Ska jag berätta att jag skulle offra möjligheten att få barn för att behålla honom?

Jag är 32 år gammal och min kille 44(Han är killen jag pratat om i förra tråden f.ö). Han har ett barn på 5 år och har alltid sagt att han gärna vill ha fler barn men att rädsla håller honom tillbaka.

Vår historia kort: var ihop 1 år, lärde känna hans barn, allt var bra. Men jag började tjata om barn och han gjorde (med rätta) slut. Jag gjorde det inte pga barnlängtan men kändes jättekonstigt att vara med nån som har barn och jag var ledsen att han upplevt detta med en annan kvinna. Jag var nog inte redo att dejta nån med barn då, men vant mig vid tanken nu och skulle ALDRIG agera som då.

Efter några månaders paus började vi ses och han sa att han fortfarande var kär i mig, inte kunde tänka sig träffa nån annan. Vi blev ihop för 3 mån sedan.

Problemet är att han nu inte vågar ta vår relation till nästa nivå. Vet inte om han vågar satsa "fullt ut". Han är librädd att det inte finns garantier att förhållandet håller och att det inte går som med hans ex. Då är han singelfar till två barn från olika mammor, absolut, en befogad rädsla

Jag har aldrig känt mågon riktig "barnlängtan" men älskar honom och vill göra allt med honom. Tanken att vara utan honom är en miljon ggr värre än tanken atr förbli barnlös. Han vet inte om detta. Ja, jag skulle hellre offra möjligheten att ha barn om det innebär att behålla relationen även om jag hoppas att han kommer till skott.

Vad tycker ni, ska jag säga som det är? Jag vågar inte låta honom veta att han har så mycket makt i relationen men pga hans rädsla att ha fler barn står vi still i relationen.

Vi "skyddar oss" med avbrutet samlag och jag hoppas varje gång att jag ska "råka" bli gravid.

Lämma.

Ska du fp barn med nån som är 44?
När barnet är 10 är han 55 då 15 > 60

Inget barn vill att pappa ska va lika gammal son alla andras farfar

Min pappa var 46 när de fick mig, fortfarande pigg och frisk. Känner flera som varit i den åldern. Dock hat vi ju inte lyxen att vela i flera år, både pga min och hans ålder.

Håll käften o sluta försök se nåt positivt i det hela. Ni är dåliga för varandra och han för gammal för dig

Även fast jag förstår hans rädsla så vore det bra ändå att försöka komma över den. Behöver ju inte betyda att det kommer knasa mellan er så som det har gjort med dom andra 2 han har barn med.

Men samtidigt så ska han inte behöva bli övertalad till att skaffa ett till barn om han nu inte vill det.

Sen kan jag inte förstå varför folk vill skaffa barn när det ser ut som det gör i världen (snart bryter väl ww3 ut) och även i Sverige med allt som felar här.

Och vill du så gärna ha barn, så får du väl fint försöka glömma honom och träffa någon som vill ha barn. Eller så får du möta hans villkor.

Det är ge och ta i relationer och ibland måste man göra uppoffringar.

Ni är inte ärliga mot varandra, båda är fegisar och du har redan sabbat allt genom att tjata på honom om barn.

Det kommer garanterat att gå åt helvete med det här förhållandet så det bästa vore väl att skapa ett barn ihop, haha!

Han har bara barn med EN kvinna. Menade att han skulle vara singelfar till två OM det skulle skita sig mellan oss.

Han har någon slags vilja någonstans, dels skrev han på dejtingsajten (kanske inte mkt att gå på) att han gärna skulle ha fler barn, dels gillar han tanken på barn.

Han skyddar sig ju med en osäker metod så det känns som att han genuint är kluven och inte vill fatta beslutet. Tror inte han skulle bli ledsen om jag "råkat" bli gravid. Men hur han ska komma över rädslorna vet jag inte. Kanske behövs lite mer tid i en stabil relation. Hade på nåt vis varit enklare om ham bestämt sig till 100% att han vill eller inte vill, då hade jag haft något att ta ställning till.

Som sagt vill jag BARA ha barn med honom så stannar hellre och förblir utan än hittar någon ny.

Ta det lite lugnt bara, det ordnar sig säkert av sig själv ska du se.

Men det skadar väl inte att berätta för honom att du vill vara med honom oavsett barn eller inte? Och kanske överväga att erkänna, att din ettrighet förut, bottnade i ett slags svartsjuka på barnets mamma. Det skulle åtminstone få dig att växa i mina ögon, för det är sällsynt med någon som kan erkänna sina misstag.

Då ger du honom åtminstone en rimlig chans att fatta att du är seriös och vill reda ut grejer.

Du skulle ju till och med kunna signalera att också har tänkt och kommit fram till att du typ också har blivit mera ödmjuk i dina förväntningar på barn också. Och helst utan att spela ut ålderskortet omedelbart.

Hänvisa hellre till nåt mera diffust som "ingen kvinna kan vara säker på att kunna bli gravid, och inte ens om man blir det, så vet man inte om man får behålla barnet heller"

Stor chans att han ändrar sig tror jag faktiskt. Och det bästa vore om han, på egen hand kunde inse att din klocka faktiskt tickar också, inte bli pressad eller manipulerad till det. Men om han inte fattar, så bör du såklart påminna honom om det också. Men ta det lite lugnt och spela inte ut alla dina kort på en gång. Så får du se lite vad han går för också.

Dessutom, håller med till 100% - om han verkligen hade varit rädd för att få ett barn med dig, hade han nog inte vågat förlita sig på avbrutna samlag som metod heller.
EDIT: Glömde citera

Vad är det för konstigt med det ? Det är du som har ett wierd sätt att se saker på.

Du kan absolut absolut säga det till honom. Det är häftigt, om sant, men din sista mening skvallrar om något annat.

Du kommer ångra dig och ändå bli ensam och barnlös

Ah ok. Jag som läste fel dårå, sorry.

Jo jag förstår. Ovissheten är jobbig.

Men har jag läst och tolkat det rätt att ni inte bor ihop nu? För isf om han tvekar så kan det bero på det, eller en del av det iaf.. Vill liksom se hur ni funkar ihop som sambos innan en till människa kommer till världen.

Och även om du går ihop med hans barn om ni dejtar så behöver inte det betyda att det funkar och barnen respekterat dig om/när ni bor ihop?

Ja ni får väl mötas på mitten då 😊