Varför talar "lägre klasser" med grövre dialekt?

Har hört uttrycket sociolekt, att språket varierar efter utbildning, lön och vilket ansvarsområde
du har i yrkeslivet

Blir ändå lite fakta i Ts påstående. Tar man ex här i Umeå kan man höra direkt, oftast räcker det med o höra, Vart kommer du ifrån, jag är från Ume, där jag kan svara direkt du är inte från Umeå, du är från någon Hill Billy by utanför.

Svaret är ganska enkel en som bor i Umeå svarar mycket sällan Ume, utan det är personer som ofta nämnt Umeå under sin uppväxt som väljer förkortningen.

Lägre klasser och framför allt lågbegåvade har också en tendens att lägga till lite fler vokaler i orden, såsom "axelen" i stället för "axeln", "tunnelen" i stället för "tunneln" etc

Den tecknade serien Simpsons gjorde ju verkligen narr av presidenten Busch i det avseendet. I stället för hälsningsfrasen "how do you do" kom det fram från honom: "how do you dodelido"

Det som för lägre klasser låter som tillgjort handlar mycket riktigt om att människor med bildning och utbildning oftare träffar andra människor från samma samhällsklass fast med andra dialekter. För att det ska bli lättare att kommunicera och förstå varandra rör de sig mot varandra genom att slipa bort sina respektive grovheter och dialektala begrepp. Den klassiska Lundensiskan är ett bra exempel på detta.

Samma behov finns inte bland lägre klasser eftersom de ofta också bara umgås med varandra men inte rör på sig lika mycket geografiskt och därför inte träffar lika mycket nya människor. Det finns alltså inte samma behov att anpassa sig till främlingar bland de lägre klasserna då man sällan stöter på dem i umgänget eller vardagen. Därför duger grov dialekt och lokala uttryck då alla man pratar med ändå förstår vad man säger.

Resultatet blir att lägre klasser anser att alla andra ”gör sig till” och alla andra betraktar knegarna och bönderna med viss distans eftersom de genom sin kraftiga dialekt tydligt visar att man inte tänker anpassa sig till sådana som inte förstår rotvälska. Språket blir alltså en direkt klassmarkör.

Personligen har jag ingen dialekt alls. Den har som hos många andra slipats bort genom åren. Jag låter som en neutral NPC, något jag värderar eftersom det är extremt svårt att placera mig geografiskt. Det är alltid behändigt att kunna förvirra folk.

Nja, jag tycker det är skillnad på att tala tillgjort och inte ha så "grov" dialekt. Kollar man i Malmö och Skåne finns de som talar lite "fin-skånska". Det kan vara en person som haft lite grövre dialekt men blivit känd. Då kan personen ha lagt sig till med ett lite "finare" uttal. Det gäller också vissa som kanske pga yrken ändrat hur de talar.

Sen finns folk som redan från början inte har så "grov" dialekt vilket är lite annorlunda...

Kan vara så för vissa men jag är ganska säker på att det till stor del har att göra med var någon vuxit upp. I ett medelklass-område talar de flesta kanske inte med så grov dialekt, och det påverkar barn som växer upp där. På motsvarande sätt om någon vuxit upp i ett område med mer arbetarklass...

Jag tror att barn i de flesta fall påverkas mest av hur de i omgivningen talar. Typ folk som flyttat till en annan landsdel brukar ofta börja tala som de i omgivningen. Fast är de lite äldre när de flyttar dit har de mer tendens att ha samma dialekt som sina föräldrar. Detta varierar förstås mellan personer...

Är fortfarande enklare att förstå en högutbildad person i Madrid än nån taxigubbe från samma stad.

Kanske delvis för att det som du benämner som lägre klass hålls kvar mer på sin position och då blir det att dom håller sig mer lokalt och härmar varandra lokalt mer istället för tex mer utbildade personer som träffar personer från andra distrikt mer när dom utbildar sig eller jobbar då unviersitet/högskolor kan ha elever från olika håll i Sverige eller yrkena dom får när dom är klara med utbildningen och där utvecklas det något mer neutralt i språket med dialekt för att inte sticka ut för mycket eller att det blir för spretigt med dialekt så anpassar sig till folk till något mer nautralt och härmar varandra i det.

En kompis som pratat grov skånska i hela sitt liv blev en 08 över en natt när han ärvde en miljon på 80 talet

Historoskt har det nog med det faktum att överklassen reste och beblandade sig med många andra så slätades dialekten ut, samt att många skickades på utbildning.
Jämför man t.ex med storbritanien så hör man ju direkt om någon är överklass eller inte, det beror mycket på att överklassen skickade/skickar sina barn till internatskolor där en viss sorts engelska lärs ut.
Gällande Stockholm, västerås ets så har det flyttat in så mycket folk att dialekten fasats ut.
Sen kommer det nu nya dialekter s.k. ortensvenska, men det är så dialekter bildas.
Är själv uppväxt i ett miljonprogramområde, där skapades under 60-80talet en "egen dialekt" som skilde sig från resten av staden. Nu fasade jag ut min genom att flytta innom landet några ggr. Men har några jag umgås med som har kvar "Vår dialekt".
För att skapa och behålla en dialekt krävs det att man under längre tid umgås med en stabil befolkning och man efterliknar varandra.

I malmöitiska var det så ja... cykelen, triangelen. Vet inte om dagens blatteskånska följer regeln?

I norrländska är väl arbetarklassen tvärtom extremt snål med vokaler?

Fast det är vida känt att Espanyol (Spansk dialekt) är annorlunda än Castellano (Sydamerikansk Spanska) framför allt i Colombia, Peru, Bolivia är den väldigt fin.