Rättssäkerheten förr i tiden

Jag funderade på det där med rättssäkerhet då och nu. Finns en del som menar att nya förslag som visitationszoner, anonyma vittnen, ökad övervakning mm hotar rättssäkerheten. Det är en separat debatt tycker jag men hur har rättssäkerheten sett ut i Sverige historiskt? Vi vet ju alla att straffen var mycket hårdare på 17- och 1800 talet men hur såg det rent rättsliga skyddet ut? Kunde t.ex en polisman i 1700 talets Stockholm bara visitera en person eller plocka in på förhör, eller krävdes det konkret brottsmisstanke? Vad gällde för husrannsakan?

Det vore intressant om någon har exempel från 17-1800-talet som kanske visar på en starkare rättssäkerhet i vissa avseenden. Obs. Diskussionen som straff ligger utanför.

Det var på 1700-talet som rättssäkerhet blev en grej. Innan dess kunde vem som helst bli godtyckligt anklagad och vara tvungen att bevisa sin oskuld, istället för tvärtom.

Under Stockholms blodbad räckte det med en anklagelse för att bli summariskt avrättad.

Under medeltiden var s.k. gudsdomar vanliga. Den anklagade skulle klara av en svår utmaning eller tortyr, och om den anklagade lyckades så sågs det som att personen var oskyldig eftersom gud hjälpt den.
Misslyckades man så berodde det på att man skyldig till brottet.

Under häxprocesserna var det tvärtom. Om man överlevde tortyren så berodde det på att de var häxor som fick hjälp av djävulen. Om de dog av tortyren så var de oskyldiga.

Bårrätten, eller bårprovet, grundade sig på den under medeltiden gängse föreställningen, att såren på den dräptes lik började blöda, då mördaren kom i närheten av sitt offer. Den misstänkte skulle under ed lägga handen på liket utan att likets sår började blöda.
Detta prov avviker från övriga gudsdomar och provet fortsatte att användas även efter att övriga gudsdomarna förbjudits.
Till exempel omnämns den i danska domböcker så sent som 1646.

Järnprovet förekommer i olika former, till exempel skulle den misstänkte bära glödande järn i handen och gå nio steg innan han fick släppa det. En annan variant var att den misstänkte skulle gå på glödande järn. Om den misstänkte hade kvar oläkta brännsår på händer eller fötter efter några dagar ansågs den misstänkte vara skyldig.

Kittelfångsten, kittelprovet eller provet med det kokande vattnet. Den anklagade skulle plocka upp ett föremål ur en kittel med kokande vatten och vara "oskadad" för att lyckas. Detta innebar inte att handen skulle vara fri från brännskador, utan endast att de uppkomna brännsåren efter en viss tid inte fick blöda eller varas.

Lott-ordalen hade under medeltiden stor användning bland de germanska folken. Den försiggick så, att två trädkvistar, av vilka den ena märkts med ett kors, insveptes i ett stycke rent ylle och lades på altaret eller relikerna.
Sedan den anklagade med ed bekräftat sin oskuld, drog prästen eller en oskyldig gosse ut en av kvistarna. Om den utdragna kvisten var den korsmärkta, ansågs den anklagade skyldig.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gudsdom

Man var körd vilket som. Så japp rättssäkerhet fanns inte. Skulle dock hävda att det var först under 1800-talet som detta blev en grej. Det började först att man skulle mer avrätta mänskligt dvs utan tortyr och det skulle gå fort. Dvs detta att gå från att bara hänga folk, vilket kunde ta ett par timmar där en person långsamt kvävdes till döds, till detta med att man införde fallhöjd så den dömde fick sina nacke knäckt direkt.

Ungefär då kom nog detta med rättssäkerhet mer på ordningen. Innan var det egentligen inget stort problem eftersom man var så religiösa så var inte folkets dom det viktiga. Om en person faktiskt var oskyldig skulle ju Gud sedan ordna till det i himlen. Ok han dog oskyldig men han kommer leva i all evighet i Guds rike.

Fram till första halvan av artonhundratalet var Sverige ett utpräglat jordbrukssamhälle. Folk bodde i byar där alla träffade varandra på söndagen i kyrkan. Det var alltså extremt ovanligt att man inte visste vem som gjort vad. Att jämföra dagens anonyma samhälle blir fel eftersom den tiden var så annorlunda.

Att ta upp en extrem politisk händelse som Stockholms blodbad som ett exempel på den tidens rättssäkerhet är så skevt att det ej behöver argumenteras emot. Häxprocesser likaså. Masshysteri med efterföljande efterspel existerar även i modern tid, som pedofilhysterin på 1980-talet. Häxprocesserna drevs för övrigt av underifrån kommande hysteri och stoppades av myndigheterna.

Jag tror att rättsäkerheten var dålig förr. Man dödade "häxor* både män och kvinnor. Man gjorde lite som man ville på den tiden. Även om "häxan" sade att "jag är ingen häxa"" så spelade uttalandet ofta ingen roll. Man tillämpade olika lagar för olika människor.

Var väl dåligt även på 1900-talet med allt ifrån Nürnbergrättegångarna till statens expropriationer av folkets egendom utan adekvat ersättning och tvångssteriliseringar av folk som anklagats för ett lösaktigt beteende...

Man skulle kunna argumentera för att rättssäkerheten även år 2024 lämnar mer att önska då studier visar att faktorer som skägg och tatueringar påverkar rättegångens utfall i vissa fall.

Ja, ända upp till de stora demokratireformerna så var det ju mer eller mindre l'Ancien Regime som gällde även här i gamla aristokratiska Sverige.
Tex i början av 1900-talet kunde man utan större problem sätta sin hustru på dårhus om hon envisades med att kräva skilsmässa.
Eller om det var en flicka som sonen gjort på smällen, då lästes det ju enkelt med antingen en smärra muta - eller ... dårhuset och barnet fråntaget modern.

Det kunde se annorlunda ut under Karl XIIs dagar, men det berodde inte på någon större rättssäkerhet.
Utan mer på en välvilligt inställda monark, med romantisk fallenhet (som tog det unga partiets parti mot de onda svärföräldrarna som inte ville att fina sonen skulle gifta sig neråt, med medlem av packet.

Även högreståndsmedlemmar kunde bli omhändertagna av dårhusens välkomnande varma famn - sålänge storebrodern var den som bestämde och satt på arvstiteln.

Hade man alltså både titel Och pengar, så kunde man göra lite vad fan man ville.
Iaf en bra bit upp i första delen av 1900-talet.

Förändringarna började komma genom värnplikten faktiskt.
För den besuttna elitens söner som skulle göra militärtjänsten som officerare de gjorde det ju för att få "öva sig på att ge order" inför sina kommande arbetsuppgifter i pappas, eller farfars, stora fina företag.
Så de kunde bete sig riktigt illa mot både rekryter liksom äldre stamanställda underbefäl.

För att lösa det problemet började socialdemokratisk press hänga ut de värsta exemplaren, så att familjerna fick skämmas.
Då dröjde det inte länge innan tonen på kaserngården förbättrades.

Ingen åkte i fängelse, iaf, vad jag vet.
Men uthängda blev de, pga brister i just rättssäkerheten.

Det var klent med rättssäkerheten förr i tiden. Tortyr användes ju t.ex. rutinmässigt för att framtvinga erkännanden.

Vissa saker, som anonyma vittnen, upplevdes dock som ännu värre än tortyr och var därför förbjudna i Västerlandet ända sedan den romerska republiken. De gamla romarna hade nämligen sett hur anonyma vittnen kunde missbrukas under inbördeskriget mellan Marius och Sulla, där många berövades både liv och egendom baserat på falska angivelser från anonyma vittnen.

Detta hindrade naturligtvis inte den svenska regeringen från att införa anonyma vittnen, ett oskick som sossarna nu också bejakar.

Olaus Petris domarregler togs absolut på allvar av de som satt i rätterna redan på 1600-talet. I dem står bland annat att man inte får skilja mellan fattig och rik, och att erkännanden efter tortyr är värdelösa.

Det finns ju exempel i häxprocesserna på att det gick överstyr, men det finns många fler exempel på att rätten friat från häxanklagelser. Inte för att de tvivlat på att det finns häxeri, utan för att bevisningen inte höll och att vittnen inte var vittnesgilla.




https://runeberg.org/opetri/domregl.html

[quote=GreffueAnthonius|89868139]Olaus Petris domarregler togs absolut på allvar av de som satt i rätterna

Bra där GreveAntonius!

Och när det gäller häxprocesserna lite mera specifikt, så var det biskoparna som höll i häxprocessserna. De gick till så att de skickade ut interrogatörer som förhörde den lokala kyrkoherden, och som misstänktes för häxerierna. Detta hände sig senast i Dalarna år 1848 kan man läsa nån stans. Och att kyrkoherden som ertappades med häxerier blev avstängd. Det här skulle motsvara dagens polisförhör.

Rätten, eller ynnesten nåja, att få nåd och överprövning infördes redan av Axel Oxenstierna.

Vittnesmålen var ofta karaktärsvittnen, och fungerade ungefär som dagens sociala medier, där folk hängdes ut eller gillades beroende på vad de förtjänade. Många lajkningar så gick man fri.

Sen fanns det viss skyddslagstiftning. Exempelvis, ingen kunde dömas till döden blott på eget erkännande. För då som nu litade man inte på erkännanden. Kanske var nån annan skyldig.

Så inget nytt under solen

Instämmer i allt. Är det något historiker har studerat är det rättegångar (man följer pappersspåret) och förfarandet var förbluffande modernt långt bak i tiden, med vittnen och bedömningar. Visst fanns det rättsosäkra inslag som att man skilde på in-och utsocknes men det levde knappast upp till dagens nidbild.

Att studera polisens (och dess föregångares) regler och agerande misstänker jag är svårare eftersom det är sämre dokumenterat.

Normalt var det dock inte kyrkoherdar som misstänktes för häxeri, utan fattiga änkor och andra som inte kunde freda sig.

Det var också till stor del ett landsortsproblem, särskilt i södra Norrland. När det Stora Oväsendet kom till Stockholm 1676 stoppades häxprocesserna till slut av Erik Noraeus, Urban Hjärne och andra sansade män. Flera av dem som vittnat falskt mot påstådda häxor dömdes och avrättades i stället.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Det_stora_Ov%C3%A4sendet

https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A...sen_i_Katarina