Citat:
Ursprungligen postat av
MikaelTyson
Jag har aldrig levt i drömmen att jag en dag ska bli framgångsrik med 100 miljoner på kontot och en röd Ferrari utanför min port. Jag har alltid levt i lögnen att jag är speciell och kommer bli en känd idrottare, artist eller you name it. Jag har haft många talanger och kommit långt men aldrig så långt att jag kan göra mig ett namn. Nu är jag runt 25-års åldern och har fått en riktigt jävla käftsmäll. Ett uppvaknande att jag antagligen kommer bli fast på ett 9-17 jobb för resten av mitt liv. Komma hem efter arbetet trött och med 100 ”MÅSTEN”. Jag vägrar acceptera den tanken. Jag mår illa av att tänka på det. Jag vill vara fri. Jag ser på alla framgångsrika idrottare och artister med 100 miljoner som varje dag gör det dom älskar. Livet är inte rättvist. Nej. Jag avundas dom. Det sticker i mina ögon så mycket att jag vill skära ut mina ögon. Helt ärligt har tagit mig igenom en ”fin” utbildning på universitet. Men jag väljer nog hellre gå på soc-bidrag och knarkar. Helst vill jag stå i rampljuset framför hela världens ögon och följa min passion varje dag.
Att stå i rampljuset. Ställ dig frågan hur stor publiken ska vara innan du är nöjd. Var också medveten om att de flesta riktigt framgångsrika idrottare började i tidig ålder med sin 10-15 år långa träning innan de nådde sina första stora framgångar.
Artister vet jag inte, men det yrket verkar lite dödfött nu närmaste årtiondena eftersom de måste konkurrera med AI-genererad underhållning.
Lättaste sättet att bli en megakändis är att göra något riktigt dumt som att bränna en koran inne på israels ambassad. Lovar dig du blir kändis.
