Lagen som den är skriven nu är inte förenlig med liberala principer kring yttrande- och åsiktsfrihet. Och även om man är beredd personligen att tumma lite på dem för "the greater god" så har det visat sig att det varit mycket svårt att få fram en tydlig praxis kring vad som är okej och inte enligt lagen. Den uppfyller därmed inte det allmänna krav om tydlighet och förutsägbarhet i rättstillämpningen som man i ett rättssamhälle ska kunna ställa på all lagstiftning som hunnit vara i kraft åtminstone ett antal år.
En svårare fråga för mig är om en mer begränsad form av lagstiftning mot hets mot folkgrupp skulle kunna vara en accepterad inskränkning. Det är ju ändå så att ett civiliserat samhälle omöjligen kan tillåta människor att säga eller skriva precis vad som helst utan påföljd. Mest självklart är förstås att ingen yttrandefrihet kan innefatta rätten att hota andra människor med våldshandlingar eller liknande för att uppnå sina syften. Detsamma gäller uppvigling (som kan ses som en form av olaga hot om man vill). Men det är också naturligt att förtal åtminstone ska kunna leda till skadestånd (även om gränserna för vad som är förtal och inte kan diskuteras). Vi har också sådant som sekretessbrott av olika slag.
Jag lutar nog ändå mot att vissa gränser behöver finnas, därför att det skulle kunna bli väldigt destruktiva effekter i ett samhälle om det var tillåtet att utsätta grupper av människor för vilken smutskastning och demonisering som helst utan påföljd. Det är tyvärr en dålig egenskap hos människan att sådan dehumanisering kan fungera mycket effektivt och få människor att begå handlingar mot andra som de i normalfallet aldrig skulle kunna överväga. Den verbala förföljelse mot tutsier i Rwanda som föregick massakrerna är ett hemskt men tydligt exempel på detta.
En svårare fråga för mig är om en mer begränsad form av lagstiftning mot hets mot folkgrupp skulle kunna vara en accepterad inskränkning. Det är ju ändå så att ett civiliserat samhälle omöjligen kan tillåta människor att säga eller skriva precis vad som helst utan påföljd. Mest självklart är förstås att ingen yttrandefrihet kan innefatta rätten att hota andra människor med våldshandlingar eller liknande för att uppnå sina syften. Detsamma gäller uppvigling (som kan ses som en form av olaga hot om man vill). Men det är också naturligt att förtal åtminstone ska kunna leda till skadestånd (även om gränserna för vad som är förtal och inte kan diskuteras). Vi har också sådant som sekretessbrott av olika slag.
Jag lutar nog ändå mot att vissa gränser behöver finnas, därför att det skulle kunna bli väldigt destruktiva effekter i ett samhälle om det var tillåtet att utsätta grupper av människor för vilken smutskastning och demonisering som helst utan påföljd. Det är tyvärr en dålig egenskap hos människan att sådan dehumanisering kan fungera mycket effektivt och få människor att begå handlingar mot andra som de i normalfallet aldrig skulle kunna överväga. Den verbala förföljelse mot tutsier i Rwanda som föregick massakrerna är ett hemskt men tydligt exempel på detta.