Är människan en "dålig" varelse?

Ja, människans historia är kantad av krig och konflikter och det verkar inte ha upphört direkt. Varför kan vi inte leva i fred, utan spenderar stora pengar på vapen som potentiellt kan döda andra?

Det är egentligen en lite för djup fråga för att svara på, eller ens kunna besvaras... Konflikter sker ibland delvis som när en schimpans går in på en andra schimpansers revir. De driver då ut, attackerar och möjligt dödar den. Lite av samma anledning vi har ett försvar...

Fast människor krigar inte bara om utrymme och tillgångar, men även ideologier, ras och religioner, m.m. Nazisterna hävdade ju sig behöva mer Lebensraum, men trodde faktiskt de gjorde andra länder med "arisk" befolkning en tjänst genom att inlemma dem i tredje riket. Polacker och de flesta slaver, såg de dock som lägre stående...

Sovjet å andra sidan, ville helt enkelt sprida sin ideologi som de eller åtminstone ledarna trodde helt på. Andra ville i sin tur stoppa kommunismen från att spridas...

30-åriga kriget handlade så vitt jag minns om religion, protestanter mot katoliker...

Så människan har helt enkelt mycket fler saker att slåss om, förutom bara tillgång till land och resurser... Innebär det bara att människor är mer avancerade, och kan komma på fler anledningar att slåss? Eller är det något annat?

Fast det är ju inte direkt så det är helt fredligt inom samhällen heller... Folk utsätts för våldsbrott dagligen av diverse anledningar...

T.o.m. i hemmets lugna vrå råder inte alltid fred och ro. Syskon slåss ofta av diverse anledningar... Detta till trots så brukar de ändå älska varandra men ändå... Total fred råder kanske egentligen på ganska få ställen?

Så är människan helt enkelt en "dålig" varelse som helt enkelt inte kan vara helt fredlig? Krig är kanske bara en yttre manifestation av människans inte natur?

Eller är det så att konflikter inte alltid är dåliga, då de lär folk sätta gränser och kan i längden leda till fredlig samexistens... Eller... Kan människan med tiden lära sig att leva helt i fred?

Vad tror ni?

Människans historia är inte på något vis kantad av det du påstår.

De senaste tretusen åren möjligen, men det är inte på lång väg ”människans historia”.

Nja, tolkar man "historia" som inom "historisk tid" så är den faktiskt i stort sett konstant kantad av krig.

Går man längre tillbaka var det kanske mindre krig, innan de första stora rikena och imperierna uppstod... Det betyder dock inte att krig inte förekom alls... Hur det var med jägare/samlare vet man nog inte säkert.

De levde i små stammar som kanske inte stötte på varandra så ofta. De samexisterade dock med Neandertalarna som av någon anledning dog ut...

Det kan ju vara så att människor drivs av samma grundläggande behov som djuren, men har funnit mer avancerade sätt att uttrycka dem... Detta samtidigt som våra överlägsna organisatoriska förmågor, har gett oss möjligheten att föra krig?

Så kan det vara så att människans kanske främsta förmåga är samma sak som lett till den negativa effekten krig?

Världen är skit, men människan har gjort allting mycket värre genom att skapa stater. Innan stater fanns levde man i små egalitära samhällen. Jag kallar mig faktiskt Bonobo22 för att bonobos lever så som människor en gång (troligen) levde. Bonobos löser ofta sociala spänningar med gruppsex, vilket jag ser som fan så mycket bättre än massmord, svält, tortyr och förstörelse.

Det gäller alla arter. Det är en överlevnads instinkt.
Det är som att säga varför jagar Lejon andra djur ? Dels för att äta men också för det ligger i deras natur

Tvärtom. Människan är bättre än alla andra djur eftersom vi förstår att vi inte måste bruka våld (i förebyggande syfte) mot varandra för att försvara oss eller skydda vår mat.

De dåliga sidorna som du beskriver är vår djuriska sida. Nästan alla djur är aggressiva och ger sig på "konkurrenter" som är mindre än dem. Ja, även växtätarna.

Djuren tänker inte ens på detta, det sitter djupt inprogrammerat i deras hjärna.

Människor är som ett djur som "vaknat upp ur Matrix" och insett att "vi är bättre än det här".

Människor är bara självgoda hycklare som bara låtsas vara bättre och finare än alla andra för att komma undan med sadism och ultravåld som vida överskrider någonting det allra hänsynslösaste rovdjuret någonsin skulle få för sig. Människan är ett fåfängt avskum som projicerar på den moder natur idioten gjort uppror mot (och ibland ha magen att låtsas sig värna för att driva hem hyckleriet ytterligare).

Misantropi är en omogen världssyn man har i tonåren och förväntas växa ifrån.

Det finns otaliga exempel på att människor är goda mot varandra, och om du låg och dog ute på gatan är människan det enda djuret (undantaget möjligen din egen hund) som skulle ödsla en sekund på att hjälpa dig. Inte alla, men en överväldigande majoritet. (Möjligen inte kineser dock, de verkar rätt kyliga.)

Du förminskar allt ner till det individuella planet och inte helheten. Som helhet är människan ett monster. En parasit. På ett individuellt plan finns det undantag från den övergripande narcissismen.

Och det är inte omoget att inse detta. Det är du som är omogen som fortfarande inbillar dig att människan är å så himla förträfflig. Det är du som lever i en bubbla och tror att allt kan vara en Disney film.

Visst att vi har djurkänslor men människosmarthet, ingen bra kombination. Å andra sidan har vi lyckats med något djuren inte har, ha fritid.

Det som stör mig mer är att vi inte utvecklades från något snyggare djur. Vi är så himla fula. Hårlösa, ful näsa som sticker ut, väldigt köttig tunga, en konstig tott hår på huvudet. Jag fattar ju att det finns ett behov men ändå.

Lejon tex har offantligt mycket mer fritid än oss.