Citat:
Ursprungligen postat av
JagAlskarTjejer
Det är omöjligt för mig att vara lycklig när jag är helt galen i tjejer men vet att jag aldrig kommer få en flickvän.
Därför vill jag dö. Men tydligen vill jag även leva, för jag vågar inte ta livet av mig.
Så jag är liksom fast i existensen. Fast vid att vara vid liv. Fast mellan att vilja dö och vilja leva.
Så det känns som att jag är i ett fängelse.
Jag har redan hört alla råd som finns, så tråden kommer förstås inte att hjälpa mig, men jag ville väl bara skriva av mig lite.
Två saker min vän:
1) Du skall absolut inte ta livet av dig, för det blir inte slutet på plågan. Kroppen är bara en kostym vi sliter ut med åren, och vi överlever den fysiska döden.
2) Jag känner igen mig i din problematik från när jag var ung. Du måste vara medveten om en sak: hetero- och bisexuella kvinnor attraheras rent allmänt av en viss manlig brutalitet. Jag menar nu inte att du skall köpa en knölpåk och dunka den i huvudet på varje flicka du möter. Inte heller att du skall börja hälla öl i urringningen på tjejerna vid bardisken. Men: kvinnor, särskilt yngre, vill gärna se rovdjuret glimma till i ögonen på en man, alldeles oavsett hur mycket jämställdhetssnack som florerar i samhället. När du har funnit den rätta balansen mellan farlighet och snällhet kommer du att utstråla mycket större självförtroende, vilket alltid är attraktivt. Paradoxen här är alltså att du, just genom att bli mindre underdånigt suktande, kan bli så bekväm och avslappnad i din kommunikation med det motsatta könet att du faktiskt sänder ut mer
sympatiska vibbar. Frustration, desperation, bitterhet och så vidare verkar ju så gott som alltid repulsivt, oavsett hur snäll killen är, eller själv tycker att han är.
Lycka till.