Avsluta arbetslivet med A-kassa

Man blir inte pensionär längre vid 65 år, utan 67 år. Men visst det går om ingen vill anställa dig igen, för söka jobb måste du.

Hypotetisk fundering:

Låt säga att någon säger upp sin egen anställning vid t.ex. 64års ålder.

Denne skriver in sig på arbetsförmedlingen, tar 45 dagars karens och lever därefter på A-kassa under 300dgr innan övergång till pensionsuttag.

Gissningsvis är det svårt att bli erbjuden ny anställning vid aktivt jobbsökande i den åldern, speciellt om det inte finns en intention att ta ett nytt jobb.

Omoraliskt kan man tycka, men hur fungerar systemet, finns det något som hindrar att systemet utnyttjas så här?

Och hur skulle det funka om man gör det ännu tidigare och har cash vid sidan av...typ vid 55?

55 är för tidigt, gneta på i "åtgärder"/vuxendagis i 10 år blir nog rätt tjatigt. Regeringens förändring där ersättningen sänks till väldigt låg nivå med tiden gör det mer eller mindre omöjligt att utyttja systemet så tidigt.

Men vet såna som skjutit ut sig vid 63-64. I de fallen jag vet om har det handlat om att jobbsituationen blivit ohållbar, och det gått ut över hälsan.

Det finns ingen fast pensionsålder längre. Jag är född 1964 och kan ta ut allmän pension tidigast från den månad jag fyller 64 år. Tidigare årgångar har kunnat ta ut pension från 62 års ålder.

Jag är nu arbetslös sedan i höstas och känner ärligt talat att det inte är så illa. Får se om jag försöker mig på att leva på A-kassa/Aktivitetsstöd ända fram till 64 års ålder.

jodå!
Den lägsta åldern för att ta ut allmän pension blir tre år före riktåldern (med vissa undantag med anledning av övergångsregler), det vill säga tidigast från 64 års ålder när riktåldern är 67 år. Du som är född 1963 eller senare kommer att kunna ta ut allmän pension vid 64 års ålder som tidigast.

Ja, mycket bra poäng. Handen på hjärtat så säger en del uträkningar att jag är nästan hemma finansiellt redan men vill man kunna sova gott om natten och ta en "hit" med en stor börsnedgång så bör jag köra på ett par år till...men försöker nu tänka ett steg vidare och se om jag kan få tillbaka en del av de skattepengar som jag blivit rånad på genom åren...samvetet har fått sig tillräckligt många törnar nu så börjar faktiskt vackla i att jag bryr mig inte om att bli en sån som jag själv har föraktat hela mitt liv, skiter i vilket numera egentligen.

Vet dock inte hur reglerna funkar nuförtiden, var senast arbetslös ett år i mitten av 90-talet

Kanske skulle varit lite tydligare med min första post, är typ 52 nu...om jag håller i och jobbar på till typ 55 så kan jag kanske dra "fuck you"-kortet till min arbetsgivare då mina personliga finanser är hyfsade för tillfället...så som att jag kan ta smällen med med mindre pension vid 65 eller vad fan det nu blir och leva på egen cash under tiden (har för avsikt att lämna landet om 3-4 år anyways..anser Sverige vara ett sjunkande skepp).

Att hålla på och "söka jobb" och annat skit jämfört med mitt nuvarande jobb är bara peanuts...får man någon form av cash för det är det ju bara positivt...vill ha mer tips på hur jag kan få tillbaka en del av dom sjuka mängder pengar jag har pyntat i skatt över åren som fan inte lett till ett bättre liv iaf.

Man blir inte pensionär längre vid 65 år, utan 67 år. Men visst det går om ingen vill anställa dig igen, för söka jobb måste du.

Du ser ju lite snett på det här. A-kassan är ju knappast några av de skattepengar du betalat in. Det är ju andra inbetalningar som inte har med skatt att göra alls.
Sen betalar man ju skatt för en massa saker som vi inte ser. Vi kan tycka vad vi vill om det men på det hela taget kan man ju tycka att det är nog ganska bra ändå.

AF ställer mer och mer krav på dig. Jag har dribblat rätt mycket med dom under årens lopp men nu är de rätt kvicka på att du ska hoppa på diverse mupputbildningar, eller i värsta fall gå till ett vuxendagis och skriva cv’n 8h om dagen.