Det som för lägre klasser låter som tillgjort handlar mycket riktigt om att människor med bildning och utbildning oftare träffar andra människor från samma samhällsklass fast med andra dialekter. För att det ska bli lättare att kommunicera och förstå varandra rör de sig mot varandra genom att slipa bort sina respektive grovheter och dialektala begrepp. Den klassiska Lundensiskan är ett bra exempel på detta.
Samma behov finns inte bland lägre klasser eftersom de ofta också bara umgås med varandra men inte rör på sig lika mycket geografiskt och därför inte träffar lika mycket nya människor. Det finns alltså inte samma behov att anpassa sig till främlingar bland de lägre klasserna då man sällan stöter på dem i umgänget eller vardagen. Därför duger grov dialekt och lokala uttryck då alla man pratar med ändå förstår vad man säger.
Resultatet blir att lägre klasser anser att alla andra ”gör sig till” och alla andra betraktar knegarna och bönderna med viss distans eftersom de genom sin kraftiga dialekt tydligt visar att man inte tänker anpassa sig till sådana som inte förstår rotvälska. Språket blir alltså en direkt klassmarkör.
Personligen har jag ingen dialekt alls. Den har som hos många andra slipats bort genom åren. Jag låter som en neutral NPC, något jag värderar eftersom det är extremt svårt att placera mig geografiskt. Det är alltid behändigt att kunna förvirra folk.