Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2024-09-20, 16:22
  #1
Medlem
Varit i en relation med en vän till en vän, träffades på så vis. Var vänner först sen övergick till kärlek, först från honom sen så småningom från mig. Jag tog längre tid eftersom jag var inte helt redo för en relation efter jag varit ensam länge.
Jag fick uppleva många lögner från honom om de dummaste små sakerna, även återhållsamhet om hans aktiviteter/liv m.m i försök att få mig att börja ställa frågor vilket jag gjorde till en början. Alla han känner är hans bästa polare. Hans ena bästis fick jag aldrig träffa, förutom en gång i början när vi var bara vänner. Men varje gång de pratats vid så var jag inte där eller om jag råkade vara där så svarade han inte o säga sig ringa tillbaka sen eller så har han precis pratat klart när jag kommit så han stoppat mobilen snabbt i fickan. Jag har observerat detta o sagt att han inte behöver avsluta samtalet för min skull, samt att han inte behöver kasta in mobilen i fickan såsom den vore giftig. Märkligt beteende han visade.
Han sade att han älskade mig och aldrig förr känt såhär. Jag instämde. Sexet var också väldigt bra. Han sagt att han kan bara ha sex om han älskar personen. Jag ville verkligen tro det och vf skulle jag inte, är väl inget att ljuga om?
Han blev ett svin när han druckit ibland, mer o mer för varje gång. Hans far var tydligen en hustrumisshandlare vid onykterhet och han är emotionellt ärrad efter det och sade alltid att han inte skulle bli som sin far. Tills han blev som sin far och slog mig (inte jättehårt) i ansiktet när han var ful. Vilket var såklart inte meningen och han förringade händelsen så det blev mikroskopiskt och vi kunde gå vidare. Vän av en vän, jag trodde verkligen att det var en grön flagga, en sorts gott intyg för att han var en bra man. Iaf så förlät jag honom och vi fortsatt bygga livet ihop till nästa lögn eller dramat.
Han påstod hela tiden att hans ex ville va ihop med honom igen (de var gifta i evighet och har vuxna barn men han sagt att hon har psykisk ohälsa, varit inlagt och är labil) fast sade att hon bara säde hon ville det för skojs skull men att hon kan ändå behöva honom med lite tekniska saker och att han ville gärna hjälpa henne isf. Dock varje gång hon ringde så förbannade han henne och sade att han inte ville ha med henne att göra. Jag blev förvirrad och uppmuntrade han att ta hennes samtal vilket han absolut inte ville göra. Bisarrt beteende från hans sida ofta, han typ skapade situationer som inte behövde finnas. Jag frågade varför han aldrig svarade sina samtal när någon ringde så sade han att han ville bara vara och umgås för stunden med mig eller så ibland sade han att det var enbart i mitt huvud.
Till slut tröttnade jag på hans kontinuerligt skumma beteende och han tröttnade på min ’mentala ohälsa där han verkligen hoppas jag får all hjälp jag behöver’.
Han stormade ut och lämnade mig med öronen full av hans fula nedtryck och förolämpningar och med en klump i magen som svalde mig hel. Kan inte fatta att det helt slut. Trodde ärligt att jag skulle sluta andas utan honom.
Efter några dagar utan kontakt skrev han att han ogillade mig inte och eftersom vi hade haft bra sex ihop kunde vi väl fortsätta med det?
Alltså va?! Vad hände med brinnande kärleken och att han aldrig känt så för nån förut?
Det vred sig i magen på mig på hur äcklig han kunde vara mot nån han älskade. Uppenbarligen har han inte älskat mig överhuvudtaget. Vilket jag nu köpt och fullständigt accepterat.
Så för att börja läka så blockade jag honom efter det vidriga sms:et.
Han har messat mina stora barn tills de blockat honom (de gillade honom men såg också att han inte var ren i sina handlingar och de ville dra en gräns). Han använder nu sin vän för att messa mig om praktiska saker och jag vill inte veta eller läsa något med han att göra, enda sättet för mig att ha kontrollen över mig så han inte tar över. Har sagt ifrån till vännen att jag inte vill få fler bud.
Är jag dum/dramatisk/omogen för att ha blockat honom, utifrån era perspektiv med infon o facit i handen allt jag skrivit? Jag tycker att no kontakt är enda sättet att få vara ifred och inte riskerar flera vidriga respektlösa och förolämpande sms som talar om för mig att jag duger bara till att kn€lla.
Har nån annan upplevd liknande? Jag tänker inte oblocka men behöver lite back up med att jag gjort rätt.
Citera
2024-09-20, 16:28
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av toptottie
Varit i en relation med en vän till en vän, träffades på så vis. Var vänner först sen övergick till kärlek, först från honom sen så småningom från mig. Jag tog längre tid eftersom jag var inte helt redo för en relation efter jag varit ensam länge.
Jag fick uppleva många lögner från honom om de dummaste små sakerna, även återhållsamhet om hans aktiviteter/liv m.m i försök att få mig att börja ställa frågor vilket jag gjorde till en början. Alla han känner är hans bästa polare. Hans ena bästis fick jag aldrig träffa, förutom en gång i början när vi var bara vänner. Men varje gång de pratats vid så var jag inte där eller om jag råkade vara där så svarade han inte o säga sig ringa tillbaka sen eller så har han precis pratat klart när jag kommit så han stoppat mobilen snabbt i fickan. Jag har observerat detta o sagt att han inte behöver avsluta samtalet för min skull, samt att han inte behöver kasta in mobilen i fickan såsom den vore giftig. Märkligt beteende han visade.
Han sade att han älskade mig och aldrig förr känt såhär. Jag instämde. Sexet var också väldigt bra. Han sagt att han kan bara ha sex om han älskar personen. Jag ville verkligen tro det och vf skulle jag inte, är väl inget att ljuga om?
Han blev ett svin när han druckit ibland, mer o mer för varje gång. Hans far var tydligen en hustrumisshandlare vid onykterhet och han är emotionellt ärrad efter det och sade alltid att han inte skulle bli som sin far. Tills han blev som sin far och slog mig (inte jättehårt) i ansiktet när han var ful. Vilket var såklart inte meningen och han förringade händelsen så det blev mikroskopiskt och vi kunde gå vidare. Vän av en vän, jag trodde verkligen att det var en grön flagga, en sorts gott intyg för att han var en bra man. Iaf så förlät jag honom och vi fortsatt bygga livet ihop till nästa lögn eller dramat.
Han påstod hela tiden att hans ex ville va ihop med honom igen (de var gifta i evighet och har vuxna barn men han sagt att hon har psykisk ohälsa, varit inlagt och är labil) fast sade att hon bara säde hon ville det för skojs skull men att hon kan ändå behöva honom med lite tekniska saker och att han ville gärna hjälpa henne isf. Dock varje gång hon ringde så förbannade han henne och sade att han inte ville ha med henne att göra. Jag blev förvirrad och uppmuntrade han att ta hennes samtal vilket han absolut inte ville göra. Bisarrt beteende från hans sida ofta, han typ skapade situationer som inte behövde finnas. Jag frågade varför han aldrig svarade sina samtal när någon ringde så sade han att han ville bara vara och umgås för stunden med mig eller så ibland sade han att det var enbart i mitt huvud.
Till slut tröttnade jag på hans kontinuerligt skumma beteende och han tröttnade på min ’mentala ohälsa där han verkligen hoppas jag får all hjälp jag behöver’.
Han stormade ut och lämnade mig med öronen full av hans fula nedtryck och förolämpningar och med en klump i magen som svalde mig hel. Kan inte fatta att det helt slut. Trodde ärligt att jag skulle sluta andas utan honom.
Efter några dagar utan kontakt skrev han att han ogillade mig inte och eftersom vi hade haft bra sex ihop kunde vi väl fortsätta med det?
Alltså va?! Vad hände med brinnande kärleken och att han aldrig känt så för nån förut?
Det vred sig i magen på mig på hur äcklig han kunde vara mot nån han älskade. Uppenbarligen har han inte älskat mig överhuvudtaget. Vilket jag nu köpt och fullständigt accepterat.
Så för att börja läka så blockade jag honom efter det vidriga sms:et.
Han har messat mina stora barn tills de blockat honom (de gillade honom men såg också att han inte var ren i sina handlingar och de ville dra en gräns). Han använder nu sin vän för att messa mig om praktiska saker och jag vill inte veta eller läsa något med han att göra, enda sättet för mig att ha kontrollen över mig så han inte tar över. Har sagt ifrån till vännen att jag inte vill få fler bud.
Är jag dum/dramatisk/omogen för att ha blockat honom, utifrån era perspektiv med infon o facit i handen allt jag skrivit? Jag tycker att no kontakt är enda sättet att få vara ifred och inte riskerar flera vidriga respektlösa och förolämpande sms som talar om för mig att jag duger bara till att kn€lla.
Har nån annan upplevd liknande? Jag tänker inte oblocka men behöver lite back up med att jag gjort rätt.

Förstår inte varför du tvekar. Vill du inte ha med honom att göra så blickar du. Enda sättet att bli av med någon man inte vill ha att göra med. Ingen kontakt alls. Om trakasserar - spara och polisanmälan. Punkt
Citera
2024-09-20, 16:30
  #3
Medlem
CC75s avatar
Om det du skriver är sant är det en skitstövel till man så nej, ingen vettig bra man skulle bete sig på det sättet. Du har inte gjort något fel som kör "no contact". Fortsätt med det. En bra man accepterar när någon inte vill ha kontakt och går vidare. Detta är allt annat än en bra man. Håll dig borta från honom.

// CC

Tillägg. Läste din posthistorik. Du har en historik av att välja skitstövlar. Ett råd skulle vara att se över vad det är för män du dras till. Säger inte att det är ditt fel men en kvinnan som dras till den ena skitstövlen till man efter den andra, bör fundera över varför det är så.
__________________
Senast redigerad av CC75 2024-09-20 kl. 16:34.
Citera
2024-09-20, 17:14
  #4
Medlem
DieselnDusts avatar
Nä du har inte gjort fel. Inte i min bok iaf..

I relationer ska man växa. Inte förminska varandra.
Citera
2024-09-20, 18:09
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av CC75
Om det du skriver är sant är det en skitstövel till man så nej, ingen vettig bra man skulle bete sig på det sättet. Du har inte gjort något fel som kör "no contact". Fortsätt med det. En bra man accepterar när någon inte vill ha kontakt och går vidare. Detta är allt annat än en bra man. Håll dig borta från honom.

// CC

Tillägg. Läste din posthistorik. Du har en historik av att välja skitstövlar. Ett råd skulle vara att se över vad det är för män du dras till. Säger inte att det är ditt fel men en kvinnan som dras till den ena skitstövlen till man efter den andra, bör fundera över varför det är så.

Två skitstövlar, de jag har skrivit om. Alla jag nånsin träffat har inte varit dåliga. Men kärleken har inte uppstått med varje kille man träffar givetvis. Och svaret på frågan är väl att jag är utåt väldigt stark och positiv och inuti är jag sårbar. Tror jag attraheras av män som ger mig intrycket av att vara starka och omhändertagna vilket visar sen vara kontrollerande och manipulativa egenskaper istället. Har dejtat en del och det är väl dessa två jag fallit seriöst för. Det tog en stund men de fick mig till slut efter att ett vänskap byggdes. Under den tiden kan man ta reda på allt man vill och om man är en narc så har man en del att använda, det är bara en tidsfråga innan det visar sig. Men vem vill gå runt och vara misstänksam hela tiden. Bör det inte vara enkelt?
Citera
2024-09-20, 20:42
  #6
Medlem
CC75s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av toptottie
Två skitstövlar, de jag har skrivit om. Alla jag nånsin träffat har inte varit dåliga. Men kärleken har inte uppstått med varje kille man träffar givetvis. Och svaret på frågan är väl att jag är utåt väldigt stark och positiv och inuti är jag sårbar. Tror jag attraheras av män som ger mig intrycket av att vara starka och omhändertagna vilket visar sen vara kontrollerande och manipulativa egenskaper istället. Har dejtat en del och det är väl dessa två jag fallit seriöst för. Det tog en stund men de fick mig till slut efter att ett vänskap byggdes. Under den tiden kan man ta reda på allt man vill och om man är en narc så har man en del att använda, det är bara en tidsfråga innan det visar sig. Men vem vill gå runt och vara misstänksam hela tiden. Bör det inte vara enkelt?

Mmm... Du menar "starka och omhändertagande"? Dvs att de kan vara beskyddande om dig? Jag förstår om de egenskaperna i en del fall också kan ha en nära koppling till kontrollerade och manipulativ. Det är tråkigt det du har råkat ut för. Det finns dock bra starka och omhändertagande män som inte är narcissister. De flesta män har en beskyddande egenskap inom sig om kvinnor. En del kanske dock inte visar det så tydligt och för en del kanske det måste lockas fram men det finns där om man har tålamodet att titta djupare.

Bra att du inte går runt och är misstänksam men jag förstår att det inte är helt lätt. Det är tråkigt det du har råkat ut för. Jag hoppas att nästa inte har de egenskaperna.

// CC
Citera
2024-09-24, 03:06
  #7
Medlem
Puttinavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av toptottie
Varit i en relation med en vän till en vän, träffades på så vis. Var vänner först sen övergick till kärlek, först från honom sen så småningom från mig. Jag tog längre tid eftersom jag var inte helt redo för en relation efter jag varit ensam länge.
Jag fick uppleva många lögner från honom om de dummaste små sakerna, även återhållsamhet om hans aktiviteter/liv m.m i försök att få mig att börja ställa frågor vilket jag gjorde till en början. Alla han känner är hans bästa polare. Hans ena bästis fick jag aldrig träffa, förutom en gång i början när vi var bara vänner. Men varje gång de pratats vid så var jag inte där eller om jag råkade vara där så svarade han inte o säga sig ringa tillbaka sen eller så har han precis pratat klart när jag kommit så han stoppat mobilen snabbt i fickan. Jag har observerat detta o sagt att han inte behöver avsluta samtalet för min skull, samt att han inte behöver kasta in mobilen i fickan såsom den vore giftig. Märkligt beteende han visade.
Han sade att han älskade mig och aldrig förr känt såhär. Jag instämde. Sexet var också väldigt bra. Han sagt att han kan bara ha sex om han älskar personen. Jag ville verkligen tro det och vf skulle jag inte, är väl inget att ljuga om?
Han blev ett svin när han druckit ibland, mer o mer för varje gång. Hans far var tydligen en hustrumisshandlare vid onykterhet och han är emotionellt ärrad efter det och sade alltid att han inte skulle bli som sin far. Tills han blev som sin far och slog mig (inte jättehårt) i ansiktet när han var ful. Vilket var såklart inte meningen och han förringade händelsen så det blev mikroskopiskt och vi kunde gå vidare. Vän av en vän, jag trodde verkligen att det var en grön flagga, en sorts gott intyg för att han var en bra man. Iaf så förlät jag honom och vi fortsatt bygga livet ihop till nästa lögn eller dramat.
Han påstod hela tiden att hans ex ville va ihop med honom igen (de var gifta i evighet och har vuxna barn men han sagt att hon har psykisk ohälsa, varit inlagt och är labil) fast sade att hon bara säde hon ville det för skojs skull men att hon kan ändå behöva honom med lite tekniska saker och att han ville gärna hjälpa henne isf. Dock varje gång hon ringde så förbannade han henne och sade att han inte ville ha med henne att göra. Jag blev förvirrad och uppmuntrade han att ta hennes samtal vilket han absolut inte ville göra. Bisarrt beteende från hans sida ofta, han typ skapade situationer som inte behövde finnas. Jag frågade varför han aldrig svarade sina samtal när någon ringde så sade han att han ville bara vara och umgås för stunden med mig eller så ibland sade han att det var enbart i mitt huvud.
Till slut tröttnade jag på hans kontinuerligt skumma beteende och han tröttnade på min ’mentala ohälsa där han verkligen hoppas jag får all hjälp jag behöver’.
Han stormade ut och lämnade mig med öronen full av hans fula nedtryck och förolämpningar och med en klump i magen som svalde mig hel. Kan inte fatta att det helt slut. Trodde ärligt att jag skulle sluta andas utan honom.
Efter några dagar utan kontakt skrev han att han ogillade mig inte och eftersom vi hade haft bra sex ihop kunde vi väl fortsätta med det?
Alltså va?! Vad hände med brinnande kärleken och att han aldrig känt så för nån förut?
Det vred sig i magen på mig på hur äcklig han kunde vara mot nån han älskade. Uppenbarligen har han inte älskat mig överhuvudtaget. Vilket jag nu köpt och fullständigt accepterat.
Så för att börja läka så blockade jag honom efter det vidriga sms:et.
Han har messat mina stora barn tills de blockat honom (de gillade honom men såg också att han inte var ren i sina handlingar och de ville dra en gräns). Han använder nu sin vän för att messa mig om praktiska saker och jag vill inte veta eller läsa något med han att göra, enda sättet för mig att ha kontrollen över mig så han inte tar över. Har sagt ifrån till vännen att jag inte vill få fler bud.
Är jag dum/dramatisk/omogen för att ha blockat honom, utifrån era perspektiv med infon o facit i handen allt jag skrivit? Jag tycker att no kontakt är enda sättet att få vara ifred och inte riskerar flera vidriga respektlösa och förolämpande sms som talar om för mig att jag duger bara till att kn€lla.
Har nån annan upplevd liknande? Jag tänker inte oblocka men behöver lite back up med att jag gjort rätt.
Detta "Hans ena bästis fick jag aldrig träffa, förutom en gång i början när vi var bara vänner. Men varje gång de pratats vid så var jag inte där eller om jag råkade vara där så svarade han inte o säga sig ringa tillbaka sen eller så har han precis pratat klart när jag kommit så han stoppat mobilen snabbt i fickan. Jag har observerat detta o sagt att han inte behöver avsluta samtalet för min skull, samt att han inte behöver kasta in mobilen i fickan såsom den vore giftig. Märkligt beteende han visade" är en tjej va?

Och JA, du gör 100% rätt! Fortsätt ha honom blockad, räkna med att han kommer banka in din dörr i hopp om att få träffa dig för att narcissister kan inte släppa greppet pga sina patologiska kontrollbehov.

För att citera en gammal kändis "Block, block, blocka!"
Citera
2024-09-28, 12:25
  #8
Medlem
Bästisen är en kille. Men jag tvivlar nu på att det ens var han som han pratade med alla de gångerna.
Glad att jag blockade. Han har använt vår gemensamma kontakt att skicka meddelanden till mig vilket jag sagt ifrån och hoppas innerligt att inte få fler. Sen dess har han mailat mig så nu är mailadressen också blockad. Tror inte han kommer banka in min dörr, han fattar att jag är stark mentalt så han vågar nog inte. Att han orkar ens fortsätta kontakta mig trots blockering överallt, så jävla pinsamt för honom. Han hade mina bank- och kreditkort i sin ägodel!!! Därför mailade han mig för att informera mig att han ’städade ur’ sin plånbok (efter 4 veckor). Hur han ens fick de vet jag inte och jag märkt inte ens de var borta eftersom jag använder bara mobilen som betalmedod. Korten är såklart spärrade.
Fy fan. Ingen aning vad han kommer hitta på nästa.
Jag läst om NPD mycket sen han kastade mig i väggen och det är så sjukt! Han prickar in på samtliga beteenden och jag känner mig lycklig lottad att ha kommit undan. Besviken på mig själv att jag inte lyssnade på min mage alla gångerna den försökte varna mig.

Tack för ditt svar, känns oerhört bra med stöd just nu och ifrån någon som vet vad en narc är.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in