Citat:
Ursprungligen postat av
Riotriotriot
– Just nu är min styrka att fullfölja Emilias drömmar, säger hon.
Hon förklarar att det inte spelar någon roll vem som mördat Emilia och vilket straff förövaren får.
– Jag bryr mig inte jättemycket om vem som gjort det eller vilket straff de får för Emilia är ju redan borta. Med en dotter som tittar på mig uppifrån kan jag ju inte gå omkring och straffa de här människorna. För då hade ju Emilia skämts över mig, säger Anna Sjöberg.
– Och det vill ju inte jag. Jag vill fortsätta att vara den starka mamman som hon ser upp till, säger hon.
Ofattbart!
Ger lite vibbar till 5-i-12-rörelsen där Stig Wallin blev en frontfigur 1989 efter att hans dotter mördats av sin pojkvän, som var flykting.
Måste vara en psykologisk försvarsmekanism för att uthärda en fruktansvärd situation.
(Själv skulle jag hysa helt andra planer)
