Idioter som badar i blancoskulder - hur resonerar dom?

Jo jag kan förstå att om man har en buffert så är det "blanco hela veckan" för det finns något att rota i när nöden kräver. Tyvärr har jag inte lyckats de gånger jag försökt. Det känns som att pengarna brinner inne, hjärnan kan inte sluta tänka på alla spännande saker som man kan hitta på med dem.

Så jag har någon slags inverterad instinkt - de flesta känner sig trygga med mycket pengar på banken och sover gott på natten då, för mig är det tvärtom då jag aldrig lyckats vänja mig vid det även de tiderna då det har sett ljust ut. Av någon anledning blir jag stressad av att det ligger en massa pengar som marineras.

Nej jag sparar nån ynka tusenlapp till buffert.
Dom där 22% som du pratar om går till sparande i fonder, men det spelar väl mindre roll i sammanhanget.

Nej, jag har faktiskt en vanlig lön och jag är inte sparsam på det sättet. Jag kollar aldrig prislappar på Ica för vill jag ha en skinka till min smörgås så spelar det ingen roll om den kostar 14.99 eller 21.99, jag ska ha min skinka ändå.

Det är det här jag försöker få fram, det är synd att så många väljer att göra sig av med all sin lön och inte förstår hur enkelt det oftast är att faktiskt spara sig till en trygg vardag, även som en vanlig svensson. Utan oro för eventuella oväntade avgifter och räntor på lån som gått till saker man enkelt kunnat spara sig till.
Jag tycker det är riktigt tråkigt faktiskt.

1000kr är ändå 1000 kr. Många bäckar små. Kanske du kan lägga 1500 nästa månad?
Ett tips är att sätta auto så pengarna dras direkt till spar när lönen kommer, ligger dom på lönekontot är det enkelt att spendera "för jag har ju ändå 8k där, då kan jag unna mig den här teknikprylen för 2k".
Jag sätter hellre lite för mycket på sparkontot, just för att det gör ondare psykologiskt att behöva nalla därifrån, därför drar man sig för att ta därifrån i onödan.
Så funkar iallafall jag.

Du skulle kunna testa att ha bufferten lite mer svårtillgänglig, t.ex. i form av sparkonto med hög ränta på annan bank (t.ex. https://www.svea.com/sv-se/privat/spara/sparkonto), i form av bitcoin på egen plånbok eller i form av fysiska guldmynt.

Först måste dock alla blodsugande blancolån amorteras bort, förstås.

Jag har en bra modell, jag har 50k på sparkontot för akuta grejer. 100k på räntebärande papper (låg risk) och resten på högrisk papper för mer långsiktig investering.

Aldrig några problem med likviditet

Och varför hade du två extremt höga elräkningar? Var det kanske därför att du "var tvingad" att glo på tv och spela en massa datorspel eller "tvimgades" att göra annat som krävde en massa el trots att du lätt kunde planera att inte göra det under vintern eller göra det under tider på dygnet när elen var billigare?

Det är inte tv:n som kostar, utan uppvärmningen. Svårt att planera uppvärmningen under sommaren när det är billigt...funkar inte heller att bara köra värmen på natten även om man har timavtal.

Det är nog en 50/50 split där. Jag är en av dem som inte kan intala mig själv att "sitta av" tiden i hopp om att framtiden ska bli bättre. På något grundläggande plan så skrämmer det mig med 5, 10, 20-årsplaner, för ingen vill ju bli äldre och när man uppnått den där sparplanen så är man ju gammal och grå och många av ens vänner och djur kommer att vara stendöda vid det laget.

Jag känner verkligen att jag "sitter av" tid när man har pengar och inte gör något med dem... svårt att förklara kanske för någon som inte tänker i de banorna. Det är lite som att vara på en stel familjeträff och hela tiden tänka "fan, allt det här skulle vara mer festligt om man tog en drink eller två nu på plats och ställe."

Det handlar ju om vad man är van vid. Om man är van vid att spara så är det ju inga problem alls, då tänker man ju inte på alla pengar som ligger och bränner varje dag, tillslut så kanske man knappt tänker på det ens en gång i månaden? Men när man börjat få smak för hur otroligt roligt man kan ha det när man spenderar mycket pengar, vilket jag fick blodad tand för tidigt i mitt liv, så är det väldigt svårt för mig att växla ned och inte tänka på det.

Du behöver inte tänka 20 år fram. Du behöver inte tänka något alls, gör det bara.
Du sa tidigare att 1000 kr i månaden inte är värt att spara för det är vad ett SL-kort kostar per månad.
Sparar du 1000k i månaden nu så åker du ju gratis hela nästa år, och dom 12k du sparat in på ditt färdigbetalade kort kan du ju lägga på något fint? Istället för att låna till att köpa det? Hänger du med?

Nu förespråkar jag väl inte att spendera upp alla sina besparingar på det sättet, men bättre det än att inte spara över huvudtaget iallafall. Du behöver inte tänka så långt fram. Väljer du dessutom att investera sparpengarna så växer ju dessutom dina pengar.

De resonerar att det löser sig på nåt sätt sen.

Intressant inblick i en helt annan mentalitet än min egen. Det där med att få blodad tand för att spendera mycket pengar tidigt i livet är något jag hoppas att mina egna söner inte ska få. Vanor och inställningar som man lägger till sig med tidigt i livet är svåra att bryta senare, just därför är det oerhört viktigt att som förälder försöka ge sina barn ett sunt förhållningssätt till pengar.

Vet inte hur gammal du är men nej man blir inte gammal och grå på 5 eller 10 års sikt om du inte är det just nu. Lite äldre javisst, några fler gråa hårstrån eventuellt men också mer livserfarenhet och nya insikter. När jag var 25 och försökte föreställa mig själv vid 40 såg jag en gammal människa framför mig. Nu har jag fyllt 40 och känner mig precis som samma människa som för 15 år sedan, t.o.m. i bättre fysisk form nu tack vare thaiboxningen. Så poängen är att lägger du undan lite pengar för att de ska kunna ge bra avkastning på lite längre sikt så sparar du inte till en annan människa än den du är idag. Du kommer fortfarande vara du. Lite rörigt men hoppas du förstår vad det är jag vill ha sagt =)

Mycket kokar ned till ens förhållningssätt till pengar. Är de att betrakta som långsamma eller snabba kolhydrater? För min egen del är pengar först och främst ett medel till sinnesfrid. Har en ångestproblematik i grunden (som dock blivit mycket bättre sedan jag fick barn och någon annan än mig själv att fokusera på), det finns så mycket annat här i livet som man kan oroa sig över som sin hälsa, sina barns välmående, arbetslöshet, föräldrar som är på väg att bli gamla och skröpliga etc. Saker som många gånger ligger helt eller delvis utom ens kontroll. Pengar däremot gör det inte, att ha mycket pengar undanstoppade (frugan och jag borde ligga på motsvarande runt 4 samlade årslöner undanstoppade just nu i olika placeringar varav 10-15 % vill jag ha tillgänglig direkt) skänker mig inre lugn och minskar min ångest då jag vet att det kan gå åt helvete på alla möjliga olika sätt utan att i alla fall pengar kommer att vara ett bekymmer. Den sinnesfriden är för mig ovärderlig och bra mycket härligare än att få någon snabb kick av att konsumera upp pengarna. Av samma anledning håller vi på att betala av vårt huslån helt och kommer vara klara om 8 år även fast många anser att det är ekonomiskt smartare att ha kvar en del lån och sätta av pengar i fonder och likande. Bryr mig inte, att äga sitt hus helt utan lån kommer att få mig att känna mig ännu tryggare. Sedan ska jag tillägga att jag är frilansare och därmed utan arbetslöshetsförsäkring och liknande och pappa till två barn samtidigt, för att kunna jobba så här och samtidigt inte vara stressad över varierande inkomster behöver jag en rejälare buffert än vad man behöver som lönearbetare eller t.ex. om man inte har barn.

Jag tror jag skulle kunna få din mindset, men det skulle krävas en sjuhelvetes detox - likt allt som går överstyr, alkohol, spel etc så betalar man detta med tid. Jag tror att om jag hade krigat med min skalle ett par veckor och suttit av dem, stirrat in i väggen whatever så försvinner det där sakta men säkert. Men det är inte lätt att omprogrammera något som man redan upplevt - ifall man (temporärt) levt lyxliv så kan man ju inte säga till hjärnan "sluta drömma, sånt där finns inte på kartan" - hjärnan köper ju inte det eftersom det inte är någon dröm eller utopi, den har ju redan upplevt allt detta och vet att det i teorin går att uppleva igen.

Detta är skälet till varför folk börjar låna och leva över sina tillgångar när de blir framgångsrika och turen vänder. Det är rent psykologiskt väldigt svårt att börja montera ned sina vanor som man haft en längre tid, trots att all logik dikterar att det är dags att börja skära ned.

Ifall jag hade en dröm att klättra Mt. Everest, så skulle det nog vara rätt enkelt ändå att nå en acceptans att jag aldrig kommer att klättra Mt Everest. Jag har ju aldrig varit i närheten och kroppen har inte fått uppleva det. Men när den väl fått uppleva rushen av att spendera mycket pengar och göra allt man vill... oumph, det är inte lätt att omprogrammera!

Jag har ungefär samma storlek på bufferten jag också. Fördelen med detta är ju man även kan få en fin ränta på ett vanligt sparkonto idag, runt 4%. Därför ökar ju bufferten bara på av sig själv med en liten slant månad efter månad.