Hur accepterar man att inte lyckas i livet?

Jag har aldrig levt i drömmen att jag en dag ska bli framgångsrik med 100 miljoner på kontot och en röd Ferrari utanför min port. Jag har alltid levt i lögnen att jag är speciell och kommer bli en känd idrottare, artist eller you name it. Jag har haft många talanger och kommit långt men aldrig så långt att jag kan göra mig ett namn. Nu är jag runt 25-års åldern och har fått en riktigt jävla käftsmäll. Ett uppvaknande att jag antagligen kommer bli fast på ett 9-17 jobb för resten av mitt liv. Komma hem efter arbetet trött och med 100 ”MÅSTEN”. Jag vägrar acceptera den tanken. Jag mår illa av att tänka på det. Jag vill vara fri. Jag ser på alla framgångsrika idrottare och artister med 100 miljoner som varje dag gör det dom älskar. Livet är inte rättvist. Nej. Jag avundas dom. Det sticker i mina ögon så mycket att jag vill skära ut mina ögon. Helt ärligt har tagit mig igenom en ”fin” utbildning på universitet. Men jag väljer nog hellre gå på soc-bidrag och knarkar. Helst vill jag stå i rampljuset framför hela världens ögon och följa min passion varje dag.

Jobba upp ett A-Kassa villkor sen kan du leva på bidrag 1år och göra det du vill 😊

Tror man behöver originella idéer för att lyckas.

Om målet är pengar och en bil visar det redan på att man är en vanlig person.

Hej du får gärna utveckla för det lät mycket intressant med den biten att inte jobba. Jag har tidigare bra historik av att manipulera vårdpersonal efter egen vilja. Tack för input.

Hej jag har många originella idéer, speciellt när jag står i duschen eller när jag kör bil. Jag har skrivit ner dom i anteckningarna på mobilen.

Första posten bästa posten.

Bonus: sälj hasch eller psykedeliska vid sidan om och lev bra

Har du jobbat minst ett år och betalat in till a kassa så har du rätt till a kassa. Men det följer vissa krav, arbetsförmedlingen kommer att jaga dig och du får typ 80% av din lön. Men du jobbar ju inte, smart kan vara att till våren få sparken eller något och säga upp din lägenhet. Lönen blir väldigt fet om du inte betalar hyra. Bo i hängmatta och betala för badhus när du behöver raka dig och skrubba dig.

Varför vill du stå i rampljuset framför hela världens ögon som skall följa din passion varje dag? Det viktiga är väl att du gör det du tycker om och klarar dig på det.

Kändisar brukar inte vara så lyckliga som man tror.

Du kan väl starta en business eller något annat du kan satsa på?

Såg en kvinna förra veckan som berättade hur hon blev mångmiljonär vid 40 års ålder genom en egen business (som i och för sig sålde något bullshit till kvinnor) och hon kör nu i sportbilar och ser ut att ha de möjligheter du och andra drömmer om. Du är ju bara 25 så det finns tid kvar att hoppa ur ekorrhjulet.

Det där med att vilja stå i rampljuset är dock en mognadsgrej. Förr eller senare kommer man till den insikten om att det är skit samma vad främlingar och alla andra än ens närmaste vänner och familj har för uppfattning om en.

Vad har du passion för då?

25 och redan gett upp? Hahahah
Du har all tid i världen att skaffa dig en utvisning och ett bra jobb.

Men 100 mille kan du nog glömma, tror inte heller du inser hur få personer i Sverige som har 100 mille på konto.

Vad jag förstår väljer du bland tre grejer
1. Att acceptera att du att inte lyckas nå din dröm och kunna leva bra ändå
2. stå i rampljuset inför världen eller
3. knarka och gå på socialbidrag
Är detta dina valmöjligheter?
Skall det vara så svårt att välja bland dessa tre?