Citat:
Ursprungligen postat av
LiteKonstig
har ställt mig denna fråga själv! Dejtade en kvinna för 5 år sedan under 3 månader, allt var underbart och vi klickade perfekt på alla sätt som går, gillade henne och trivdes med hennes närhet och saknade hennes doft när vi inte var nära men jag blev aldrig kär, kände lixom inget speciellt öht vilket var en jävligt konstig känsla i sig.
Vi pratade om det och hon kände snarlika, hon tyckte om mig och mitt sällskap men det fanns ingen kärlek i grunden. Vi skiljdes som vänner men kom överens om att inte ha kontakt pga den surrealistiska situationen och för att inte sabba framtida eventuella förhållanden, det var en bitterljuv känsla minst sagt.
Jag vet ännu inte idag hur man kan trivas med någon så bra, komma överens med och att allt bara flyter men ändå inte känna någon kärlek öht..
Bäst att gå vidare åt varsitt håll för bådas bästa är mitt svar.
Ja samma här. Gillade hennes doft, klockrent att kramas, pratet flöt på, bra synk. Men ändå behöver jag inte henne. Och hon behöver nog inte mig...
Skitskumt. Jag står ändå fast vid att jag är kär i henne. Men inte på det traditionella sättet att hon ockuperar min hjärna. Nu gör jag en tråd men tråden skapas då jag försöker förstå mina egna känslor.
Jag tycker det är synd att jag inte saknar henne. Om det går ihop.