Om att lura en Schäfer i spåret som husse eller matte.

Det anser jag vara nästan helt omöjligt, efter att ha prövat med att springa i skogen och gömma mig. Helt omöjligt, såvida man inte går i bäckar, stiger upp på land på ena sidan och den andra och gör alla tricks man kan komma på.

Det tar bara några minuter, så kommer hunden och häschar, andfådd och glad, slickar en i ansiktet i stor glädje.

Självklart är lukten av husse eller matte hårt inprogrammerad i nosen, så det blir svårt att lura.

Vad anser experterna om hundspårning ?

Dränk stora yllestrumpor i diesel och trä över dina skor innan du sticker till skogen

Jag har läst att under WW2, utnyttjade Allierade motståndsmän blodpulver blandat med kokain, för att göra spårhundarna tillfälligt galna

Ingen, ingen hund kan motstå viljan att sniffa in blodpulver i nosen.

Jag lyckades lura en Schäfer som ingick i min vaktstyrka i lumpen.
Nu var det ju inte värsta sorten utan bara bevakningshundar men det skiljer kanske inte.

Hur som helst, det dygnet man inte gick vakt hade man hundgårdstjänst, men bl. an rastning.
Vi hade stora strövområden, skog och ängsmark. Brukade kolla hur duktiga hundarna var på att spåra upp mig. Sa "sitt" och sprang och gömde mig och visslade sedan och då brukade dom gå rakt på. Det fanns bara ett sätt att förvilla dom, klättra upp i ett högt träd och vara tyst som faan.

Så vitt jag vet så brukar man vänta minst 30 min för att doftpartiklarna i luften skall hinna lägga sig på marken innan man låter hunden spåra. Springer du iväg o låter hunden komma någon minut senare så är det mycket lätt för hunden att hitta dig.

Vissa hundar är duktiga på att spåra medans andra inte är det, det är individbaserat.

Backa, hoppa, gör cirklar, bygg fjärilar så att du får flera in och utgångar på spåret.
Det brukar om inte annat lura föraren.

Klart inom några minuter den kan springa som om det vore en oxfile framför näsan… under. Minst 30 minuter om handlar om personsök

Om man klättrar upp i en en tall eller gran, så tror jag Schäferhunden skulle ställa sig och skälla vid trädet, för luktspåret skulle sluta vid trädstammen.

För att skryta: jag kan stamklättra en tall utan grenar till 15 meter tills jag kan stiga på grenarna högre upp. Det sliter hårt på kläderna och man får kåda på sig som är svårt att tvätta bort, och så kan man bli höjdrädd som en katt, och få svårt att klättra baklänges ned till marken. Stamklättring är avskräckande när det utförs baklänges nedåt för de flesta människor, men även katter som ofta hatar det, eller kan helt enkelt inte göra det alls.

Stamklättring avser att klättra ett träd upp eller ned utan grenar genom att gripa trädstammen med armar och ben.

En dag när jag var yngre, klättrade jag upp i toppen av en 30 meter hög gran för att se utsikten. Jag kunde inte klättra hela vägen upp, för den blev allt för vek i toppen för min kroppsvikt som dock bara var 60..65 kg.

Utsikten var fantastiskt vacker, och jag klättrade ned mycket enkelt och vackert till marken.

Få människor vågar sig på att klättra upp i toppen på en stor gran, och i synnerhet icke katter.
Men om en ogärningsman skulle klättra upp i trädet, så skulle den intelligenta Schäferhunden fatta saken och göra ståndskall vid trädet.

Min hustru glömde ett paket av blodpulver när Schäferflickan tillfälligt var ensam i huset.

Hela mattan totalt besudlad av blod som hon slickat i sig, haha.

Bo.

Som skulle någon styckat en människa på heltäckningsmattan.

Det beror lite på hund.
En del hundar letar i princip bara på marknivå och man får lära dem att söka uppåt för att de skall lyfta nosen.
Andra har det naturligt i sig och söker så utan träning.