Socialarbetare i Tranemo kommun får ej driva företag inom naturmedicin som bisyssla

Två intressanta fall har poppat upp i Tranemo kommun där två socialarbetare tvingas välja, upphör med din bisyssla som "häxa" eller bli av med jobbet.

I detta fall rör det sig om två kvinnor som ironiskt nog bedriver verksamheter som räknas som friskvård och godkänns av skatreverket. Alltås kommunen godkänner förmodligen att deras anställda använder sina friskvårdsbidrag där.

Arbetsgivaren hävdar att bisyslan är förtroendeskadlig och det är således inte de vanliga orsakerna som att bisyssland är konkurerande verksamhet.

https://sverigesradio.se/artikel/fac...m-forstar-inte

Vad säger ni flashback -
Är verksamhet med t.ex healing såpass förtroendeskadlig att du inte kan arbeta inom kommunen.
Hur hade det sett ut om de ägnat sig åt andlig själavård inom någon av de abrahamitiska religonerna? Hade de gått lika hårt åt någon som verkade inom t.ex kyrka, moské eller synagoga?
Eller är detta bara en storm i ett vattenglas? Vad säger ni?

Diskutera gärna frågan. Käbbel kvinnor, facket, socialtjänsten och kommuner generellt undanbes då det redan finns gnälltrådar om sådant.

Den här tråden berör både ämnet arbetsmarknad och diskriminering, om den bedöms övervägande beröra diskriminering ber jag vänligen att tråden flyttas

Den ene jobbar som biståndshandläggare inom äldrevården, låter ju väldigt anonymt. Den andre jobbar som socialsekreterare för unga, vilket kanske är ett mer utåtriktat arbete?

Jag kan väl tycka rent generellt att bisysslor måste ses i proportion till ens anställning. Tar det väldigt stort anspråk av tid från ens anställning måste man välja.

Men bisyssla kan ju också vara kommunpolitiker, bokcirkel och annat som inte är direkt företagande, så vart ska gränsen dras?

Att just deras bisyssla skulle vara särskilt uppseendeväckande låter som diskriminering. Jag lägger inget värde i vad de själva tror på, annat än att så länge de inte värvar kunder genom sin arbetsplats så ska väl kommunen skita i det.

Eftersom det saknas evidens är nog verksamheten att betrakta som mumbo jumbo, kanske på gränsen till bedrägeri.

Samtidigt går ju folk dit av fri vilja så lite får de ju skylla sig själva.

Om man ser verksamheten som religion skulle man kanske kunna hävda diskriminering men det beror på hur verksamheten är registrerad. Är det friskvård utfört av enskild firma blir det nog svårt att hävda religionsförföljelse. De har ju inte blivit uppmanade att upphöra med religiös övertygelse utan bara med den vinstdrivande verksamheten.

Jag tror kommunen får rätt vid en rättegång.

Edit: Att skattemyndigheten registrerat deras verksamhet som friskvård betyder inte per automatik att kommunens fridkvårdsbidrag kan användas där. Kommuner har oftast ganska snäva regler för vilka verksamheter de godkänner. När jag jobbade inom kommunal verksamhet godkändes efter mycket diskussioner Yoga. Thaimassage däremot godkändes inte. Bland idrotter godkändes inte kampsporter eller sportskytte medan innebandy, golf och ridsport var godkänt.

Stämmer det så är det en stor skandal och måste stoppas omedelbart.



Eftersom de håller på med bedrägerier så kan de så klart inte arbeta hos kommunen. De borde sitta i buren.


Vi vet att det är stora problem med detta och inte omöjligt att det skulle falla mellan stolarna. Något vi måste jobba hårdare på i samhället att få stopp på. Dessa religioner skadar mänskligheten extremt mycket så länge de får hålla på.




Det har passerat gränsen och är bedrägeri. Det är också en mycket hemsk form av bedrägeri där utsatta människor ofta råkar mycket illa ut.


I vissa fall så får folk skylla sig själva. Men människor som är väldigt utsatta och utnyttjade av dessa hemska bedragare sitter i en annan sits. Man måste tänka på dem också.

Gällande din edit var jag med om det för ca 10 år sedan, då var skatteverket regelverk mindre tydligt. Numera har jag varit med om att fler saker godkänns, har t.ex en kompis som fick thaimassage godkänd efter att förtydliganden gjordes.

Jag tycker att frågeställning är intressant ur ett diskrimineringsperspektiv. Iom att arbetsgivaren hävdat att det är just förtroendeskadligt och båda uttrycker att deras företagande är en tolkning av deras tro och kultur. Jag snackade med en kompis som sa att rättsläget här verkar rätt oprövat och att det kan finnas något gammalt prejudikat kopplat till kuntbys filsdelfias medlem hos någon arbetsgivare. Jag har dock inte letat upp dommen.

Om man tror att man är en häxa står det nog inte rätt till i huvudet. Hur sköter de sitt jobb om de tror att sjukdomar kan botas med stenar och new age-musik? Detta kan vara ett alternativ till uppsägning.

Förtroendeskadlig verksamhet är väl en acceptabel förklaring i sig.
Men förtoendet för kommunen skadas ju av att den inte kan förklara sig närmare i fallet utan att att kommentera fallet i sig. De kunde väl åtminstone lämna ut den där checklistan de använder som grund för bedömningar.
De utsatta personerna måste väl ändå själva kunna få förklaring på vad som är förtroendeskadligt mer i detalj?

Jag tycker det är en rimlig bedömning av kommunen, eftersom båda har myndighetsutövning i sina tjänster och arbetar med personer i utsatt ställning. Båda fattar myndighetsbeslut som kan ha stor inverkan på människors liv och framtid. Att arbeta som biståndshandläggare inom äldrevården är absolut inte anonymt. Hon träffar gamla och sjuka människor och handläggarens bedömning kan resultera i att någon inte kan bo kvar hemma utan behöver flytta till ett boende, eller någon tvingas bo kvar hemma och får inte flytta till ett boende.

Hade det handlat om kommunanställda på gatukontoret tror jag det hade varit mindre kontroversiellt.

Det hade ju för övrigt varit fruktansvärt kul om kommunen nekat bisysslan för att det var konkurrerande verksamhet.

Då skulle man till exempel inte heller kunna vara funktionär i pingströrelsen utanför arbetstid och ägna sig åt handpåläggning och annat och samtidigt arbeta med sin profession. Frågan verkar inte vara ställd om de kan göra skilland på sitt arbete och sin bisyssla. Utan bara att det är förtroendeskadligt att de har just den bisysslan.
Folk tror på allt mellan himmel och jord i sina olika religoner men klarar allt som oftast av att sköta sitt jobb utan att blanda samman detta.

Då är jag ju nyfiken på var man drar gränsen. Är det för att de eventuellt tjänar pengar på sin tro?
Är det ok att stå och dela ut biblar? Eller skulle det skada förtroendet för en biståndsbedömmare?
Det går inte att utläsa att hon skulle ha bedömt handpåläggning istället för beslut om boende enligt socialtjänstlagen.

Jag tycker också att det är märkligt.
De verkar ju inte kunna motivera varför.
Hade jag jobbat inom kyrkan och jag på min fritid bedrev en kampanj för att införa la vej satanism som statsreligon kan jag förstå om det är förtroendeskadligt. Men detta är ju folk som jobbar med att bedömma bistånd enligt lagstiftning. Det framgår inte att de gjort några fel och svaret verkar ju vara att de skulle få jobba kvar om de upphörde med bisysslan.

Rubrik justerad (tidigare '"Häxjakt" Kommun ställer ultimatum till "Häxor" - sluta med bisyslan eller bli uppsag').

Mod.