Har vissa av min 1300 talet farfarfarfars far ord nått mig som de är?

Jag kunde inte hitta ett bättre uttryck men förhoppningsvis kan jag förklara i tråden. Vi får alla råd och sannings om livet av våra fäder och det kan handla om allt möjligt.

Det kan vara saker som att ens far säger när man är barn att ”riktiga män slår aldrig kvinnor” eller något i den stilen.

Det råder inte heller någon tvekan om att vissa av de meningar/uttryck (eller vad de nu heter) som vi får höra av våra pappor hade han själv (alltså pappan) hört av sin far vilken i sin tur hade hört av sin far osv.

Min fråga är då ifall jag kan ha hört saker som förts vidare generation efter generation exakt som de är. Ord för ord. Och hur långt tillbaka i tiden kan vi gå? Vad sägs om min farfar från 1300 talet t.ex? Är det sannolikt att jag kan ha hört något exakt som han sade?

Om det ska vara exakt så är svaret nej. 1300-talet pratar folk fortfarande fornsvenska (om än på väg in i medeltidssvenska) och detta är oförståeligt för de allra flesta.

Om andemeningen är det viktiga tror jag att ditt exempel är en bra kandidat på att ha överlevt till modern tid.

Osannolikt med tanke på hur mycket språket förändrats på den långa tiden. Tveksamt om det finns så många ord där varken uttal eller stavning förändrats ö.h.t. på 700 år, och om några av dessa går att sätta ihop till en mening så vettig att den överlevt tidens tand.

Om en mening är identisk med en mening på 1300-talet så bör det i så fall handla om en väldigt kort mening, som "öga för öga".

Däremot lär det finnas många talesätt som folk på medeltiden använde fast inte med exakt samma ord och ordföljd.
T.ex "läcka som ett såll" eller "som ler och långhalm".

Här kan du höra fornsvenska -
https://www.youtube.com/watch?v=8ofJRLx2mDk

...det låter som "tyskisländska".

Jag har ju arabiska som modersmål så det är mer sannolikt att språket inte förändrats så mycket men jag håller ändå med om att det är mer sannolikt att det handlar om några få ord eller iaf betydelsen så att säga och alltså inte själva orden.

Sen gäller det ju att alla har fått söner om det ska ha förts vidare från far till son.
Det min dotters barn får höra av sin far kommer ju inte från mig.

1300-tals svenska är nog inte oförståeligt alls för de flesta. De stavade väldigt annorlunda, men i talad form var det nog inte alls så annorlunda. Här är ett utdrag från Magnus Erikssons landslag som skrevs på 1350-talet:


Som sagt, konstig stavning (sik=sig, lynköpunxs=Linköpings), men uppenbart samma språk och förmodligen lättförståeligt i talad form.

https://www.youtube.com/watch?v=8ofJRLx2mDk

Följ länken, tryck play, alt-tabba tillbaka till flashback och skriv vad som sägs som svar. Jag bjuder på en cyber-öl om du lyckas. En del ord kommer igenom men att det skulle vara lätt att förstå håller jag inte med om.

Till ämnet även om de pratade idag en dialekt som vi inte skulle fatta. Skulle ju budskapet inte ändras. Deras barn som kanske i tid kommer prata annorlunda kommer fatta, deras barn som också kommer prata annorlunda kommer fatta osv. Tills då idag. Om TS idag skulle möta sin förfäder på 1300-talet skulle det ju behövas tolk men det är ju en annan debatt. Även folk på 1500-talet skulle nog haft det svårt att tyda vad en på 1300-talet sade.

Jag vill hävda motsatsen. Jag förstår rätt mycket av holländska i skrift, eftersom många av orden påminner om de svenska motsvarigheterna.
Men jag förstår inte ett jota av talad holländska, annat än enstaka ord och fraser.

Texten du hänvisar till får jag till:
"I ett konungarike som heter Sverige har i sig sju biskopsdömen och nio lagmansdömen med landämärum(?) deras. Första är ärkebiskopsdömet i Uppsala som har i sig ett lagmansdöme uti allt Uppland. Annat är Linköpings biskopsdöme, som har i sig två lagmansdömen, Östergötland och Öland."

Jag förstår i stort sett innebörden men det kräver ändå en "översättning" i huvudet, ungefär som när man läser norska.

Jag hade aldrig hängt med om någon hade sagt det där, med ett 1300-talsuttal.

Men det är ju helt omöjligt att veta hur de faktiskt talade. Han som läser upp det där gissar bara och uttalar det som det är skrivet. Det är som att någon om 700 år skulle läsa ordet "och" med ch som i "choklad" när det i själva verket uttalas "ok" (vilket de tydligen gjorde för 700 år sedan också eftersom de stavar det "ok".


Du får tänka på att den där texten är skriven av och för överklassen, som var betydligt mer påverkad av danska/tyska/latin än gemene man, och mer benägen att behålla gamla stavningar än en bonde hade varit om han kunde skriva. Svenskan som talas av gemene man förändras inte lika mycket som det skrivna ordet, eftersom det är överklassen som dikterar hur man ska skriva.

"Sig" och "mig" stavas till exempel som det gör, även fast vi vet att det har uttalats "sej" och "mej" i minst 200 år.