Jaha, då var man fast i skiten igen

Lyckades hålla mig hyfsat ren hela 2023, träffade en ny snubbe som var bra på riktigt och började styra upp mig själv.
Men januari 2024 blev jag dumpad och sen dess har det gått stadigt neråt och nu, när jag är singel och helt ensam, så är det så jävla svårt att se något ljus i framtiden.

Har verkligen försökt ta det lugnt senaste tiden, men så jag dricker alkohol och allt går åt helvete. Förra helgen var jag vaken två dygn. Tog ladd, tjack och keta och mådde röv efter. Mådde lite bättre på tisdagen och bestämde mig för att träffa en kompis och ta en öl på lokalkrogen. Men det slutade såklart med tjack, keta och vara vaken hela natten som vanligt.

VILL sluta, märker att jag börjar bli sliten och att skallen tar stryk. Minns knappt något av mina race längre, har överlag sämre minne och svårt att koncentrera mig. Känner mig (och låter säkert) helt efterbliven när jag är nykter och ska försöka ha en konversation.

Hållit på fram och tillbaka med det här i fem år nu och trots att jag dragit på mig skulder, tappar vänner och blir mer ensam så vet jag att påsen lätt åker fram snabbare än ljuset om jag dricker. Köpte en femma, ett par gubbar keta och tre e nu senast, när jag är nykter och kollar på skiten får jag ångest och vill slänga det åt helvete. Men får samtidigt panik av tanken på att inte ha något alls hemma, om jag dricker så kommer jag bli manisk på att försöka få tag i grejer.

Har ingen familj att få stöd av, har egentligen bara mig själv och uppbrottet nu senast har tagit så jävla hårt. Börjar gråta så fort jag vaknar och trots att jag kan hålla mig ren några dagar så går jag runt i en konstant dimma av ångest och självmordstankar. Just nu är drogerna det enda ”roliga” jag har. Är 36 år och det känns som livet är över.

Tänker att jag borde dejta men samtidigt borde jag kanske vara ensam ett tag och få ordning på mig själv först. Men vart börjar jag? Är livrädd över att jag bränt hjärnan sönder för alltid och i så fall kan jag lika gärna ta livet av mig, pallar inte leva som en spillra av mitt gamla jag.

Åk till beroendecentrum (heter det i Malmö) omedelbart, gör allt för att bli inskriven och ta det därifrån, annars slutar det bara på ett sätt och det vet du säkert

Beroendecentrum är inte aktuellt. Går på en mottagning med bra läkare pga c-ptsd, ångest och depression. Får imovane och stesolid utskrivet som jag enbart tar för ångesten och sömnen. Det är ju cs som är ”min” drog och vettefan hur jag ska klara mig utan ångestdämpande när jag är nykter. Har sysselsättning och bra inkomst, livrädd för att hamna på soc om jag söker mig till beroendemottagning.

Varit ren i helgen och har planer på att göra nyktra saker i veckan.

Hur fick du Imovane och stesolid utskrivet? Är man stämplad missbrukare borde de väl inte gå?

På något sätt hjälper det att skriva ner allting, när jag läser allting svart på vitt så inser jag ju hur illa det är på väg att bli. Önskar jag hade någon slags stöttning i det här, men det har jag inte. Jag måste ta mig ur detta helt själv.

Jag är inte stämplad som det. Vården vet inte om att jag knarkar.

Det är väldigt få som lyckas hålla sig drogfria själv, söker du hjälp är det inget som drabbar dig negativt mer än att du förhoppningsvis blir drogfri, men även med hjälp är det svårt, krävs en stark vilja att lägga av

Du ser inte själv att det är alkoholen som är den stora boven?

Börjar väl mer och mer sjunka in att det är så. Har lyckats hålla mig ren i flera månader innan, men börjar igen så fort jag träffar någon ny ”rolig” (läs: destruktiv) person att hänga med.

Jo, jag fattar ju det. Tar aldrig om jag inte har druckit innan.

Då får du röra dig i helt andra kretsar, kan du hålla upp så pass så gå på möte om du blir sugen, finns garanterat inte många som kan hålla sig till något festknarkande heller, det finns bara en väg och det är utför om du inte lägger av men det har du nog hört till leda redan, lägga av tvärt är dock enda utvägen om du inte ska totalsabba ditt liv