Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Har en äldre släkting från ett forna Sovjet-land.
Blir avis när jag hör denne prata om sin studietid, hur man pratade politik och filosofi på festerna efter plugget på universitet. Det var liksom sånt man pratade om, politik, ekenomisk teori och ideologier.
Mina jämnåriga nu för tiden verkar mest intresserade av pengar, WT-reality TV och annat ytligt materialistiskt skit. Sen kommer nån pushnotis om något "läskigt" eller vidrigt och då röstar man baserat på det som är starkast, rädsla eller hat.
Blir avis när jag hör denne prata om sin studietid, hur man pratade politik och filosofi på festerna efter plugget på universitet. Det var liksom sånt man pratade om, politik, ekenomisk teori och ideologier.
Mina jämnåriga nu för tiden verkar mest intresserade av pengar, WT-reality TV och annat ytligt materialistiskt skit. Sen kommer nån pushnotis om något "läskigt" eller vidrigt och då röstar man baserat på det som är starkast, rädsla eller hat.
Något av det värsta med det liberala samhället är hur allt underställs vädjan till den minsta gemensamma nämnaren. Detta sker genom samhällets totala kommersialisering och på bekostnad av kvalitet och djup.
Kommunismen var bedrövlig att leva under, inte minst materiellt, men gav ironiskt nog ett visst skydd mot liberalismens kulturförstörelse.
Under parlamentarismen ser makteliten till att forma vad som är normalt att tycka utifrån sina intressen. Så även om det formellt råder fria val är allt kontrollerat indirekt. Att folk skulle "byta ut eliten" eller motsvarande finns inte, eftersom det hade förutsatt att människor i gemen är kapabla att gå emot starka sociala normer och hämta information från alternativa källor. De enda som egentligen kan byta ut eliten är en annan elit, med stöd från delar av folket. Vi behöver blicka i backspegeln på statskuppen 1809 för att förstå villkoren för maktskifte.
Du är något på spåren bortsett från att det är partival i Sverige som är det viktiga och inte personval.
Den förljugenhet i politiken du beskriver är en konsekvens av hur allt underordnas marknadslogik i ett liberalt och amerikaniserat samhälle. Politiken reduceras till PR-kampanjer och plattityder för att manövrera inför media och väljarna. Nästa val är det ingen som minns eftersom befolkningen passiviseras i en liberal demokrati. Huvudmålet är att folk skall ägna sig åt skattebetalning, konsumtion och underhållning - inte politik. Det är inte så stora skillnader på de politiska partierna och McDonalds när det gäller att sälja in sitt budskap till massmänniskan, och man influerar henne på samma ytliga nivå. Man kan se partierna som varumärken som riktar in sig på olika befolkningssegment liknande företags marknadsföring. Partierna är särintressen som inte kan företräda folket som helhet.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
Citat:
Jag ogillar parlamentarisk demokrati eftersom det egentligen bara är en förtäckt demokratur. Vi röstar på en person och sedan gör hen som hen vill i fyra år och sedan röstar vi på en ny person som också skiter i oss dagen efter valet och så håller det på så. Det är ett oseriöst system som öppnar upp för korruption och egennytta. Då är renodlad diktatur faktiskt ärligare, typ ”nu bestämmer jag och om du tycker annorlunda så blir du skjuten”. Då vet man vad som gäller. Parlamentarisk demokrati är mer ”rösta på mig så får du mer bidrag och mindre skatt” och så gör man det och dagen efter valet så beslutar fanskapet om att min epost ska övervakas och någon skattelättnad blir det inte tal om.
Parlamentarisk demokrati är bluff satt i system.
Parlamentarisk demokrati är bluff satt i system.
Du är något på spåren bortsett från att det är partival i Sverige som är det viktiga och inte personval.
Den förljugenhet i politiken du beskriver är en konsekvens av hur allt underordnas marknadslogik i ett liberalt och amerikaniserat samhälle. Politiken reduceras till PR-kampanjer och plattityder för att manövrera inför media och väljarna. Nästa val är det ingen som minns eftersom befolkningen passiviseras i en liberal demokrati. Huvudmålet är att folk skall ägna sig åt skattebetalning, konsumtion och underhållning - inte politik. Det är inte så stora skillnader på de politiska partierna och McDonalds när det gäller att sälja in sitt budskap till massmänniskan, och man influerar henne på samma ytliga nivå. Man kan se partierna som varumärken som riktar in sig på olika befolkningssegment liknande företags marknadsföring. Partierna är särintressen som inte kan företräda folket som helhet.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
__________________
Senast redigerad av GusFring 2024-08-16 kl. 10:52.
Senast redigerad av GusFring 2024-08-16 kl. 10:52.
Citat:
Inledande tankar
Sittande vid datorn i väntan på att hösten ska starta började jag fundera på varför jag inte verkar bry mig om någonting, inte ens politik som är en samhällsplikt.
Folket styr demokratin. Det är ett faktum jag ska vara glad över, men jag inte tycks kunna fokusera på. Jag kan knappt navigera i mitt liv... Ovanpå det ska jag göra min plikt, navigera i politiken och rösta för politiker med min en på tiomiljoner kraft.
Maktlöshet leder till hopplöshet. Blir lurad att rösta på något parti som köper röster med stereotyper, identiteter, plattityder och lögner. Jag bryr mig inte särskilt mycket. Är detta demokratins vision? Jag tror inte John Stuart Mill tänkte att det skulle bli såhär.
Naturligtvis hade Mill andra tankar när han påstod att demokratin var det bästa statsformen. Det var länge sedan någon uppmuntrade mig att tänka på moral, politik och statsskicket. Jag hör oftare att politik är slöseri med tid. Jag önskade att jag gick och röstade för välviljan, men senaste gångerna har jag röstat med hat.
Snart är jag gammal nog att få skulden för att samhället ser ut som det gör. Jag har inte gjort tillräckligt. Snart vill folk ta ifrån mig rösträtten och sätta mig i skamvrån. Detta gör mig inte mer motiverad att göra något, snarare gör det att jag vill isolera mig. Idag bryr jag mig inte om politik, det är resultatet. Röstar emot folk som är dumma. Deras fiende är min vän. Absolut kaos, delvis mitt fel.
Statistik & förslag på frågor att diskutera
Blir fler unga rasistiska konservativa miljöhatare som hellre förlitar sig på kompisarna än politiker och demokratin? Vad kan vara orsaken? Håller ni med majoriteten av de 15000 intervjuade att man inte kan lita på politiker?
Har politiker mobbats till att lämna partier eller har politikerna lämnat och mobbingen startat efteråt?
Finns det något som kan stoppa den positiva feedbackloop där vi får färre politiker och mer kritik om politiker?
Känner ni till några verksamma eller projekt som vill motverka trenden?
Sittande vid datorn i väntan på att hösten ska starta började jag fundera på varför jag inte verkar bry mig om någonting, inte ens politik som är en samhällsplikt.
Folket styr demokratin. Det är ett faktum jag ska vara glad över, men jag inte tycks kunna fokusera på. Jag kan knappt navigera i mitt liv... Ovanpå det ska jag göra min plikt, navigera i politiken och rösta för politiker med min en på tiomiljoner kraft.
Maktlöshet leder till hopplöshet. Blir lurad att rösta på något parti som köper röster med stereotyper, identiteter, plattityder och lögner. Jag bryr mig inte särskilt mycket. Är detta demokratins vision? Jag tror inte John Stuart Mill tänkte att det skulle bli såhär.
Naturligtvis hade Mill andra tankar när han påstod att demokratin var det bästa statsformen. Det var länge sedan någon uppmuntrade mig att tänka på moral, politik och statsskicket. Jag hör oftare att politik är slöseri med tid. Jag önskade att jag gick och röstade för välviljan, men senaste gångerna har jag röstat med hat.
Snart är jag gammal nog att få skulden för att samhället ser ut som det gör. Jag har inte gjort tillräckligt. Snart vill folk ta ifrån mig rösträtten och sätta mig i skamvrån. Detta gör mig inte mer motiverad att göra något, snarare gör det att jag vill isolera mig. Idag bryr jag mig inte om politik, det är resultatet. Röstar emot folk som är dumma. Deras fiende är min vän. Absolut kaos, delvis mitt fel.
Statistik & förslag på frågor att diskutera
Blir fler unga rasistiska konservativa miljöhatare som hellre förlitar sig på kompisarna än politiker och demokratin? Vad kan vara orsaken? Håller ni med majoriteten av de 15000 intervjuade att man inte kan lita på politiker?
Har politiker mobbats till att lämna partier eller har politikerna lämnat och mobbingen startat efteråt?
Finns det något som kan stoppa den positiva feedbackloop där vi får färre politiker och mer kritik om politiker?
Känner ni till några verksamma eller projekt som vill motverka trenden?
En liten elit styr samhället och hela världen.
De är inte intresserade av det stora folkflertalet och varför ska de bry sig ?
Eliten kontroller medierna och alla institutioner som finns. Många verkar välja att bli elitens verktyg och nöjda med att vara slavar. Slutsats : ingen förändring.
Citat:
Jag tyckte det där om effekten av var partiledaren befinner sig var intressant. Det är rimligt att anta att den stora partiförminskningen sedan 80-talet har berott på många sådana förändringar. Gissningsvis har teknologin, med youtube, sociala medier och google lagt en större press på medlemmarna. Jag misstänker att politiker skaffar digitala tvillingar för att spara tid. Åsiktskorridorerna splittrar partierna också som vi sett med liberalerna. Utanförskap inom partierna gör att fler lämnar och nya medlemmar kommer och lämnar. Partierna på 80-talet var nog mer välkomnande.
Under parlamentarismen ser makteliten till att forma vad som är normalt att tycka utifrån sina intressen. Så även om det formellt råder fria val är allt kontrollerat indirekt. Att folk skulle "byta ut eliten" eller motsvarande finns inte, eftersom det hade förutsatt att människor i gemen är kapabla att gå emot starka sociala normer och hämta information från alternativa källor. De enda som egentligen kan byta ut eliten är en annan elit, med stöd från delar av folket. Vi behöver blicka i backspegeln på statskuppen 1809 för att förstå villkoren för maktskifte.
Du är något på spåren bortsett från att det är partival i Sverige som är det viktiga och inte personval.
Den förljugenhet i politiken du beskriver är en konsekvens av hur allt underordnas marknadslogik i ett liberalt och amerikaniserat samhälle. Politiken reduceras till PR-kampanjer och plattityder för att manövrera inför media och väljarna. Nästa val är det ingen som minns eftersom befolkningen passiviseras i en liberal demokrati. Huvudmålet är att folk skall ägna sig åt skattebetalning, konsumtion och underhållning - inte politik. Det är inte så stora skillnader på de politiska partierna och McDonalds när det gäller att sälja in sitt budskap till massmänniskan, och man influerar henne på samma ytliga nivå. Man kan se partierna som varumärken som riktar in sig på olika befolkningssegment liknande företags marknadsföring. Partierna är särintressen som inte kan företräda folket som helhet.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
Du är något på spåren bortsett från att det är partival i Sverige som är det viktiga och inte personval.
Den förljugenhet i politiken du beskriver är en konsekvens av hur allt underordnas marknadslogik i ett liberalt och amerikaniserat samhälle. Politiken reduceras till PR-kampanjer och plattityder för att manövrera inför media och väljarna. Nästa val är det ingen som minns eftersom befolkningen passiviseras i en liberal demokrati. Huvudmålet är att folk skall ägna sig åt skattebetalning, konsumtion och underhållning - inte politik. Det är inte så stora skillnader på de politiska partierna och McDonalds när det gäller att sälja in sitt budskap till massmänniskan, och man influerar henne på samma ytliga nivå. Man kan se partierna som varumärken som riktar in sig på olika befolkningssegment liknande företags marknadsföring. Partierna är särintressen som inte kan företräda folket som helhet.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
Citat:
Den förljugenhet i politiken du beskriver är en konsekvens av hur allt underordnas marknadslogik i ett liberalt och amerikaniserat samhälle. Politiken reduceras till PR-kampanjer och plattityder för att manövrera inför media och väljarna. Nästa val är det ingen som minns eftersom befolkningen passiviseras i en liberal demokrati. Huvudmålet är att folk skall ägna sig åt skattebetalning, konsumtion och underhållning - inte politik. Det är inte så stora skillnader på de politiska partierna och McDonalds när det gäller att sälja in sitt budskap till massmänniskan, och man influerar henne på samma ytliga nivå. Man kan se partierna som varumärken som riktar in sig på olika befolkningssegment liknande företags marknadsföring. Partierna är särintressen som inte kan företräda folket som helhet.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
Det hade behövts en annan form av ledare där banden mellan styrande och styrda är tätare. Detta band har försvagats med globaliseringen, där politiker bor ena dagen i Stockholm, nästa dag i Brüssel och tredje dagen i Genéve. En nationellt förankrad elit som har sina intressen kopplade till Sverige är det enda som kan motverka gapet. Borgerliga kosmopoliter och urbana karriärister inom media, politik och näringsliv kan inte företräda svenskarna.
Mmm, politiken och demokratin tappar trovärdighet när allt mer av de tunga besluten egentligen fattas i övernationella slutna rum (t ex EU och WEF) eller kedjas fast vid ilika slags kovnetioner som kör över landets egen lagstiftning. Från början var EU mest en klubb fr frihandel, men sedan det kalla krigets slut har det medvetet gått mot att skapa en transnationel elit av politiker som i praktiken är rätt oberoende av väljarna i sina hemländer. Vanligt folk eller t o m ett parti i ett EU-land har knappast npgon möjlighet att på egen hand påverka beslutsprocesserna i Bryssel, lobbyister och think-tanks däremot har stora möjligheter och de finns på plats. De allt mer rangliga och till synes "lättlurade" regeringarna i många europeiska länder är en följd av att dessa rgeringar och deras statsministrar inte är några verkliga ledare, utan mera mellanchefer som jobbar åt ett övernationellt politiskt frälse. De verkliga besluten fattas i Bryssel eller Davos, men politikerna i Stockholm, Wien, Amsterdam eller Prag får sedan i uppgift att realisera dessa beslut, samtidigt som de måste försöka få det att se ut som om det är landets egna demokratiska beslut.
Den klassiska synen på demokrati, som dominerade under en stor del av 1900-talet (i varje fall i Nordeuropa), hade synen att regeringar ska förankra sin politik hos folket löpande under mandatperioden, men numera ses en valseger ofta som en fri licens att göra precis vad man vill fram till nästa val - "så länge vi kommer undan med det". Politikens professionalisering har lett till att man vill slippa kopplingen till väljarna och folket (jfr Anders Isaksson, "Den politiska adeln")
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
