Stambyte som funktionsnedsatt

Jag tänker att jag får ringa dom på måndag. Detta har fört mig från att tidigare enbart haft tankar på självmord, (tragglat länge med psykisk ohälsa) till att strukturerat planerat för självmordet lagom till tid för stambytet. Jag är inte 18 outforskade jordsnurr, utan många år äldre och vet precis vad min bristningsgräns ligger på. Jag vet att jag inte klarar av höga ljudnivåer, spring av människor, allmänt smuts och sanitär olägenhet.

[quote=elgecy|89519479]Lever med autism, och enda anledningen till att jag öht fortfarande ens lever och inte död, är tack vare återhämtning med tystnad, lugn och ro, stabilitet och rutiner i min bostad.

Nu ska min lilla lägenhet stambytas med allt vad det innebär; byggarbetsplats, ljudnivåer, buller och spring av människor.

Jag får andningsbesvär enbart av att tvätta och skaka lakan. Dammet från textilfibrer sätter sig i halsen på mig och varje gång jag tvättar använder jag sånt typiskt covid-munskydd.

Allt sammanfattat, ett stambyte -en autists största mardröm.

Oturligt nog saknar jag familj att söka skydd hos.. Till diagnosens natur hör ev också saken till att jag inte har överdrivet med vänner. Jag saknar helt enkelt socialt skyddsnät att ta min tillflykt till.

Jag är orolig att detta kommer bli min död. Att jag kommer drivas in i självmord. Har kämpat i motvind med grav psykisk ohälsa största del av mitt liv, och är rädd för att detta kommer bli the straw that broke the camels back. Jag är kopplat till min diagnos i extremt stort behov av trygghet, rutiner och tystnad, oavsett damm eller inte.

Någon med tips på hur jag ska hantera, tänka eller förhålla mig till situationen? Gissar att tråden kommer fyllas av neurotypiska, normalfungerande med upplyftande ”äh, bara bita ihop”-kommentarer…[/QUOTE

Förstår din förtvivlan. Jag hade stambyte för 20 år sedan hos en privat fastighetsägare. Då jag hade en katt så fick jag en annan lägenhet under tiden och gratis flytt av nödvändiga möbler. Tyvärr så verkar du bo i bostadsrätt och då faller ju detta scenario. Det kommer att vara sjukt jobbigt för dig men absolut inte värt att dö för. Lycka till och försök att härda ut !

Du får helt enkelt "ta in" på psyket när det blir illa. Eller om du kan prata med din läkare om detta? Väldigt jobbig situation för dig- hemskt för dig!!!!

Kommunen måste väl vara skyldig att hjälpa folk med funktionsnedsättningar?

[quote=Eilaeila|89520446]

Jag hyr en hyresrätt av en brf.

Jag är neurotypisk, men skulle också vrida mig som en mask inför ett stambyte.
Du kan inte prata med värden? Eller med soc om de kan hjälpa dig med en tillfällig lugn lägenhet?

Kontakta bostadsbolaget och begär ersättningslägenhet under tiden stambytet pågår. Eventuellt behöver du läkarintyg. Har du privatvärd? Allmännytta? Spara all kommunikation samt begär skriftligt på att du beviljats ersättningsbostad.


Det är nya tider nu, förut ingick ersättningsbostad som en självklarhet vid stambyte. Alla får inte automatiskt ersättningslägenhet, TS behöver agera för att försäkra sig om boende. Bajamajor och duschkabiner ställs ut på gården, så det är inte tal om några hinkar.

Tack för konstruktivt inlägg! Det är en liten, privat brf det handlar om.

Ska försöka prata med värden, kan dock inte se vad en privat liten brf ska ha för skyldigheter gentemot mig.

Ska försöka prata med kommunen och socialtjänsten lika så. Känns dock som man ska behöva vara missbrukare, vara kriminell eller åtminstone ha barn för att få hjälp av dom..

lägg in dig på psyk under tiden

Alla får inte evslueringslägenhet, när de gjorde stambyte i vårt hus fick man fixa boende på egen hand.

Låter dessvärre som att du får stå ut med detta så länge det varar.

Om du inte jobbar så får du hitta platser där du kan hänga. Exempelvis biblioteket, något café,, gå till simhallen och träna, duscha där, sitta i bilen - åk i väg och mys i bilen, titta ut över sjön.

Ingen tycker att stambyte är mysigt.

Om du vet ifall ett par veckor bli särskilt krävande kan du kanske ta semester då och åka iväg.

Lycka till!