vad vill du göra av dina vakna timmar om inte att använda huvudets tankeförmåga och lösa teoretiska eller praktiska problem?

Tycker nog motsatsen, sällan man hör att folk älskar sina jobb. Att säga att man trivs på jobbet hör jag dock då och då, men även att folk klagar på sina jobb.

Älskar mitt jobb själv dock. Gör något jag tycker är kul och som jag även hade ägnat mig åt på fritiden (programmering), har en mycket bra chef och bra arbetskamrater (som jag även umgåtts med privat), en stor frihet i jobbet (kan jobba när jag vill) och behöver inte befinna mig på en viss plats. Alla dessa faktorer gör att jag stormtrivs.

Här har du statsen, svart på vitt.

https://www.scb.se/pressmeddelande/n...med-sitt-jobb/

Ja hm bra fråga. Jag har hittat ett jobb jag tycker är stimulerande på olika sätt som jag gillar. Sen om de är det rätta jobbet vet jag inte. Har bra lön och trevliga kollegor. De räcker långt men mina första tjugo arbetsår ville jag bara helst vara hemma istället och göra något intressant och givande. Sen så har jag aldrig hört någon säga att de vill jobba 40 timmar och jag har nog haft runt 1000 kollegor då jag jobbat på många ställen .. att jobba 40 timmar är ju rent plågeri och påhittat av någon idiot. Men jag ska jobba 80% så fort jag kan. Men de är lite av en fälla att jobba. Jag har märkt att man tappar kompisar och de som var genuint.Livsglädje

Tycker nog motsatsen, sällan man hör att folk älskar sina jobb. Att säga att man trivs på jobbet hör jag dock då och då, men även att folk klagar på sina jobb.

Älskar mitt jobb själv dock. Gör något jag tycker är kul och som jag även hade ägnat mig åt på fritiden (programmering), har en mycket bra chef och bra arbetskamrater (som jag även umgåtts med privat), en stor frihet i jobbet (kan jobba när jag vill) och behöver inte befinna mig på en viss plats. Alla dessa faktorer gör att jag stormtrivs.