Markus Allard: Så här lätt är det att fuska i svenska val

Markus Allard är tillbaka och denna vecka pratar han om valfusk. Hur robust är det svenska valsystemet egentligen?

Videon handlar om hur man kan fuska i svenska val och går igenom flera svagheter och metoder för manipulation. Allard kritiserar hur diskussionen om valfusk ofta möts med starka reaktioner och avfärdas som illegitim kritik.

Han börjar med att beskriva hur valsedlarna hanteras i Sverige. Till skillnad från exempelvis Danmark, där alla partier listas på en och samma valsedel, använder varje parti i Sverige sina egna valsedlar. Detta innebär en enorm logistisk utmaning med nästan en miljard valsedlar som ska hanteras. Partivalsedlar för partier som redan har mandat läggs ut automatiskt, medan nya partier själva måste distribuera sina valsedlar. Namnvalsedlar, som innehåller kandidaternas namn, måste också fördelas av partierna själva.

Destruktion och sabotage av valsedlar är ett annat sätt att fuska. "Fiendens" valsedlar kan förstöras eller göras ogiltiga genom att exempelvis hälla vatten eller färg på dem. Att skapa och distribuera falska valsedlar som liknar officiella men med små fel är ett annat sätt att förstöra röster för oppositionen.

Kommunerna spelar en huvudroll i valorganiseringen, vilket kan leda till partiskhet beroende på vilka som sitter i valnämnderna. Valnämnder kan besluta om partierna själva ska fylla på valsedlar eller om valförrättarna ska göra det, vilket kan försvåra för mindre partier. Det är också kommunen som distribuerar kuverten som valsedlarna ska läggas i, vilket kan leda till problem om kuverten är gamla och inte försluts ordentligt. Partier måste själva fylla på valsedlar under både förtidsröstning och på valdagen, vilket innebär att de måste ha folk som kan övervaka varje vallokal. Det finns risk för att valsedlar försvinner eller medvetet göms undan, vilket skapar ytterligare hinder för partier.

Rösträkningen har också sina svagheter. Valsedlar ska ligga i förslutna kuvert, men ibland försluts kuverten inte korrekt, vilket kan leda till att röster byts ut eller försvinner. Röstmottagare kan försluta kuvert felaktigt eller inte alls, och det kan vara svårt att få nya kuvert om de gamla är defekta. Vid rösträkningen sprättas kuverten och valsedlarna sorteras. Här finns möjlighet att byta ut röster om ingen övervakar noggrant. Märkta valsedlar döms ut som ogiltiga, vilket kan utnyttjas genom att medvetet göra små markeringar på motståndarnas valsedlar. Trötthet bland rösträknarna efter långa arbetsdagar kan leda till slarv och misstag som kan utnyttjas för att manipulera resultatet.

Presentatören menar att systemet är designat med för många svaga punkter och att dessa inte åtgärdas eftersom vissa aktörer gynnas av status quo. Han påpekar att kritik mot valsystemet ofta avfärdas som desinformation eller propaganda, vilket förhindrar en ärlig diskussion om nödvändiga reformer. Exempel på konkret fusk och sabotage från tidigare val, särskilt riktade mot specifika partier som Örebropartiet, tas upp för att belysa problemen.

Han föreslår att man borde reformera systemet för att göra det mer robust och mindre sårbart för manipulation. Han betonar att det krävs medvetenhet och vaksamhet från väljare och politiskt aktiva för att skydda demokratin och säkerställa rättvisa val. Han avslutar med en uppmaning till att gå och rösta samt att övervaka valprocessen noggrant för att förhindra fusk och manipulation.

Videon handlar om hur man kan fuska i svenska val och går igenom flera svagheter och metoder för manipulation. Allard kritiserar hur diskussionen om valfusk ofta möts med starka reaktioner och avfärdas som illegitim kritik.

Han börjar med att beskriva hur valsedlarna hanteras i Sverige. Till skillnad från exempelvis Danmark, där alla partier listas på en och samma valsedel, använder varje parti i Sverige sina egna valsedlar. Detta innebär en enorm logistisk utmaning med nästan en miljard valsedlar som ska hanteras. Partivalsedlar för partier som redan har mandat läggs ut automatiskt, medan nya partier själva måste distribuera sina valsedlar. Namnvalsedlar, som innehåller kandidaternas namn, måste också fördelas av partierna själva.

Destruktion och sabotage av valsedlar är ett annat sätt att fuska. "Fiendens" valsedlar kan förstöras eller göras ogiltiga genom att exempelvis hälla vatten eller färg på dem. Att skapa och distribuera falska valsedlar som liknar officiella men med små fel är ett annat sätt att förstöra röster för oppositionen.

Kommunerna spelar en huvudroll i valorganiseringen, vilket kan leda till partiskhet beroende på vilka som sitter i valnämnderna. Valnämnder kan besluta om partierna själva ska fylla på valsedlar eller om valförrättarna ska göra det, vilket kan försvåra för mindre partier. Det är också kommunen som distribuerar kuverten som valsedlarna ska läggas i, vilket kan leda till problem om kuverten är gamla och inte försluts ordentligt. Partier måste själva fylla på valsedlar under både förtidsröstning och på valdagen, vilket innebär att de måste ha folk som kan övervaka varje vallokal. Det finns risk för att valsedlar försvinner eller medvetet göms undan, vilket skapar ytterligare hinder för partier.

Rösträkningen har också sina svagheter. Valsedlar ska ligga i förslutna kuvert, men ibland försluts kuverten inte korrekt, vilket kan leda till att röster byts ut eller försvinner. Röstmottagare kan försluta kuvert felaktigt eller inte alls, och det kan vara svårt att få nya kuvert om de gamla är defekta. Vid rösträkningen sprättas kuverten och valsedlarna sorteras. Här finns möjlighet att byta ut röster om ingen övervakar noggrant. Märkta valsedlar döms ut som ogiltiga, vilket kan utnyttjas genom att medvetet göra små markeringar på motståndarnas valsedlar. Trötthet bland rösträknarna efter långa arbetsdagar kan leda till slarv och misstag som kan utnyttjas för att manipulera resultatet.

Presentatören menar att systemet är designat med för många svaga punkter och att dessa inte åtgärdas eftersom vissa aktörer gynnas av status quo. Han påpekar att kritik mot valsystemet ofta avfärdas som desinformation eller propaganda, vilket förhindrar en ärlig diskussion om nödvändiga reformer. Exempel på konkret fusk och sabotage från tidigare val, särskilt riktade mot specifika partier som Örebropartiet, tas upp för att belysa problemen.

Han föreslår att man borde reformera systemet för att göra det mer robust och mindre sårbart för manipulation. Han betonar att det krävs medvetenhet och vaksamhet från väljare och politiskt aktiva för att skydda demokratin och säkerställa rättvisa val. Han avslutar med en uppmaning till att gå och rösta samt att övervaka valprocessen noggrant för att förhindra fusk och manipulation.