Ljuset går inte att se förrän det träffar något (sant?)

Såg nyss ett program på teven om scenkonstnärer som arbetar med ljus. En kvinnlig konstnär sa då att det som är så fantastiskt med ljuset är att det inte går att se förrän det träffar något. Är det sant?

Ja. Om du ser ljus så är det för att ljuset reflekteras, och för att reflekteras så måste något reflektera reflekten.

Ja, man måste interagera med ljuset/fotonerna för att kunna se/detektera det. Allt man detekterar påverkar man mer eller mindre. Det är en av grundpelarna i kvantmekanik.

Man kan ju se ljuset direkt så det behöver ju inte nödvändigtvis reflekteras från ngn yta.

Redan det faktum att du ser antyder att ljuset träffat något (ögat).

Om ljuset är beroende av sin omgivning för att synas, hur vet vi då att den färg ljuset har verkligen stämmer och inte är en "synvilla"?

Ursäkta mig, men jag är helt obildad i ämnet och måste ändå säga att det är ju rätt så fascinerande.

Det vet vi inte.

Eller snarare: Den färg vi upplever att EM-strålning har, är ett resultat av hur just våra ögon är konstruerade med dess tre olika sorters färgkänsliga celler (tapparna), samt hur nervsignalerna från dessa behandlas i vår hjärna. Andra djur har andra färgupplevelser t ex för att de har färre eller fler olika sorters tappar.

Det som är mätbart och objektivt sant är att det finns EM-strålning med olika våglängder, och att det vi upplever som olika färger är olika våglängder eller blandningar av EM-strålning med olika våglängder. T ex finns det våglängder som vi uppfattar som blå. Däremot finns det inte någon skär våglängd, utan skär är en blandning mellan flera.

Att vi uppfattar blandningar som t ex skär som EN färg är inte alls det enda möjliga alternativet. Ljud är också vågor, men blandar man ljud med olika våglängder så hör vi ju ett ackord, där ett tränat musiköra fortfarande kan uppfatta de olika enskilda tonerna. Av någon anledning fungerar inte vårt hörselsinne och synsinne på samma sätt när det gäller blandningar.

Poängen är att hur vi uppfattar färg och ljud är något högst subjektivt för vår art.

Tack för ditt svar!
Att någonting som uppfattas så enkelt är så pass avancerat är onekligen intressant.

Jag tycker att detta är filosofiskt väldigt intressant. Vi vet alltså i o m detta att vi med våra sinnen inte uppfattar världen såsom den faktiskt är. Ändå kommer ju allt vi vet primärt från just våra sinnen. Att rakt av ifrågasätta våra upplevelser går ju inte, för då har vi ju ingenting. Men vi kan inte heller lita på dem helt. Det gör all vår förståelse av omvärlden lite komplicerad och osäker. Den bästa metod vi har för att lära oss något är vetenskap, men även vetenskapliga teorier kan komma att falsifieras och ersättas av något nytt och bättre. Just nu finns det en del goda skäl inom teoretisk fysik som talar för att universum är ett hologram, där verkligheten är kodad på en 2D yta, trots att vi ju så trovärdigt upplever den som 3D. En illusion det med, precis som illusionen att skär är en färg?

Ljuset kan ju också gå direkt från ljuskällan till dina ögon t ex om du tittar rakt in i en glödlampa. Det som krävs för att man skall kunna se ljuset är ju att det kommer in i dina ögon så att det kan tas emot av tapparna och stavarna i dina ögon. Kan ju reflekteras eller gå direkt från ljuskällan.

Ja, ljuset måste åtminstone nå fram och träffa på de ljusreceptorer (synceller) vi har i ögonen, och under förutsättning att receptorerna (stavar och tappar) fungerar så borde vi se ljus (om det inte är något fel på syncentrum i hjärnan).
Stavarna är mest ljuskänsliga, något man får stor användning för vid svag belysning (skymningsljus od.).

Intressant att kanske veta om detta är att en modern skärm normalt inte avger gult ljus, men vi uppfattar ändå färgen gul.

I våra ögon finns nämligen tre olika sorters färgreceptoerer (tappar) som är känsliga för respektive rött, grönt och blått. Gult ljus, från exempelvis en blomma, eller en eld, träffar våra ögon och då det gula ljuset i spektrumet ligger mellan rött och grönt, så triggar det båda två sorters receptorer i en lagom mängd, och vi uppfattar därmed gult. Detta kan man nyttja genom att man skickar rätt blandning av grönt och rött till ögonen, så att våra receptorer(tappar) stimuleras på samma sätt som när gult träffar ögat. Genom detta räcker det att vi kan skicka rött och grönt (från en RGB-skärm) och vårat öga och därmed hjärna uppfattar det som att vi sett gult, även om inga sådana våglängder träffat ögat.