Situations-vänner?

Engelska: "Situational friends"... Alltså vänner man har i en viss situation men inte annars. Det tror jag är något alla har upplevt... Det påminner lite om "fair weather friends" som är personer som är dina vänner när allt går bra, men sen sticker om det inte gör det...


Men situations-vänner... Det kan vara på ett ställe du jobbar och kommer bra överens med en del där. Du går på lunch med dem, kanske även äter ute ibland efter jobb. Kanske kommer de också på besök till dig ibland. Sen upphör anställningen eller du byter jobb, och du har inte längre kontakt med dina tidigare vänner från förra jobbet alls. Detta kanske även om du egentligen skulle vilja det... Det kan man kalla "situations-vänner.". Även "tillfälliga vänner" är kanske en hyfsad översättning...
.
Det kan ibland verka lite underligt typ bästa polare när någon är på en plats, och sen noll kontakt efteråt...

Har ni upplevt detta?

Lumpen är väl det självklara stället för sådant här. Där umgicks jag med killar från arbetarklassen varav vissa sysslade med lättare kriminalitet. Att jag skulle umgåtts med dem annars hade varit svårt att tänka sig.

Även i olika föreningar har det varit vanligt. Där har jag oftare träffat personer som jag haft mycket gemensamt med. Att däremot fortsätta vara bekanta med dem efter att man lämnat föreningen har som regel varit svårt.

Jo, och folk från kurser och liknande där vänskapen sen inte håller länge efteråt.

Du beskriver ju hur det varit för dig, men mer generellt tror jag det beror på att urvalet av personer att hänga med på ett jobb eller en kurs inte alltid är så stort. Så folk tar de som finns att tillgå. Sen efteråt tycker de kanske inte de har nog gemensamt för fortsatt umgänge..

Även det att vänskapen relaterar till en viss situation. När situationen är borta försvinner kanske delvis förutsättningarna för vänskapen...

Fast vissa ser det som lite skitstövel att bara avbryta en vänskap så...

Om vi pratar om universitetskurser så uppfattar jag det som en av få platser där man kan/kunde skaffa nya vänner utan hinder.

Jobbet kan väl funka till viss del men där är nog variationerna större.

Det är hur vanligt som helst. Arbetskamrater behöver man inte förlita sig på då de mestadels egentligen är konkurrenter om de jobb som finns på arbetsmarknaden. Många personer har kallats vänner när de har varit till nytta, när de har behövts för att uträtta nåt, men i och med YT så har de inte sällan sorterats bort. Det känns som att man utnyttjar och det vill man inte om man inte är tvungen.

Jag minns en krönikör som beskrev hur han alltid brukade ringa sin far för att reparera nåt i kåken men att han hade slutat med det då DIY-klipp på YT fanns med utförliga instruktioner. Hans farsa lär tycka att det är tråkigt. Alla vill väl känna sig behövda nån gång. En annan beklagade sig över att han alltid blev kallad när nåt gick fel men inte blev bjuden på fester eller vad det nu var. Det blir en obalans.

Ja det har jag upplevt med alla min arbetsplatser genom hela livet. Förstås också på universitetet när jag läste där för länge sedan.

Inget konstigt för mig. Särskilt när det gäller vänner från tiden innan jag bildade familj funkar inte trägffa nu och vara ute och röja. Orkar inte heller vara ute och festa när man kommer upp i åren, och det är ganska tråkigt att bara ha festandet som gemenskap.

Har kvar två vänner från universitetet som är viktiga ännu idag, men en handfull träffar jag bara när vi har någon slags reunion. Från yrkeslivet har jag kanske 3-4 vänner från olika arbetsplatser, och som jag träffar några gånger om året. Har kvar två vänner från lumpen men vi träffas nog bara var femte år eller så.

Det har väl alla upplevt som gått en bit genom livet. I alla situationer där kan samlas tillsammans med andra är man trevlig och fattar tycker för vissa, men inte för andra och genomför den kortare eller längre uppgiften och när den är över så försvinner man vidare på sin egen väg.

Ibland blir banden så djupa att man håller kontakt, men inte med alla och dessa är väl de mer tillfälliga vännerna.

Vill man så kan man ju även dela in sina mer nära vänskaper och mer kärleksfulla relationer på detta sätt över tid och då blir ju plötsligt väldigt många vänner ”tillfälliga vänner”.

Man har någon riktigt nära, en vän för livet, sen har man om man har tur och skicklighet eller saknar motivation uppåt, en livspartner.

Alla andra blir ju då ”tillfälliga vänner”.

Det är vanligt i tränarvärlden(ungdomslag). Nån tränarkollega försvinner när dennes barn slutar i laget och då ses man inte mer trots att man gillat varandra och samarbetat bra under tiden i laget. Ser inte på det på något särskilt vis. De vuxna är ju där främst för att det är barnets intresse.

Det är inte riktigt vänskap. Det börjar vid en anställning och tar slut när anställningen tar slut. Arbetskamraterna skulle ta hand om din unge om nåt hände dig, samma kamrater skulle det dels kännas konstigt att kontakta om du inte längre jobbade där och de skulle tycka det var konstigt att du frågade, har du ingen annan typ

Folk idag är väldigt falska ja.

Jag har som tumregel att om vänskapen inte håller utanför sammanhang så var den inte på riktigt. Nu kanske det låter som att jag ser på den tiden som falsk. Men det jag menar är att dom som vill fortsätta ha kontakt fortsätter jag ha kontakt med om jag gillar dom.

Det är inte jätte komplicerat. Svenskar är väldigt anala när det kommer till vänskap. Har svårt att släppa andra nära liksom.

Väldigt skönt att tänka så!

Dom som kan upprätthålla en vänskap stannar och dom andra försvinner och jag behöver inte tänka mer på dom liksom.

Men jag har också väldigt enkelt att hitta vänner både i och utanför sammanhang. Folk vill vara vän med mig och jag förstår varför. Jag ger dom mycket på många plan.