Något jag har observerat bland heteroförhållanden i min bekantskapskrets (och som jag själv även upplevt i mina egna relationer) är att kvinnor kräver att en man i ett förhållande är traditionell, medan kvinnan ska "slippa" samma traditionella krav. Dvs. mannens könstypiska ansvarsområden förväntas uppnås 100% av mannen själv, men när det gäller kvinnans traditionella könstypiska ansvarsområden ska det delas 50/50. Dvs. mannen får bära 75% av ansvaret och kvinnan endast 25%.
Typiskt sett är det mannen som har ansvarat för ekonomin i familjen, och dragit in inkomster för familjens försörjning. Det är även mannen som ansvarat för att fixa fram ett bostadskapital resp. en ekonomisk buffert. Kvinnan i en relation har då ansvarat för hem och städning, samt barnens uppfostran. Detta har alltså varit en "rättvis" arbetsfördelning.
De förstnämnda manstraditionella ansvarsområdena kring ekonomi och tidigare bostadskarriär lever kvar, när kvinnor letar efter män att dejta är det män med goda inkomster och hög utbildning som premieras, just för att kvinnor letar efter män som förväntas bli bra familjeförsörjare. När det är dags att köpa bostad är det i princip aldrig 50/50 utan mannen går in med en mycket större del än vad kvinnan kan bidra med.
Men så fort mannen har uppfyllt sina åligganden, och det är kvinnans tur att leverera (kring uppgifter som barnuppfostran mm.), då ska det helt plötsligt vara "jämställt" och hälftendelas. Dvs. det är "självklart" att mannen ska ta ut lika många föräldradagar som kvinnan, det är "självklart" att man ska dela hälften på alla hushållssysslor, osv. - men, när det gällde det manliga ansvarsområdena som att fixa fram ett bostadskapital, då var det istället självklart att det är mannen som ska dra lasset?
Vad beror detta på? Är det tack varje dejtingappar - vilket som bekant gett väldigt mycket makt till kvinnor på dejtingmarknaden resp. satt mannen i ett underläge i en relation (då en man har det mycket svårare att träffa en ny om relationen spricker) - som kvinnor kan ställa (orimligt) höga krav numera?
Typiskt sett är det mannen som har ansvarat för ekonomin i familjen, och dragit in inkomster för familjens försörjning. Det är även mannen som ansvarat för att fixa fram ett bostadskapital resp. en ekonomisk buffert. Kvinnan i en relation har då ansvarat för hem och städning, samt barnens uppfostran. Detta har alltså varit en "rättvis" arbetsfördelning.
De förstnämnda manstraditionella ansvarsområdena kring ekonomi och tidigare bostadskarriär lever kvar, när kvinnor letar efter män att dejta är det män med goda inkomster och hög utbildning som premieras, just för att kvinnor letar efter män som förväntas bli bra familjeförsörjare. När det är dags att köpa bostad är det i princip aldrig 50/50 utan mannen går in med en mycket större del än vad kvinnan kan bidra med.
Men så fort mannen har uppfyllt sina åligganden, och det är kvinnans tur att leverera (kring uppgifter som barnuppfostran mm.), då ska det helt plötsligt vara "jämställt" och hälftendelas. Dvs. det är "självklart" att mannen ska ta ut lika många föräldradagar som kvinnan, det är "självklart" att man ska dela hälften på alla hushållssysslor, osv. - men, när det gällde det manliga ansvarsområdena som att fixa fram ett bostadskapital, då var det istället självklart att det är mannen som ska dra lasset?
Vad beror detta på? Är det tack varje dejtingappar - vilket som bekant gett väldigt mycket makt till kvinnor på dejtingmarknaden resp. satt mannen i ett underläge i en relation (då en man har det mycket svårare att träffa en ny om relationen spricker) - som kvinnor kan ställa (orimligt) höga krav numera?
