Hur lätt skulle det vara att leva i samhället om din IQ var 200?

Låt oss säga att din IQ är 200. Att få ett högbetalt jobb som läkare, astronom, fysiker, revisor, advokat, åklagare, domare, farmaceut, AI-forskare, etc. kommer att vara lättare än att spela datorspel.

Att ha en IQ på 200 skulle bokstavligen vara detsamma som att använda ett fusk i spelet.

Det verkar faktiskt som att ju högre IQ är över 150, desto högre grad av lycka känner en person. Vad tror du?

Även de mest sociala människorna som finns skulle inte vilja umgås med någon. Om man hade ökat Trumps IQ med tusen gånger så hade han inte velat bli president över en myrstack av människor.

Att bli lyckad fotbollsspelare, höjdhoppare, sportsman, simmare med mera bygger på att man tycker att det monotona är roligt och att man inte är intelligent nog att rannsaka och rödpillra sporterna, givet att man inte har sporterna som yrken.
Sociala typer och framgångsrika stavhoppare vill såklart inte hålla med om det. Användaren Glostrup håller inte med.

Jag kan inte umgås med de sorgliga människorna med lpg/outvecklad iq. Och jag har blyga 120+.

Så jobbigt att alltid behöva hjälpa och förklara för 5åringar.... :/

Jag skulle ta livet av mig, jag tycker redan folk är idioter.

IQ är enbart en del av intelligensen, om du är psykiskt sjuk, om du är socialt efterbliven, om du fastnar och tror att du vet allt bäst själv kommer du sällan långt.

Du behöver

Kreativitet
Driv
Nätverkande
Möjligheter


IQ korrelerar väldigt sällan med lycka när vi pratar extremer. Samhället är byggt för typ 95 IQ, trots medel på 100(tidigare). Klart de som är precis lite över mår bra och funkar bättre?

Hade förmodligen kreverat av frustration då om jag inte kunde låsa in mig i ett lab någonstans och bara forska.

Det besvärliga blir hitta likasinnade kompisar.
Vardagsbestyren hanterar man, men umgänget blir knepigare.

Ingen överlever väl i ett samhälle om den inte har majoriteten med sig?
"Lyckan", och detta oavsett, verkar ju att få så många med sig på sin sida som möjligt?
För vilken person menar du att lycka är ämnad för?
Vem är personen och som skall känna lycka och menar du som person??

Så är det inte, högre IQ ger dig väldigt mycket mer bekymmer.

Geni - Galenskap är väldigt närbesläktat.


Lite halvt efterblivna människor har det lugnast och är mest tillfreds med sina liv.

Ligger mycket i det där. Oftast är det betydligt bättre att ligga en aning över snittet inom det mesta och inte mer än så. För stora avvikelser är ofta besläktade med olika former av problem. T ex tycker många att det är snyggt att vara lång och många drömmer om att vara längre, men är man väldigt mycket längre än medel så ökar risken för hälsoproblem och sjukdomar rejält.

Lite roligt att du nämner just längd, dom som värderar längd och har mycket fokus på just längd är enligt mina studier alltid väldigt korta människor eller människor som är rejält långa.

Lite samma med IQ, dom som pratar mycket om IQ är antingen väldigt tröga människor eller dom som har högt IQ och är väldigt smarta.

Jag tror att IQ mest mäter en persons vilja att genomgå en IQ-test och har inte så mycket med varken lycka eller intelligens att göra.

Personligen kräks jag av IQ-test och talserier får mig att vägra hindret. Har gjort ett övervakat officiellt test men då tröttnade jag efter 75% och reverse engineerade frågorna. Typ "om frågan är ställd på det här sättet och detta är alternativen, vilket alternativ vill testskaparen att jag ska välja för att få rätt", helt utan att ta ställning till om det verkligen var rätt eller fel. Ändå fick jag 120. Brukar säga att jag nog fick alla mina poäng på de frågorna jag lekte med/tokmarkerade i slutet!
Jag är varken lycklig, rik, smart eller nedlåtande mot andra bara för detta. Jag har lätt för vissa saker och är egentligen mer praktisk än teoretisk.

Snarare är IQ ett hinder för normalitet kanske.