Varför skaffa barn i dagens samhälle?

I nationalistiska och kristna kretsar framhävs ofta tyngden av att föda barn - och visst, jag håller med om att det är en viktig sak och en stor del av livet.

Men när jag skådar hur samhället kring mig är, ser jag bara färre och färre skäl till att skaffa egna barn. Varför skulle jag ge liv till något så personligt och kärt som mitt eget barn, bara för att sedan låta min kära skapelse slukas upp av det samhälle jag hatar? Jag är med och leder träningspass för barn i olika åldrar några gånger om veckan, och visst är det kul, men samtidigt tvingas jag varje gång se hur de tar till sig mer och mer modernt skräp, och jag kan inte göra mycket mer än att se på medan huset sakta faller samman. Jag vet och hatar hur ungdomslivet i tätorter är i dag och jag hade givetvis aldrig gått med på att låta min egen lilla älskling omvandlas till samma äckliga människotyp.

Som förälder har man givetvis en del makt över sina barn, men den makten räcker bara så långt. Jag skulle möjligtvis kunna hindra vissa enstaka påfund från att tagas upp av ungarna, men så länge de lever i detta moderna samhälle dag ut och dag in, är det fullständigt ofrånkomligt att de kommer bli del av samma förhatliga samhälle, och som förälder är jag ju så klart ansvarig för att jag låter den utvecklingen ske till att börja med. Att inte göra något är en handling i sig självt.

Om jag inte lyckas bosätta mig i en by ute i skogen och leva någorlunda avskilt från majoritetssamhället, kommer jag aldrig se något skäl till att skaffa barn.

Jag vill påpeka att detta, till skillnad från vissa andra mänskors skäl för att inte skaffa barn, inte har att göra med materiella skäl eller trygghetsskäl ("klimatkris, världskrig, arbetslöshet, bla bla bla"), utan det har att göra med ren heder, dygd och sed, dvs andliga skäl. Vi har redan fler materiella bekvämligheter än vad vi behöver, och om jag hade barn, skulle jag medvetet göra deras liv "hårdare" genom att hindra dem från att ta del av vissa vanliga moderna saker, som telefoner och datorer.

Med det sagt, undrar jag i vilket slags samhälle ni barnfödselvurmare har tänkt bo i när ni föder 15 ungar? I storstaden? Tätort? Landsbygd? Och om ni bor och kommer fortsätta bo i städer, hur ser ni då på att era ungar oundvikligen kommer att bil en del av moderniteten, samt hur långt är ni villiga att gå för att uppfostra barnen rätt?

Om svenskar inte skaffar barn så dör svenskar ut. Lärde du dig inte biologi i skolan?

Som svensk man kan man ju donera sperma istället?

Jo så klart ska svenskar leva vidare, men varför ska svenskar just leva vidare i ett mångkulturellt, rasblandat, rotlöst och teknikskadat samhälle? Är det svenska folket icke värt ett bättre öde än så? Jag är inte mot att föda barn, utan jag vill bara föda barn i ett värdigt samhälle.

Problemet är att vi k-selekterade vita människor tvingas att ha en massa r-selekterade grupper i våra länder. Det önskvärda är ju massiv återvandring, men innan politiken har kommit dit, så är det rena självmordet att ytterligare låta tredje världen-folk ta över mer, vilket de gör om vi slutar skaffa barn.

En miljöpartistisk klimaträdd woke-fitta har därför mer rätt att starta en sådan här tråd än vad du har, för du tycks ju fatta att det är en bra grej att låta Sverige vara svenskt.

Boomers och blattar har ju tillsammans gjort att vi aldrig kommer kunna ha det lika bra ställt som våra föräldrar gällande boende och levnadsstandards, och våra barn kommer i sin tur antagligen ha det ännu svårare. Men som du mycket väl fattar är det allt vi kan göra för att inte förlora ännu mer av vårt land till de invaderande horderna så ut o sprid din säd nu för fan.

Det är en svår fråga; viljan att ha barn är förknippad med viljan att se ens egen kontinuitet i framtiden. Ifall denna kontinuitet känns dekadent oavsett vad man gör så minskas viljan till att fortsätta med skiten, ungefär som en åldring kan vilja ta livet av sig i vetskap att snart någon kommer behöva torka hans röv.

Ifall jag säger att du kan rädda små mini-samhällen där Sverige består, i små bytrakter långt från städerna, skulle det vara tillräckligt för att vilja ha barn? Givetvis kommer barnen någon gång bli vuxna och söka sig till städernas kaos för att skapa sitt eget liv, man kommer inte kunna skydda dem för alltid. Mycket tyder dock att vi allt mer kommer plugga och jobba från distans, och det finns allt mindre som storstäderna kan erbjuda oss som vi inte kan få från landet.

Fickor av Sverige kan fortsätta gro alltså utan att vi behöver delta i det nya balkaniserade Sverige. Något bättre än det kan jag tyvärr inte erbjuda. När det gäller att få ens barn att inte komma in i dekadenta moderna livsfilosofier så krävs det bara att du är bra att förföra dem som förälder, att njuta av att se världen med dina ögon (inte 100% givetvis, vi vill inte att våra barn ska vara som kultmedlemmar). Visa dem vad som är fint med Världen så som du ser den helt enkelt.

Det är en motsägelsefull text du har skrivit, och du verkar förstå det själv.

Om du hatar dagens samhälle så har du en anledning att bekämpa det, och det kan man bara göra över flera generationer. Ur ett flergenerationsperspektiv är barnlöshet samma sak som att lägga sig ned och dö på momangen. Det är förstås oförenligt med att ha en klar fiendebild och att se kamp som en nödvändighet.

Fram till inte särskilt många generationer sedan dog ungefär hälften av alla barn i diverse sjukdomar. Det var hjärtekrossande för deras familjer, men den sorgen sågs inte som en anledning att avstå från barn, så varför skulle du avstå för något mindre allvarligt än så? Politisk tendens är dessutom högst ärftlig, både genom biologi och fostran, så du kan räkna med en betydligt mindre andel än så som riskerar att bli PK, ifall föräldrarna har helt andra ståndpunkter. Att dina barn kan slukas av ruttenheten är om något en anledning att skaffa många barn, så du kan vara säker på att iallafall ha några i behåll, precis som det vara när barnadödligheten var högre.

Du skriver att det inte handlar om materiella saker. Sedan handlar det ändå om materiella saker - som du bara har valt att koppla till immateriella saker som heder. Jag vet inte hur du får ihop resonemanget om teknik. Det finns väl positioner mellan fastklistrat beroende och total avhållsamhet.

Svårigheten med att få ihop en familjevänlig livsstil i ett livsfientligt samhälle är en mycket relevant fråga. Det är dock inget argument för att inte skaffa barn. Det är bara en anledning att anstränga sig för att hitta bästa/minst dåliga upplägg med de barn du skaffar. Du verkar kräva perfektion här vilket krockar med ditt tidigare argument om dagens ruttna samhälle. Samhället är inte minst ruttet för att folk har blivit för bekväma. Hur kan risken för obekvämhet då vara ett skäl att avstå från barn?

Barnen växer upp i ett land med kriminalitet, skjutningar, mord och våldtäkter. Är det då rätt att sätta barn till världen bara för att man vill ha barn? Desto äldre de skulle bli, desto mer ångest skulle jag få, för det lär inte bli bättre. Det bildas mer och mer kriminella gäng, och detta är den värld som barnen har framför sig. När jag ser gravida kvinnor så brukar jag tänka "stackars barn som ska födas till denna värld". Så jag är tacksam att jag har möjlighet att välja, och kan överlämna detta till andra.

Antar att du själv är kriminell då. Isåfall förstår jag ditt resonemang: du hatar kriminella, och om du skaffar barn så sätter du fler kriminella till världen. För oss som inte är kriminella är det tvärtom, vi gör världen mindre dålig genom att yngla av oss.

Inte är jag kriminell, ha ha! Har inte ens fått fortkörningsböter. Jag skrev bara mina synpunkter på ett vänligt sätt, vi lever fortfarande i ett fritt land och då får man tycka vad man vill.

Man brukar ju säga att vänstern utrotar sig själva genom att inte skaffa barn (och att göra aborter).

Kolla på Demokraternas favorit Taylor Swift, snart 35 och barnlös.