Citat:
Ursprungligen postat av
elgecy
Lever med autism, och enda anledningen till att jag öht fortfarande ens lever och inte död, är tack vare återhämtning med tystnad, lugn och ro, stabilitet och rutiner i min bostad.
Nu ska min lilla lägenhet stambytas med allt vad det innebär; byggarbetsplats, ljudnivåer, buller och spring av människor.
Jag får andningsbesvär enbart av att tvätta och skaka lakan. Dammet från textilfibrer sätter sig i halsen på mig och varje gång jag tvättar använder jag sånt typiskt covid-munskydd.
Allt sammanfattat, ett stambyte -en autists största mardröm.
Oturligt nog saknar jag familj att söka skydd hos.. Till diagnosens natur hör ev också saken till att jag inte har överdrivet med vänner. Jag saknar helt enkelt socialt skyddsnät att ta min tillflykt till.
Jag är orolig att detta kommer bli min död. Att jag kommer drivas in i självmord. Har kämpat i motvind med grav psykisk ohälsa största del av mitt liv, och är rädd för att detta kommer bli the straw that broke the camels back. Jag är kopplat till min diagnos i extremt stort behov av trygghet, rutiner och tystnad, oavsett damm eller inte.
Någon med tips på hur jag ska hantera, tänka eller förhålla mig till situationen? Gissar att tråden kommer fyllas av neurotypiska, normalfungerande med upplyftande ”äh, bara bita ihop”-kommentarer…
Autist eller inte. Vet du vad ett stambyte innebär?
Du kommer självklart inte kunna bo i din lägenhet under stambytet. Du kommer att få en evakueringslägenhet.
Sen undrar man om det bara är stambyte. När bostäder är så gamla at de kräver stambyte så brukar väl mer följa om det inte gjorts tidigare. Typ nya fönster, ny ytterdörr, kanske byte av kök?
Men du menar att det bara är ett stambyte och du ska bo i lägenheten?`
Vart ska du göra dina behov, i en hink?
Innan man kan ge dig några som helst tips måste man ju få en korrekt bild av vad som väntar dig.
Föresten, vad säger ditt bostöd?