"Kirurgen lyssnade inte, opererade fel sida"

Patienten Anders reste sig upp och drämde näven i bordet när kirurgen inför operationen skulle markera rätt sida. Jag skall opereras på vänster sida, röt patienten. Nej, höger, svarade kirurgen och satte ett kryss på Anders högra arm.

Det hela utspelade sig på Angereds närsjukhus när Anders skulle opereras för njursten. Anders skulle opereras på vänster sida men kirurgen insisterade på att det var höger sida och trots att kirurgen lovat Anders att dubbelkolla innan operationen inleddes skedde så aldrig. Kirurgen inledde operationen på fel sida, upptäckte så småningom sitt fel och blev utbytt mot en ny kirurg.

Kirurgen var en så kallad ST-läkare och handledaren befann sig i ett annat rum när operationen inleddes.

Efter operationen drabbades Anders av mycket svåra komplikationer i form av bland annat sepsis, höll på att avlida och fick intensivvårdas en längre tid. Anders dras fortfarande med komplikationer av det inträffade.

Kirurgen fick kritik av IVO men han anmäls inte till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vilket patienten kräver.

Diskussionsunderlag:

Är det rimligt att en kirurg opererar på fel sida trots att patienten strax före operationen högljutt hävdat att kirurgen markerar honom på fel sida?

Har en kirurg som i denna situation inte lyssnar på sin patient överhuvudtaget i vården att göra?

Var är den aktuella kirurgen utbildad? Vilken är hans bakgrund?

https://www.gp.se/nyheter/goteborg/k...6-f691c5224d9c

Kirurgen borde gått till specsavers. Har själv opererats flera gånger och fått tusch påkletat. Men, tryggt veta att kniven hamnar rätt.

Denna kirurg borde byta jobb. Eller gå medicinlinjen.

Jag gissar att vi har ett typiskt fall av lättkränkt person som istället för att ta till sig av patientens feedback tolkar det som ett angrepp på sin person och låser sig vid sin uppfattning för det är han som är läkaren, det är han som bestämmer och vet bäst.

Många läkare tror sig vara guds utsända. Då de gör skillnaden på liv och död genom sina operationer.

Har varit med om en annan sak när jag hade (har fortfarande) problem med smärta i kroppen, vilket gör att kroppens normala respons på bedövning inte funkar som vanligt.

Jag får ofta ta 2-3ggr så mkt bedövning om jag går till tandläkaren eller ska opereras, vilket ju som tur är, är väldigt sällan.

Det sjuka är att ingen tror på mig förrän situationen uppstår, vilket är ganska segt då det är jävligt smärtsamt.

Opererade i benet i vaket tillstånd en gång för några år sen, förklarade tydligt för läkaren som lyssnade men inte trodde mig…

Han började operera efter första sprutan bedövning och fattade att jag kände allt först när kroppen började producera adrenalin och kroppen börjar reagera på det genom att darra, då fattade han.
Synd bara att han redan jobbat i 3minuter och öppnat och börjat jobba på insidan redan.

Jag påtalade problemet i förväg och direkt när han hade börjat, sjuksköterskan fattade oxå ganska snabbt efter kanske 1minut, och till sist läkaren, som sen kunde jobba klart efter den 3e sprutan bedövning.

Angereds Närsjukhus? Där jobbar bara bruschor. Jag skulle gissa att läkaren det gäller är en nyimport av det lättkränkta slaget som blev skogstokig när patienten antydde att något var fel. Han ska nog vara glad att han överlevde ingreppet.

Kirurgteamet skall tydligen ha anlänt från Sahlgrenska, men verksamhetschefen på Urologen där, som uttalar sig eftersom den skyldige läkaren inte vill svara på frågor, heter Ali Khatami.

Vilket dagis Sverige blivit. Här testar avdelningen en "översättningsmaskin" och ser jättelyckliga ut. Jag skulle ge tummen ner. "En gång var jag i Sverige två gånger", etc. Heja Anders.

Man kan fråga sig varför det numera är så vanligt med komplikationer i form av kraftiga infektioner vid ingrepp på svenska sjukhus. En bekant fick kolibakterier i både blod och urin vid en okomplicerad benoperation. Trots 39 graders feber insisterade sjukhuset på att vederbörande var ”färdigbehandlad” och skulle åka hem. Att personen ifråga var så febersjuk att han inte kunde stå på benen sågs inte som ett skäl för att vara kvar. Efter hot om artikel i kvällstidningarna begrep man att det inte var någon bra idé.
En annan person hade efter en operation börjat må dåligt med värk och stigande feber, var kvar på sjukhuset. Ingen åtgärd. Plötsligt var det någon som fattade och såg till att det blev överföring till annan enhet där man konstaterade att den infektion som pågick var så allvarlig att personen hade kunnat avlida inom något dygn om inte rätt vård satts in.
Ingen skall få mig att tro att dessa och en mängd andra fall har en bakgrund i multiresistenta bakterier. Snarare tycks det vara basal hygien som brister. Finns här någon anställd i sjukvården som kan förklara varför det numera av allt att döma slarvas med hygienen?

De där är en lättkränkt läkare som inte tål ifrågasättande eller kritik. Finns för många av denna sorten inom vården.

Vi väntar nu bara på uttalandet från Sjukhuset: "Det är tråkigt att patienten upplever att den blivit felbehandlad"

Sånt här får inte hända. Att inte dubbelkolla när patienten säger att det är fel tyder på en riktig narcissistläkare. Legitimationen borde ryka!