Citat:
Vi har för mycket renar i Sverige. För hundra år sedan hade en hel sameby 400-600 renar. Idag har enskilda tiotusentals och helikoptrar. Renarna saboterar fjällsidorna. Det kan ta 50 år för lavar att växa upp. I tex Norge är det mycket reglerat att samer inte får ha hur jävla många renar som helst i en industrialized uppfödning som de bedriver idag i Sverige. Det har absolut INGENTING med "samisk kultur" att göra.
Ja du, det verkar till och med som att du får stöd av samer i detta påstående. Samen Ronny Svarto, som alltså inte är renägare, skräder inte orden när det gäller den s.k. "rennäringen" och samebyarnas nästintill maiffialiknande upplägg. Artikeln är bakom betalvägg men är nog det intressantaste jag läst i samefrågan på mycket länge. Inte minst statistiken. Inte minst eftersom Ronny verkligen vet vad han pratar om. Jag kan ju inte citera hela (skaffa Kvartal vet ja) men lite kommer här:
Tamrenen infördes av människan till Skandinavien cirka 500 e.Kr. och härstammar från nenetsernas tamren i Sibirien – troligen inte som köttdjur utan som transportmedel. Vi samer var ju vid denna tidpunkt skickliga vildrensjägare. Skandinaviens inhemska fjällvildren utrotades runt sekelskiftet 1800-1900 och finns nu som vild bara i Norge.
I slutet av 1800-talet var fjällens lavbete slut och många renskötare slogs ut på grund renbetesbrist och tvingades ta upp nybyggen för att överleva i fjällvärlden, men räknades då inte längre som ”lapp” av staten.
Nybyggena/småjordbruken är nu borta, bara någon enstaka gård eller fäbod finns kvar, men sköts då som ett kulturobjekt. Borde inte något liknande införas för rennäringen? Den ger 120 gram kött/år per svensk medborgare, men behöver cirka 50 procent av landets yta och kräver orimliga hänsynstaganden av omgivningen. Den traditionella renskötseln – en herdekultur – är borta och har ersatts av en form av ranchdrift.
Idag är 9 226 personer registrerade på sameröstlängden. Av dessa är 4 598 renägare – då ingår 639 barn. Kvar blir 3 959 myndiga renägare/samebymedlemmar. Minst 500 renar i vinterhjord brukar anges som ett minimum för att ha större delen av sin inkomst av rennäring, vilket 94 personer hade 2020. Detta framgår av Sametingets egen statistik.1 Avrundat är alltså en procent av samebefolkningen verkligt ekonomiskt beroende av rennäringen.
En samebymedlem har kvar alla sina samiska mark- och vattenrättigheter oavsett vad han eller hon lever av eller bor. Det är samebyarna som bestämmer om fjällfolket har jakt- och fiskerättigheter, exempelvis där jag bor på gården Vardofjäll i Västerbotten. Tack vare att jag driver en statlig fjällgård har jag ett särskilt arrendeavtal med garanterade fiskerättigheter som samebyn inte kan ta ifrån mig. Men min tilldelning av älg har de skurit ner från tre till en. Det är därför det är tyst från fjällfolket. Många är beroende av jakt och fiske och vågar inte protestera.
Slutsatsen av ovanstående innebär att cirka 100 renägare har ett särskilt inflytande på över 50 procent av Sveriges yta. Något orättvisare eller mer odemokratiskt system än dagens samebysystem kan knappast tänkas!https://kvartal.se/artiklar/fa-av-os...s-privilegier/
Detta är ju verkligen helt sjukt. Det är värre än jag trodde.
Gråtande samer för att detta kritiseras... Varför?
Nu har jag inte läst DN-reportaget men om de missade dessa detaljer så är de ju inget annat än pajaser till journalister.