Jag har satt ordet modern inom citationstecken, eftersom det rör sig ändå om teknologi som funnits sedan 50-talet, men den är modern i jämförelse med Technicolor och andra typer av färgfilm.
Om man läser på om färgfilmens uppkomst finns det många artiklar och youtubevideor som förklarar varför svartvitt film länge var dominerande. Svartvit film är relativt enkelt att förstå. Ljus av alla våglängder belyser ett ljuskänsligt ämne såsom silvernitrat i filmen vilket lämnar ett avtryck, men eftersom man bara fångat ljusstyrkan är resultatet en svartvit film.
Under lång tid experimenterades med att också fånga färg på olika sätt, och på trettiotalet hade man tagit fram en metod som gav enastående resultat som ser otroligt ut även idag. Technicolors "process 4" använde sig av 3 svartvita filmremsor, och för varje remsa användes ett färgfilter vilket gjorde att man kunde fånga ljus i enbart vissa våglängder - en remsa vardera för rött, grönt respektive blått ljus. Genom att sen färga de tre olika remsorna i framkallningen kunde man sedan genom färgaddition skapa en film i färg. Väldigt dyrt, och krävde gigantiska och tunga kameror, men som sagt ett otroligt resultat.
Efter det brukar filmhistoriker vara nöjda, färgfilmen är uppfunnen och en förklaring till hur film och framkallning fungerar finns och är enkel att förstå. Men Technicolors process med tre filmremsor var inte gängse standard fram till digitala kameror tog över. Den sista film som filmades med den processen var Gudfadern 2, och redan på 50-talet började många filmskapare sky den dyra och begränsade processen för att istället använda sig av färgfilm på bara en remsa.
Men hur fungerar egentligen en sådan film? Jag har försökt att hitta en illustrativ och djupgående förklaring, men har inte hittat något som är mer djupdykande än "det är flera lager, en för varje färg". Vad var det som gjorde att man helt plötsligt kunde tillverka sådan film, och varför gjorde man inte det från början?
Om man läser på om färgfilmens uppkomst finns det många artiklar och youtubevideor som förklarar varför svartvitt film länge var dominerande. Svartvit film är relativt enkelt att förstå. Ljus av alla våglängder belyser ett ljuskänsligt ämne såsom silvernitrat i filmen vilket lämnar ett avtryck, men eftersom man bara fångat ljusstyrkan är resultatet en svartvit film.
Under lång tid experimenterades med att också fånga färg på olika sätt, och på trettiotalet hade man tagit fram en metod som gav enastående resultat som ser otroligt ut även idag. Technicolors "process 4" använde sig av 3 svartvita filmremsor, och för varje remsa användes ett färgfilter vilket gjorde att man kunde fånga ljus i enbart vissa våglängder - en remsa vardera för rött, grönt respektive blått ljus. Genom att sen färga de tre olika remsorna i framkallningen kunde man sedan genom färgaddition skapa en film i färg. Väldigt dyrt, och krävde gigantiska och tunga kameror, men som sagt ett otroligt resultat.
Efter det brukar filmhistoriker vara nöjda, färgfilmen är uppfunnen och en förklaring till hur film och framkallning fungerar finns och är enkel att förstå. Men Technicolors process med tre filmremsor var inte gängse standard fram till digitala kameror tog över. Den sista film som filmades med den processen var Gudfadern 2, och redan på 50-talet började många filmskapare sky den dyra och begränsade processen för att istället använda sig av färgfilm på bara en remsa.
Men hur fungerar egentligen en sådan film? Jag har försökt att hitta en illustrativ och djupgående förklaring, men har inte hittat något som är mer djupdykande än "det är flera lager, en för varje färg". Vad var det som gjorde att man helt plötsligt kunde tillverka sådan film, och varför gjorde man inte det från början?
