Citat:
Ursprungligen postat av
Proprioception
Gunnar Wetterberg skriver i Expressen att det kanske verkar bekymrande men att vi alla ska ta en valium och tänka på annat.
542 svenska miljardärer är inget att oroa sig för.
https://www.expressen.se/ledare/gunn...-oroa-sig-for/
Jag är en liberal och har en absolut tilltro till öppenhet och kapitalism. Det är den bästa av alla dåliga system. Wetterberg refererar i artikeln Piketty först och främst som en kritiker till detta. Men också den svenska nationalekonomen Daniel Waldenström som tack och lov kommer till försvar för stora inkomstskillnader.
För om du inte förstår hur det fungerar så är det bra för dig som fattig undersköterska att Daniel Ek är värd 50 miljarder kronor. Han är egentligen en fattiglapp jämfört med de andra 500 individerna rikare än honom.
https://www.forbes.com/profile/daniel-ek/
Jag har faktiskt tittat på skillnaden mellan fattiga och rika i folkbokföringen från 1930 talet och där var skillnaden ungefärligen tio gånger (10 ggr) mellan fattiga och rika. De bodde också ofta i direkt kontakt med varandra.
Idag lever de superrika och fattiga helt åtskilda.
Jag är intresserad av vad forumet tänker om saken. Det är en komplicerad fråga.
De ”superrika” är väldigt få. Miljardärerna utgör ungefär en tjugondels promille av Sveriges befolkning. Jag ser inget problem med att de lever litet isolerat.
Och den absolut största delen av deras förmögenhet utgörs av aktier i det eller de bolag de startat och drivit upp. Skulle deras bolag gå åt skogen så är de inte längre rika. Och för varje miljardär finns det ett stort antal personer som försökt men som gått bankrutt på kuppen. Så man kan lika gärna se de ”superrika” som vinnare i ett slags lotteri där en massa folk tar stora ekonomiska risker och några få drar vinstlotter.
Skulle samhället fungera bättre om det istället var staten som tog de ekonomiska riskerna, och måttligt betalda tjänstemän skulle starta och driva upp samma verksamheter? Jag tror inte det.
Istället för att vara avundsjuka på detta fåtal tror jag vi ska vara tacksamma för att det finns så mycket folk som är beredda att satsa allt de har, och jobba häcken av sig. De flesta av dem som försöker misslyckas, trots allt. Jag har då inget problem med att de få som lyckas har en större bostad och lever litet flottare.