Folk som har mardrömmar

Har de psykisk ohälsa eller? Jag har aldrig haft någon mardröm eller blivit rädd/känt obehag av någon dröm. Har aldrig haft några psykiska problem heller. Tycker alla andra bara pratar om sina psykiska problem hela tiden (orkar inte lyssna på sådan skit).

Hänger mardrömmar ihop med psykisk ohälsa?

Inte ens som barn?

Jag har ibland mardrömmar om krig...eller att jag är på väg att falla ner från en hög höjd (svindel)... nej jag tror alla sorters drömmar bearbetar medvetna upplevelser och tankar - alltså är drömmen bra psykologiskt.

Nja, en gång vad jag minns. Har väldigt bra minne

Nej, det är helt normalt att ha mardrömmar, vanligen då man är stressad eller genomgår en kris.

Däremot så minns ju inte alla sina drömmar och om du minns dem eller inte beror till stor del på när du vaknar i relation till när drömmen drömdes.

Fast om jag drömmer något sådant tycker jag bara det är lite spännande. Jag sätts inte i skräck liksom. Det är mer det jag undrar över

Jag har två återkommande mardrömmar.
Den ena handlar om att jag blir bestulen på mina värdesaker.
Den andra handlar om att min penis trillar av .

Jag skulle gärna vilja att någon psykolog tyder dessa drömmar åt mig.

Jag hade mardrömmar nästan var natt när jag var barn och ungdom.
Mådde, vad jag vet, psykiskt ok på den tiden.
När jag var ung vuxen och sen vuxen mådde jag psykiskt fördjävligt i 15 år, då drömde jag sällan (glömde väl bort drömmen) men när jag väl gjorde det var det alltid bra drömmar.

Nu när jag mår helt ok så drömmer jag fortfarande bra drömmar.

Tror inte mardrömmar hänger ihop med psykisk ohälsa.

Som användaren Byxfucker var inne på så hänger det snarare ihop med barndomen och uppväxten.

Hände ibland som barn att jag drömde mardrömmar om farliga djur, mördare eller bara "monster" som var ute efter mig. Oftast efter att jag sett någon läskig film.

I tonåren hade jag nästan slutat drömma mardrömmar men om det hände så handlade det om ångestfyllda situationer som skulle
vara teoretiskt möjliga att uppleva. Som att flickvännen är otrogen med en polare, eller att en familjemedlem får en dödlig sjukdom.

Jag kan inte minnas sist jag hade en mardröm. Det måste vara minst 20 år sen.
Förmodligen har drömmarna spelat ut sin roll för mig.

Att vi drömmer som mest under uppväxten beror antagligen på att drömmarna ger oss erfarenheter i sömnen och förbereder oss för att handskas med tuffa situationer. Virtual reality i vårt undermedvetna.

Att du finner din glädje mer i materia än i människor runt om dig.
Att du har en liten penis idag och är rädd att den skulle bli ännu mindre genom att försvinna.

Om man drömmer mycket brukar det vara för att man har det för varmt, har igentäppt näsgång eller luftgång, hypnogogi, sömnparalys, stress, PTSD, att man ölat, att man ätit eller druckit för sent, att man har det för ljust, druckit för mycket kaffe etc etc

Vissa har en genetisk dispostion mot det med för den delen, själv drömmer jag mycket och kommer ihåg dem, har ofta återkommande drömmar och motiv / byggnader / platser från samma drömmar inklusive mardrömmar, men då dricker jag med 4 koppar kaffe om dan och har det för varmt i sängen samt har andningsvårigheter så inte så klurigt.

Jag sa psykolog.
Inte arbetslös städare från Samhall.