Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Jag vill vara tydlig med att det jag pratar om är den liberalt demokratiska samhällsmodellen. Där ingår institutioner, marknadsekonomi och annat. Det är alltså något större än själva den politiska styresformen. Det som varit framgångsrikt är helheten. Sedan kan man mena att specifikt styresformen inte är optimal om man vill det. Det är inte givet att allt måste se ut på ett visst sätt.
Att hålla på och referera till förhållanden under ”tusentals år” framstår för mig som ett utopiskt fantiserande, inte som en reell modell för samhället idag.
Någon ”dystopi sedan WWII” existerar över huvud taget inte. Man kan ha synpunkter på utvecklingen från 90-talet fram till idag. Inflationen av olika rättigheter och allmänt hokuspokus är till stora delar en diskutabel utveckling. Man kan se det som själva grunden för woke-kulturen. Det som är woke handlar om att man ska bejaka utvecklingen som varit och vilja ha ”mer av samma”. Om man istället inser att utvecklingen är ett nollsummespel med få vinnare och många förlorare, ja då är man ond.
Vad menar du konkret med en konservativ reset? Varför skulle det vara ett problem med ”låneekonomin”? Den är ju grunden för välståndet i stort. Att gå tillbaka till någon nutida upplaga av feodalsamhället framstår inte som lockande. Det skulle innebära att vi skulle ha en jordägarklass och en massa slavar. Vad slavarna skulle göra skulle inte spela någon roll. De skulle vara slavar ändå.
Jag ser inte att du har någon saklig grund för något av dina påståenden utan allt verkar handla om utopiska fantasier baserade på vad diverse olika filosofer kokat ihop. Jag är helt ointresserad sv teoretiska påhitt. Vilka konkreta samhällen (land+epok) är det som du menar ska vara ”referens” för det goda samhället? Jag kan själv direkt säga att det är den nordiska välfärdssamhället från 1900-talet som är min referensmodell. Viktigt är dock att idealet var det som fanns före den storskaliga invandringen och före ”omsvängningen” till att prioritera minoriteter framför den samhällsbärande befolkningen.
Att prata om att civilisationer går mot sitt slut kan man göra men det kommer sällan eller aldrig att gå att slå fast sådana saker i nutiden. Framtidens historiker kanske kommer att anse att vår civilisation redan fallit. Vi har bara inte märkt det. Mitt tidigare exempel med Romarriket kom från en artikel av Dick Harrison om just det ämnet. Jag tyckte den var tänkvärd.
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Att demokrati är ett gravt undermåligt styrelseskick är ingen åsiktsfråga. Vi vet helt enkelt från både teori och empiri att demokrati inte fungerar i längden. Det krävs en närmast religiös tro för att förorda demokrati. Men det är nog ungefär så det ser ut. Demokratin är idag en religiös dogm som inte får ifrågasättas för då är det kätteri.
Du har helt fel vilket historien visar. Auktoritära styren har varit legio i vår del av världen under tusentals år medan demokratiska samhällsexperiment alltid fallerat. Visst har det funnits dåliga härskare men de har aldrig suttit vid makten länge. Det är bara tack vare demokratin som väst förvandlats till fasansfulla dystopier sen WWII. Hade en härskare försökt sig på något liknande så skulle vederbörande ha avsatts tämligen omgående.
Ja, ett organiskt samhälle är alltid stratifierat. Men du fokuserar på fel saker och tänker liberalt. Tittar vi längre tillbaka i tiden så var det inte de rikaste som hade mest makt. Det fick många av dem erfara när de försökte använda sin rikedom för att tillskansa sig makt. Sen att det även finns en ekonomisk stratifiering i ett organiskt samhälle är förstås korrekt. Tänker vi oss en konservativ ”reset” eller omdaning av samhället så tror jag inte heller att det behöver vara samma människor som utgör de rikaste. För det skulle exempelvis bli enorma förändringar när man går från ett skuldbaserat penningsystem till ett realt.
Mitt synsätt är att liberal demokrati utgör en parentes i historien. Något jag har empiriskt och filosofiskt stöd för. Demokrati är ett styrelseskick som alltid har en begränsad livslängd. Ungefär som Platon beskrev det demokratiska experimentet i antikens Aten. Du verkar inte vilja ta till dig något av det historien lär oss utan föredrar att leva i din liberala fantasibubbla. Sen är det ett faktum att civilisationer har en cirkulär livscykel. Så det handlar bara om desperat hopp när du inte vill se att den västerländska civilisationen nu går mot sitt oundvikliga slut.
Du har helt fel vilket historien visar. Auktoritära styren har varit legio i vår del av världen under tusentals år medan demokratiska samhällsexperiment alltid fallerat. Visst har det funnits dåliga härskare men de har aldrig suttit vid makten länge. Det är bara tack vare demokratin som väst förvandlats till fasansfulla dystopier sen WWII. Hade en härskare försökt sig på något liknande så skulle vederbörande ha avsatts tämligen omgående.
Ja, ett organiskt samhälle är alltid stratifierat. Men du fokuserar på fel saker och tänker liberalt. Tittar vi längre tillbaka i tiden så var det inte de rikaste som hade mest makt. Det fick många av dem erfara när de försökte använda sin rikedom för att tillskansa sig makt. Sen att det även finns en ekonomisk stratifiering i ett organiskt samhälle är förstås korrekt. Tänker vi oss en konservativ ”reset” eller omdaning av samhället så tror jag inte heller att det behöver vara samma människor som utgör de rikaste. För det skulle exempelvis bli enorma förändringar när man går från ett skuldbaserat penningsystem till ett realt.
Mitt synsätt är att liberal demokrati utgör en parentes i historien. Något jag har empiriskt och filosofiskt stöd för. Demokrati är ett styrelseskick som alltid har en begränsad livslängd. Ungefär som Platon beskrev det demokratiska experimentet i antikens Aten. Du verkar inte vilja ta till dig något av det historien lär oss utan föredrar att leva i din liberala fantasibubbla. Sen är det ett faktum att civilisationer har en cirkulär livscykel. Så det handlar bara om desperat hopp när du inte vill se att den västerländska civilisationen nu går mot sitt oundvikliga slut.
Jag vill vara tydlig med att det jag pratar om är den liberalt demokratiska samhällsmodellen. Där ingår institutioner, marknadsekonomi och annat. Det är alltså något större än själva den politiska styresformen. Det som varit framgångsrikt är helheten. Sedan kan man mena att specifikt styresformen inte är optimal om man vill det. Det är inte givet att allt måste se ut på ett visst sätt.
Att hålla på och referera till förhållanden under ”tusentals år” framstår för mig som ett utopiskt fantiserande, inte som en reell modell för samhället idag.
Någon ”dystopi sedan WWII” existerar över huvud taget inte. Man kan ha synpunkter på utvecklingen från 90-talet fram till idag. Inflationen av olika rättigheter och allmänt hokuspokus är till stora delar en diskutabel utveckling. Man kan se det som själva grunden för woke-kulturen. Det som är woke handlar om att man ska bejaka utvecklingen som varit och vilja ha ”mer av samma”. Om man istället inser att utvecklingen är ett nollsummespel med få vinnare och många förlorare, ja då är man ond.
Vad menar du konkret med en konservativ reset? Varför skulle det vara ett problem med ”låneekonomin”? Den är ju grunden för välståndet i stort. Att gå tillbaka till någon nutida upplaga av feodalsamhället framstår inte som lockande. Det skulle innebära att vi skulle ha en jordägarklass och en massa slavar. Vad slavarna skulle göra skulle inte spela någon roll. De skulle vara slavar ändå.
Jag ser inte att du har någon saklig grund för något av dina påståenden utan allt verkar handla om utopiska fantasier baserade på vad diverse olika filosofer kokat ihop. Jag är helt ointresserad sv teoretiska påhitt. Vilka konkreta samhällen (land+epok) är det som du menar ska vara ”referens” för det goda samhället? Jag kan själv direkt säga att det är den nordiska välfärdssamhället från 1900-talet som är min referensmodell. Viktigt är dock att idealet var det som fanns före den storskaliga invandringen och före ”omsvängningen” till att prioritera minoriteter framför den samhällsbärande befolkningen.
Att prata om att civilisationer går mot sitt slut kan man göra men det kommer sällan eller aldrig att gå att slå fast sådana saker i nutiden. Framtidens historiker kanske kommer att anse att vår civilisation redan fallit. Vi har bara inte märkt det. Mitt tidigare exempel med Romarriket kom från en artikel av Dick Harrison om just det ämnet. Jag tyckte den var tänkvärd.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
