Citat:
Ursprungligen postat av
RegalskeppetVASA
Om du ser på den här youtubefilmen så visar den flera luftandar som fångats på video men man ser även att människor som bara tittar på himlen direkt ser dem. Även om det går snabbt.
https://www.youtube.com/watch?v=tGPQ5kzJ9Tg
Jovisst, men samtidigt så är ju det som kameran fångar synligt en "längre" stund än vad ögonen hade kunnat registrera.
Det hade varit en annorlunda ljusstyrka också, och det hade mest uppfattas som en rödaktig glimt liksom.
Om man Vet vad man letar efter, så hade man regisserat det som en ELF, men hade man bara gått en vardaglig spatserpromenad sent om kvällen, och haft en supercell längst med horisonten som blixtrade och hade sig - då hade man förmodligen inte ens tänkt de dessa så vaga, små och så snabba plötsliga skiftningar mot rött.
På foto, och film, ser man ju hela strukturen - och det eftersom hela strukturen fastnar på bildrutan (med rätt inställningar och ljuskänslighet osv) och den bildrutan - trots att den varar så kort tid, är ändå tillräckligt för att vår hjärna ska registrera den som en större, mer synlig, helhetsbild.
Det är lite så som man kan göra genom att sätta in tex "fula bilder" i smyg i en film.
Tyvärr är det ju svårt att se sådant där.
Inte bara för att det sker så snabbt, utan kanske mest pga att vi - som publik - sällan har så bra utsiktsposition som på filmen.
Antingen är ju åskvädret rakt ovanför oss och då ser vi inget av det som utspelar sig ovanför, eller så är hela himlen täckt av moln.
Vi behöver alltså ha ett, i övrigt, molnfritt himlavalv, med långa perspektiv, där kanske en "enkel" åskcell" befinner sig nere vid horisonten. Så att vi kan se toppen alltså.
Och helt ett område med väldigt blygsam ljusförorening och klar atmosfär.
Vanligt folk hade alltså fått det svårt att lyckas se något sådant.
Men jag säga rinte att det hade varit omöjligt. Tros allt så var det ju genom helt vanliga mänskliga, uppmärksamma, ögon som detta fenomen allra först observerades och rapporterades.
Sen började man ta teknikens under till hjälp.
Jag har själv aldrig sett några ELFs, trots att jag har haft turen att se just en helt ensam Supercell komma inflygande mot mig - i en i övrigt helt molnfri natthimmel.
Det var förvisso inne i storstaden med massiva ljusföroreningar, och jag hade t.o.m gatulampor mitt mellan mig och molnet.
Däremot såg jag ju varje åskurladdning som supercellen kunde bjuda på. Men lade inte märke till något vagt rött ovanför - jag letade inte ens. Jag var så djupt tagen av showen i övrigt att det räckte mer än väl för mig.
Men det var så långt borta att blixtarna var mörkt lila, inte vita som "normalt."
Inte förrän det kom över mig blev de vita, men då såg jag bara nerslagen under molntäcket.
Men först, när jag såg hela molnet på avstånd, så såg jag hur de lila blixtarna lekte runt hela molnet som om det vore ett nystan.
Inte ett ljud, det var helt tyst ...
En annan gång såg jag ett åskväder från mer än tio mils avstånd. Det var bara molntoppen, som låg på själva horisonten, som "blinkade till" i små subtila "puffar" av ljus.
Det var över Nordtyskland och jag låg i det varma augustihavet utanför Falsterbo och guppade upp och ner i de djupa dyningarna.
Men inget rött där heller. Ändå så högt upp ...
Men, nu vet du iaf vad du ska hålla utkik efter, nästa gång du råkar då syn på ett åskmoln där långt borta i fjärran. Kanske du har tur =
