2025-01-21, 05:45
  #481
Medlem
Merwinnas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ProGBG
Jag tycker du ska skilja dig, inte speciellt schysst mot din man om du är kär i en annan.

...fast det händer de flesta människor någon gång. Det går inte att vara kär i en och samma person hela livet. Förälskelsekärleken går över efter något år, och sedan dröjer det inte länge förrän känslor börjar slå upp igen här och där för nya, spännande personer. Om inte IRL, så i alla fall för någon snygg skådis eller sångare, typ. Däremot kan man ju bestämma sig för att leva i det här äktenskapet/förhållandet hela livet och satsa på det, för allas gemensamma bästa. Främst barnens såklart. Och för att man tycker att det är moraliskt riktigt - är man dessutom troende så tillkommer den motivationen (att det är syndigt att skilja sig när man har stått och lovat i kyrkan). Men känslorna går inte att styra.

Jag tycker inte att man ska skuld- och skambelägga människor för att de har känslor.
Citera
2025-01-21, 19:05
  #482
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av liten.igelkott
Tvärt om hur?

Jag känner starkt men har inte blivit besviken (eftersom att jag inte gjort något) men kan inte släppa det. Vi skulle nog kunna blir bra vänner eftersom att hon och jag är väldigt lika på många sätt. Men vi kommer nog aldrig blir mera än kollegor. Vi har dock väldigt roligt på jobbet tillsammans.

Tvärtom, han har en fru, han vill bara lämna henne i perioder. Vi har aldrig gjort något fysiskt, men nu på sistone har han börjat röra mig väldigt mycket på "oskyldiga" sätt. Vi kan inte vara vänner, för hans fru tycker inte att han kan ha kvinnliga vänner. Sedan hade det också blivit svårt när jag bara vill ha honom hela tiden när vi ses.
Citera
2025-01-21, 19:38
  #483
Medlem
Dishys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Merwinna
Jag undrar också hur det har gått?

En reflektion bara: man idealiserar alltid den man är kär i, det hör till sjukdomsbilden. När det har gått över så förstår man ofta inte vad man såg hos personen, och även OM man fortfarande tycker att han är snygg och trevlig (whatever), så är han ändå bara en man bland många andra i världen som också är snygga och trevliga. Magin är borta, suget efter honom, känslan att han är speciell, utvald, och att man hör ihop med honom och inte kan leva utan honom. För allt detta är hjärnspöken.

Hade man inte haft denne man i sin närhet under samma period, så skulle man i stället ha varit lika kär i någon annan. För det börjar inne i en själv, man söker omedvetet efter någon att älska, när man antingen är ensam eller den partner man har inte fyller måttet på alla plan. Detta kan vara bra att komma ihåg!



Rolig berättelse! Precis så är det, man har riktigt rosafärgade glasögon på sig och när det är borta begriper man ingenting. Därför så viktigt att försöka se bortom allt fluff och välja partner utifrån värderingar och kompatibilitet. Minsta man kan göra är att vänta med större beslut som ihopflytt och barn tills nykärkänslorna mattats av så att hjärnan är funktionell igen.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in