Mega-fauna och Afrika (utrotning)

Enligt gängse idéer anser man att istidens stora djur, sk "Mega-Fauna" blev utrotade pga människan.
Och det är ju en idé med sina poänger även om den är långt ifrån så vattentät som man kanske hade önskat.

Ett sådant hål i teorin är ju det faktum att "Mega-Fauna" fortsätter leva i allra högsta välmåga, och har så gjort sedan istiden, i Afrika.
Inte förrän nu har de ställts inför risken för utrotning (pga elfenbensjakten bla.

Men, på alla de andra kontinenterna, och isolerade öarna som Nya Zeeland, såg det ut som att slutet för de stora djuren sammanföll med människans uppdykande - och istidens sista suck (den 1000 år långa köldknäppen under "Yngre Dryas").

Bara det att detta mönster inte riktigt passar in när det kommer till dels Europa, och dels Afrika (egentligen mest på de amerikanska kontinenterna och Australien).
Människor hade ju definitivt funnits och verkar i Europa hundratusentals år längre tillbaka i tiden än de senaste femtontusen åren. Men Mega-Faunans försvinnande hade större koppling till Nya Dryas, som sagt.

Och i Afrika var det ju ingenting som hände, typ.
Dvs där fortsatte Mega-Fauna att leva i samma obekväma samkväm med Människan som de gjort ända sedan dess.

Varför blev de inte utrotade i Afrika, med andra ord.
Det är ju inte direkt så att Afrikas populationer var, eller är, inkompetenta när det kommer till storviltsjakt. De hade minst lika bra tekniker, metoder och redskap som motsvarande kulturer i andra delar av världen hade. Och grottmålningar skildrar ju just storviltsjakt på plats i Afrika.

När jag tänker på det så är väl det Enda egentliga bevis vi har för en mänsklig effekt på utrotandet av Mega-Fauna från Nya Zeeland, där Maoriernas stora aptit på jättefåglarna som inte kunde flyga iväg, är den direkta förklaringen.
Och det exemplet haltar ju ordentligt om vi försöker använda det som representativt exempel för mänsklig påverkan överhuvudtaget på Mega-Fauna (som tex direkt livsfarliga odjur som Mammuth, Grottlejon, Lindorm ( ... ), jättesengångaren osv. T.o.m. skogselefanten och den ullhåriga noshörningen försvann ju från världshistorien.

Dvs det finns ju inga bevis för att människan verkligen jagade dessa stora, men stackars, vilddjuren till sin utrotning.
Det är bara på Nya Zeeland vi har nästan säkra bevis. Och det är dåliga och icke-jämfärliga bevis, men ändå.

---

Varför klarade sig Afrikas stora djur då?
För att kunna svara på den frågan så behöver ju ju veta vad som hände, så det blir lite av en återvändsgränd.Men, med tanke på att Yngre Dryas kom så plötsligt, uppemot 5000 år efter istidens slut, så torde väl det ändå kunna utgöra en hyfsat plausibel förklaring.
Det hade kunnat förklara de nordliga, och allra sydligaste i Sydamerika, landmassornas förlust av de stora djuren.Men inte i mitten, på varmare breddgrader. För visst kunde väl livet fortsätta vid Medelhavets norra strand, osv. Liksom i hela Centralamerika och däromkring.SÅ kanske Yngre Dryas inte är en så perfekt förklaring trots allt.
För utrotandet blev ju totalt.

Utom i Afrika.

Kunde det haft att göra med vulkanism då?
Dvs att giftiga gaser från stora vulkanutbrott kvävde, förgiftade, djuren på stäpperna?
Det har ju hänt, bla nära vår egen tid efter isländska utbrott som resulterade i massdöd bland boskap på bla Brittiska öarna.
Det hade ju definitivt kunnat förklara fynden av "plötslig Mammuthdöd" - som dog när de mumsade mat som bäst. Och sen kom ju Yngre Dryas med massiva nerisningen som ett brev på posten.

Afrika hade sluppit undan eftersom de polära vindströmmarna inte när ner till andra hemisfären, eller ens ekvatorn. Nordliga utbrott hade alltså inte märkts på samma sätt på södra halvklotet.

Dvs om massiva utbrott alltså hade inletts med utsläpp av stora mängder giftiga gaser och kemikalier (som faller med regnet), och sedan direkt därefter följts av enorma, aldrig slutande, moln som spridit aerosoler i hela atmosfären - och bara gjort den tätare och tätare och förhindrat solljuset från att fungera som tänkt. Då hade det definitivt resulterat i en mycket snabb temperatursänkning med katastrofal klimatförsämring som följd.
Bara det att Yngre Dryas varade i uppemot 1000 år ...

Dessutom så dog ju inte Alla, Samtliga, Mammuthar ut. En liten population verkar ju ha överlevt ända in till nära på vår tid, i nordöstra delen av ryska fjärran östern. En liten ö kallad Wrangels ö om jag inte minns fel.

De där dumma teorierna om meteoritnedslag vill jag inte ge så mycket för, faktiskt.
Och det pga just längden på tidsperioden ifråga.
En Stor Smäll har förvisso varit upprörande, på mer än bara ett sätt, men dess efterverkningar hade inte hållit i sig i tusen år.
Och, islevande djur hade ju ändå varit väl rustade för att ta itu med de utmaningar det ställde på dem, på samma sätt som för renarna - som klarade sig genom Yngre Dryas (de skrapar undan isen och snön och äter lavarna, men Mammuten gjorde ju typ samma sak fast med sina långa betar som den skyfflade bort snömassorna med för att nå ner till godsakerna på marken.


Så nej, jag vill nog tro mer på Vullkanutbrott.
Ett massivt moln, som sträcker sig runt hela norra hemisfären, som för med sig giftiga kemikalier som kan ligga kvar och preparera marklagret för många, långa år framåt i tiden - helt enkelt göra det otjänligt som föda.

---

Det hade ju vart helt omöjligt för den tidens blygsamma mänskliga population att De Fakto utrota dessa stora djur som levde över Hela norra delen av Eurasien och Nordamerika.
Det hade varit För Många djur, och avstånden hade varit För Stora, för så Få jägare - som inte hade någon inbördes kontakt eller samstyrning heller.
Utan det hade blivit så som i Afrika.
Dvs att djuren hade fortsatt leva kvar.

Gräsätare (som äter stora mänger växtdelar varje dag) liksom stora rovdjur (som äter stora växtätare) hade ju blivit de som blev hårdast drabbade.
Renarna kunde ju, som sagt, födosöka under isen, och nå till födokällor som inte blivit impregnerade av giftiga kemikalier. SÅ de överlevde.
Mammuten levde huvudsakligen p gräs däremot, och även om den kunde skyffla bort snön så börjar ju gräset ruttna efter för lång tid utan näring och solljus. Lavar kan överleva under snön på ett helt annat sätt.
Inte ens den skaldjursälskande Sabeltandade kissekatten kunde klara det, eftersom ostron silar vattnet och byggerupp giftet de får i sig. Så även om de skulle kunna hacka hål på isen för att dyka efter ostron och musslor så var det ju rent gift de satte i sig.


Det måste ha varit en sk "supervulkan" som fick utbrott.
Det måste ju ha varit tillräckligt stort för att kunna åstadkomma en så långvarig och förödande katastrof som Yngre Dryas var.
De enda som kunde överleva var antingen sådan som åt mat som inte var giftig, eller som kunde flytta söderut.

Tänk k också på att långt före detta så hade ju ett annat av Eurasiens "stora djur" dött ut också - Neanderhalaren.
Och även där finns det sådant som pekar mot just ett stort vulkanutbrott, av episka proportioner.
Det borde ha varit något liknande här också.


Tänk om det händer igen?
All mat hade blivit förgiftad, hela det nordliga jordbruket hade blivit utslaget, med stor påverkan på mattillgången.
Och då har vi inte ens börjat prata om gifterna i själva luften.
Eller den på utbrottet följande tusenåriga vulkanvintern, som stänger ute solen från åtminstone norra hemisfären för generationers generationer.

Så trots att det "bara" handlar om tusen år, så hade resultatet blivit att hela den nordliga civilisationen blivit totalt utplånad - inklusive samtliga fysiska spår som funnits efter den. Dvs tusen år av snö packad till is innebär att isen börjar röra på sig, och maler ner betong och cementstrukturer som om det vore ingenting, till grus och stenar.

---

Men, hur tänker ni?

Varför tror ni att Afrikas MEga-Fauna blivit skonad från utrotning?

Och var det ens människan som var ansvarig för de övriga kontinenternas massör, utrotning?

Eller vad tycker ni?

Och, vad var det som orsakade Yngre Dryas?
Var det en sån där rymdsten som vissa talar så vitt och brett om?
Eller handlade det om något annat, isf vad?
Jag föreslår ju Vulkanism, utbrott av Supervulkan, stora utbrott som antingen återkom eller inte upphörde på år o dar.

Vi har ju faktiskt sett hur andra vulkaniska områden på Jorden faktiskt har kunnat spy ut sitt innehåll under helt enorma tidsrymden.
Som "Sibirian Traps" eller samma sak nere i Indien.
Det är ju gigantiska områden som plötsligt bara öppnar upp sig för underjorden, och låter hela helvetet komma upp och ut, ofiltrerat och ... förändra, nästan ända, världens gång.
Varför måste det bara ha handlat om så otroligt avlägsna tidsperioder?
Vad finns det för gudomlig regel som säger att sånt där helt omöjligen hade kunnat inträffa under vår, mänsklighetens, korta tidsålder?
Inget säger det, faktiskt.

Den afrikanska megafaunan överlevde de sena pleistocena utrotningarna tack vare flera samverkande faktorer: människor hade mindre negativ påverkan i Afrika, klimatet var stabilare, Laschamp-händelsen påverkade kontinenten mindre.

Varför de stora djurarterna dog ut under sen pleistocen, för ungefär 126 000 till 11 700 år sedan, på kontinenter som Nordamerika, Sydamerika, Australien och Eurasien, är forskarna fortfarande oense om.

De flesta forskare tror dock att detta berodde på en kombination av mänsklig överjakt, snabba klimatförändringar och andra miljömässiga stressfaktorer.

I Afrika utvecklades människor och stora djur tillsammans under miljontals år. Detta gav megafaunan tid att anpassa sig till människors närvaro genom att utveckla försvarsmekanismer och undvikandebeteenden.

På andra kontinenter anlände människor plötsligt, och djuren där var inte vana vid människan som en toppredator, vilket gjorde dem mer sårbara för överjakt.

Afrikas klimat var också mer stabilt under denna period. Kontinenten undgick de extrema klimatförändringar som drabbade högre breddgrader, såsom intensiva istider och snabba temperaturväxlingar. Detta innebar att megafaunans livsmiljöer och födokällor förblev relativt oförändrade, vilket minskade stressen på deras populationer.

Laschamp-händelsen, en geomagnetisk omkastning som inträffade för cirka 41 000 år sedan, försvagade jordens magnetfält avsevärt. Detta ledde till ökad kosmisk strålning som nådde jordytan och kan ha påverkat klimatet och ekosystemen negativt, särskilt på högre breddgrader. Eftersom Afrika ligger nära ekvatorn, där atmosfären är tjockare och ger bättre skydd mot kosmisk strålning, påverkades kontinenten mindre av denna händelse. Detta kan ha bidragit till att Afrikas megafauna inte drabbades lika hårt som djur på andra kontinenter.

Vulkanisk aktivitet hade ingen betydande inverkan på de megafaunala utrotningarna under sen pleistocen.

Även stora vulkanutbrott, som Toba-superutbrottet för cirka 74000 år sedan, inträffade tidigare än de största utrotningsvagorna och
sammanfaller inte direkt med megafaunans forsvinnande.

Afrikas megafauna överlevde sannolikt på grund av en kombination av mindre mänsklig påverkan, klimatisk stabilitet, den begränsade effekten av Laschamp-händelsen. Vetenskapsvärlden debatterar det fortfarande och frågan är, som du kanske vet högaktuell, i somras kom danska forskare fram till att det var människans fel, inte klimatförändringarna se rapport nedan -Det tror jag personligen inte är svaret - det är troligt att många olika faktorer tillsammans bidrog till att de stora djuren i Afrika kunde fortsätta att existera när de på andra kontinenter dog ut.

Pressmeddelande ang danskarnas rapport, som jag tror är lite för drastiskt i sina slutsatser;

https://nat.au.dk/om-fakultetet/nyhe...store-pattedyr

Jag tror mer själva klimatförändringen i sig även om det säkert kan ha varit många faktorer och speciellt människan.

Att Maorierna åt upp jättefåglarna är väl en sak, det var djur som inte hade någon motsvarighet i Europa eller Afrika, och var nog helt enkelt för lätta att jaga ner. Människans inträde har säkert haft stor påverkan överallt där dom nådde. Till Wrangels ö kom dom nog rätt sent. Så det tyder ju på att människor har jagat ut dom på andra ställen före detta.

Men den europeiska istidstundran hade mer karaktären av en savann, och ungefär samma djur som finns på savannen i Afrika idag levde på den. Det var ju inte riktigt en tundra även om det var kallt eftersom det handlar om låglandsslätter med rikligt solljus. Säkert var det mycket kallt, men i t ex sydfrankrike så var det fortfarande mycket soltimmar precis som idag. Den miljön finns inte kvar i Europa som jämförelse och det närmaste är savannen i Afrika. Så man kan ju ställa frågan varför finns det kvar stora djur i Afrika?

Min teori är varför dom stora djuren, elefanter i Afrika osv inte käkades upp av människor är ju att det kanske fanns mer lättjagade djur nära till hands eller att man tämjde boskap tidigare än känt. Sen att idag så finns det ju fortfarande jägare i området och dom jagar nog inte elefant så mycket för köttet snarare för elfenben. Det finns andra djur som är lättare och ganska mycket samtidigt som människan i det området normalt driver boskap, kossor helt enkelt.

När mammuten var utdöd och skogar bredde ut sig i området så jagade folk i Europa älg och rådjur och getter eller ägnade sig åt marin jakt på säl och annat. Kossor hade vi inte förrän i slutet av mesoliticum.

I Amerika så dog megafaunan ut mycket snabbt och det finns en del som talar för virus också som kommer med djur och växter som vandrar in i klimatförändringens spår. Men det finns ingen istidstundra kvar i Amerika heller. De hade inte heller kossor.

Megafauna utrotades av människor, ej av miljöfaktorer. Den främsta evolutionära fördelen att bli "mega", alltså väldigt stor. Är att bli osårbar mot rovdjur. Detta skydd blir tvärtom en nackdel mot människor, beväpnade som vi är med fällor, eld och kastspjut. Eftersom så mycket protein koncentrerat i ett djur ökar belöningen för att jaga djuret samtidigt som storleken inte ger något skydd i sig.

I Eurasien skedde massutrotningen för 15 000 till 11 000 år sedan. Det här var en period av stora klimatförändringar. Men megafaunans plats i ekosystemet fylldes ej av nya arter. Och där är människan förklaringen.

En skillnad mellan Afrika och Sydasien och övriga världen är här finns stora områden som inte har årstider. Det är möjligt att människan ej hade utpräglade beteenden för långtidslagring av mat i de här områdena och att fälla stora djur därför inte gav samma evolutionära belöning, det mesta av maten togs inte tillvara. Människor jagade naturligtvis fortfarande elefanter och giraffer men det utvecklades inte kulturer som specifikt koncentrerade sig på dem. Det finns delar av Amerika som ej har årstider heller men det kan finnas andra förklaringar för att megafauna inte överlevde där. Bara en tanke.

Kolla på elefantfåglar på Madagaskar. De var nog större än Moa, och lustigt nog käkades de opp av "samma" kultur.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elefantf%C3%A5glar

Djuren i Afrika har utvecklats tillsammans med människan och det gör kanske att de är bättre anpassade.

Hur menar du, djuren är ju utvecklade tillsammans med människor typ överallt annars också.

Om det är Polcirkeln du tänker på så bör du kanske förstå att människan fanns representerad ända uppe i ryska Fjärran Östern ganska så snart efter det legendariska, "uttåget ut ur Afrika" och även om det kanske skiljde tiotusen år eller något sådant så blev ju Australien befolkat av människor nästan samtidigt som Fjärran Östern uppe i norr.
Men, samtidigt så är det inte så mycket grävningar som gjort i det området, eller överhuvudtaget uppe på tundran, så det är inte en enkel fråga att svara på med någon större säkerhet.

Människan spred sig, emellertid, ganska så raskt över ett så stort landområde som gick.
Och vi lärde oss ju att anpassa oss väldigt väl till även det arktiska klimatet, och hantera även de stora och farliga - och svårfångade - bestar om levde där. Inklusive havslevande sådana).


Dessutom så vill jag nog fortfarande hävda att de afrikanska stora djuren nog ville behålla skinnet minst lika mycket som de stora djur som levde uppe i norr.
En afrikansk elefant eller en nordlig skogselefant är båda lika så sugna på att leva vidare, på samma sätt som mänskliga jägare nog helt säkert hade sett dem som ett väldigt lockande byte.
Det hade nog inte varit så att just den afrikanska elefanten hade varit bättre på att skrämma iväg mänskliga jägare än mammut.
Eller ullhårig noshörning, och skogselefant. Jättehjorten.
De hade nog varit lockade för även de stora rovdjuren att sätta huggtänderna i - allt från Grottlejon till vargarna. Och sådana levde ju utanför Afrika.
Och om du tänker dig att en Mammut alltid hade segrat över en flock vargar, så tänker du nog inte på att en mammut kan vara både liten och ung, liksom gammal och sjuk, svag.
Och i ett dåligt läge kan t.o.m. en fullt frist och stark mammutjur (eller noshörning, osv) falla offer för en bestämd och uthållig jägare.
Om den blir ensam, och trängd, så handlar det bara om tid. Och flockdjur har både tid och uthållighet, liksom förmåga till strategiskt tänkande.

Jag föreslår alltså fortfarande attt det borde ha varit något i "miljön" som ändrade läget.
Det finns de som vill föreslå mateorinedslag (och det är inte ont om nedslagsplatser, även här i våra delar av världen.
Vi har ju t.o.m. haft en enorm Tsunami, i lilla Östersjön, som slog vatten från östra sidan ända in över Mälarenområdet, med mer än 10 meter högt vattenstånd på vägen.
Det var för runt tiotusen år sedan, och man antar att det är på de estniska öarna iaf en del av stenarna hamnade (man kan fortfarande se kratrarna).

Men jag vill ju gärna tänka på vulkanutbrott jag ...
Det had jeu kunnat ge en förklaring till de där så otroligt snabbt avlivade djur som man har hittat, med mat fortfarande i munnen.
Visst, även en meteorit hade ju kunnatskada över stort område. Särskilt i närheten av vatten (tsunami). Det ha dejt både kunnat slå omkull, dränka, och sen överskölja med sediment (för att förhindra normal nedbrytning av kadavret).

Afrika borde då inte ha blivit påverkat, p något motsvarande sätt.
Utan där borde ju livet ha fortsatt nästan som förr, eller förmodligen precis som förr.
Så de stora djuren kunde överleva, iaf i tillräckligt stark skala för att klara en eventuell svår period framledes.

Och visst Är det ändå spännande, hur just Renen överlevde.
Det var ju inte direkt så att renen ratades av dåtidens istidsjägare - snarare tvärtom så var ju hela deras kultur och livsstil mer eller mindre upphängd på renen och dess vandringar.
Men ingen utrotade några renar inte.

Man Måste ju ändå se det som en konsekvens av Renens förmåga att gräva fram mat från under ett övre skyddande lager (snö och is, eller lera).
De andra stora djuren hade inte samma förmåga. Mammuten kunde bara skotta undan snön, men inte hacka sig genom is och tjäle osv.
Mammuten åt ju massor av grönt, blad och gräs. Så när det försvann så blev det ingen mer mat.
Området med växtdöd borde ha varit tillräckligt stort för att hindra betesdjuren från att vandra söderut till frodigare platser. Utan de dog på vägen.
Och lejonen åt opp dem. Sen fanns det ingen mer mat för lejonen, och de dog i sin tur.

Människorna hjälte helt säkert till, så gott de kunde.
Men det är en praktisk omjöjlighet för dem att ha lyckats utrota flera olika arter, samtidigt.
Inte över ett så oerhört stort, vidsträckt, område.


Så ...
Antiingen har teorierna om de stora djurens utrotning dragits upp för hastigt, och för exakt enligt tidsangivelser - eller så tog det mycket längre tid för dem att slutligen försvinna helt och hållet.
Men bara det att området är så otillgängligt och så stort att det inte gått att gräva ut tillräckligt för att hitta fynd som hade kunnat tala emot teorin.

Jag förblir alltid litet skeptisk till tanken att människor, om än beväpnade med spjut med otäcka flintspetsar, skulle haft sådan effekt på mammutbeståndet i Eurasien/Amerika att det drev detsamma till utrotning!

(Fast, vem fan vet! Människan är djävulsk i sin uppfinningsförmåga! Kanske kunde de skapa ohyggliga pilgifter, extraherade från växter och/eller kräldjur, och döda bytet därmed, genom att smörja in alla taggar på kaktussnåren?)

Från senare tid vet vi ju att de nordamerikanska indianerna drev hela hjordar av bison mot stup, där dessa föll och blev krossade. Enligt vad jag läst mig till skall indianerna därvid ha ansett det ytterst viktigt att inga bison fick överleva slakten. (Förmodligen då man trodde att de isåfall skulle lära sig av olyckan, och kanske lära andra bison att undvika liknande platser. Vilket visar på en tanke om nötkreaturs intelligens och läraktighet fullt i nivå med den hos Spaniens tjurfäktningsarrangörer, dem där enligt lag är förbjudna att låta en skonad tjur någonsin återvända till corridan!

Ok, upplys oss då om en annan historisk period där det inte funnits megafauna i Eurasien? Det är ju inte så att det skett ett enormt meteoritnedslag, det finns inget extremt med perioden 50 000 år sedan eller 10 000 år sedan, det är bara samma cykliska nedisning, uppvärmning, nedisning som vi sett i två miljoner år.
Den enda skillnaden är människan.

Från Wikipedia:

During the Pleistocene, megafauna were diverse across the globe, with most continental ecosystems exhibiting similar or greater species richness in megafauna as compared to ecosystems in Africa today. During the Late Pleistocene, particularly from around 50,000 years ago onwards, most large mammal species became extinct, including 80% of all mammals greater than 1,000 kilograms (2,200 lb), while small animals were largely unaffected. This pronouncedly size-biased extinction is otherwise unprecedented in the geological record. Humans and climatic change have been implicated by most authors as the likely causes, though the relative importance of either factor has been the subject of significant controversy.
https://en.wikipedia.org/wiki/Megafauna

The Pleistocene ... (often referred to colloquially as the Ice Age) is the geological epoch that lasted from c. 2.58 million to 11,700 years ago.
https://en.wikipedia.org/wiki/Pleistocene

Det är sant, dom fåglarna hade aldrig sett människor förr och var för dumma för att springa och gömma sig. Om, megafaunan i Australien och Amerika också betedde sig så då har vi en förklaring.

Å andra sidan i Europa fanns det Neanderthalare innan vi kom.

Jo, exakt - men inte ens Nordamerikas prärieindianer lyckades rucka på bisonoxarnas balans.
Ändå hade de buffeljakten som huvudändamål med att ens överhuvudtaget befinna sig på prärien och befinna sig i ett ständigt krigstillstånd med samtliga andra stammar som fanns där och konkurrerade om plats.

Djuren överlevde ändå.
Inte förrän järnväg plus skottpengar och gevär, ändrades saker & ting, ganska så snabbt.

När man kommer in i medeltiden var flera av dem jordbrukare.

https://en.wikipedia.org/wiki/Cahokia

Vad det verkar kollapsade det där systemet och folk stack mot nordväst och en annan diet.

Bison utrotades nästan. Den bison som fanns i Nordamerika när det koloniserades av europeer var en mindre art, bison bison än den tidigare dominerande arten på kontinenten bison antiquus. Antiquus, som var betydligt större än bison bison, utrotades.

Jämför med myskoxar och uroxar som överlevde även i Eurasien, i glesbefolkade områden. Utplåningen av megafauna händelsen innebar att 80% av megafaunan utrotades. Inte att precis all megafauna försvann. Det vore faktiskt bra om du åtminstone läste wikipediasidan om ämnet du startade?`

För övrigt fanns inte "de nordamerikanska prärieindianerna" förrän europeerna anlände. Och jämför till exempel primitiva stammar i Europa under antiken, de låg astronomiskt före Nordamerikanska indianer i organisationsförmåga och teknologi. "inte ens" är ett osakligt sätt att utrycka sig om Nordamerikanska indianer.