Citat:
40 år, jobbat inom vården i 10 år. Har kommit till vägs ände. På två månader har jag varit på 4 intervjuer, jobbat på 3 avdelningar där jag har stuckit efter en dag för att jag inte har trivts. Jag har hela tiden haft en förhoppning om att jag skall känna mig motiverad om jag kommer till rätt avdelning men allt är skit överallt.
Jag har sökt andra jobb inom andra branscher men får inte till någon intervju. Har till och med sökt jobb på hotell i Svalbard men trots att man har räddat livet på människor med hjärtinfarkt, lungödem och lungproppar så kan man inte få ett jobb på grund av att man inte har erfarenhet inom branschen. Vilket skämt. Vem som helst kan stå bakom en disk, hälsa människor välkomna och checka in/ut folk. Klart man hellre anställer en 18 åring så att de kan ge så låg lön som möjligt.
Mina referenser har tröttnat på mig och på senare år har jag tappat 3 st. Nu har jag endast en kvar och även denna börjar tröttna på mig.... Samtidigt går jag på A-kassa och har panik när jag sitter hemma på dagarna för jag är van att jobba. Jag vet inte vad jag ska göra... har en inre panik.
Om 2 veckor ska jag till Riga och jobba på kundtjänst för Klarna. Jag är 99% säker på att jag kommer att dra därifrån efter en dag. Jag går mycket på magkänsla och ju äldre jag har blivit, desto mindre tålamod har jag. Trots att jag inte har börjat det jobbet ännu så håller jag på att räkna ut nästa steg ifall mina förutfattade meningar slår in om detta jobb. Sitta på ett kontor och ta emot samtal från arga kunder med låg lön känns inte motiverande. Tog jobbet mest för att byta miljö och flytta utomlands. Man måste prova sig fram.
Känns som om jag har svamlat mycket. Jag är arg för att jag inte kommer att orka jobba inom vården i resten av livet, som jag trodde från början. Eftersom att det är svårt att få jobb som 40 åring inom andra branscher, utan kontakter så känns det som om man är fast i vårdträsket.
Någon som känner igen sig? Tips? Ska man bara ta ett skitjobb inom vården och härda ut? Jag är en lugn och tillbakadragen person i verkligheten, men den här situationen gnager mig.
Jag har sökt andra jobb inom andra branscher men får inte till någon intervju. Har till och med sökt jobb på hotell i Svalbard men trots att man har räddat livet på människor med hjärtinfarkt, lungödem och lungproppar så kan man inte få ett jobb på grund av att man inte har erfarenhet inom branschen. Vilket skämt. Vem som helst kan stå bakom en disk, hälsa människor välkomna och checka in/ut folk. Klart man hellre anställer en 18 åring så att de kan ge så låg lön som möjligt.
Mina referenser har tröttnat på mig och på senare år har jag tappat 3 st. Nu har jag endast en kvar och även denna börjar tröttna på mig.... Samtidigt går jag på A-kassa och har panik när jag sitter hemma på dagarna för jag är van att jobba. Jag vet inte vad jag ska göra... har en inre panik.
Om 2 veckor ska jag till Riga och jobba på kundtjänst för Klarna. Jag är 99% säker på att jag kommer att dra därifrån efter en dag. Jag går mycket på magkänsla och ju äldre jag har blivit, desto mindre tålamod har jag. Trots att jag inte har börjat det jobbet ännu så håller jag på att räkna ut nästa steg ifall mina förutfattade meningar slår in om detta jobb. Sitta på ett kontor och ta emot samtal från arga kunder med låg lön känns inte motiverande. Tog jobbet mest för att byta miljö och flytta utomlands. Man måste prova sig fram.
Känns som om jag har svamlat mycket. Jag är arg för att jag inte kommer att orka jobba inom vården i resten av livet, som jag trodde från början. Eftersom att det är svårt att få jobb som 40 åring inom andra branscher, utan kontakter så känns det som om man är fast i vårdträsket.
Någon som känner igen sig? Tips? Ska man bara ta ett skitjobb inom vården och härda ut? Jag är en lugn och tillbakadragen person i verkligheten, men den här situationen gnager mig.
Så du har kommit till insikt att livet är ganska meningslöst och att du troligen aldrig kommer få ett intressant o välbetalt jobb?
Grattis, du är inte ensam.
Jobb är bara ett jobb, det är vad du gör på fritiden som räknas.
Jobbet har du bara för att kunna berika din fritid, ett nödvändigt ont med andra ord.
Visst, det vore trevligt att hitta ett arbete du kan tolerera, men jag tror du tänker för mycket.
Sjuksköterska är ett ganska slappt jobb, så var nöjd med det.
Tror du mig inte så sök jobb inom betong som armerare. Där får du jobba så svetten sprutar och din kropp går sönder under tiden. Lyfta tunga saker o andas luft full med stendamm så du är helt svart i näsan när du kommer hem.
Det blir svårare att fixa jobb ju äldre du blir.
Men testa Norge, där är det ganska välbetalt.
Utöver det så är det bara att härda ut, du är "snart" pensionär.
Gå ut o sätt dig på en sten i skogen en timme varje dag o bara titta. Ingen musik, ingen telefon bara du o skogen.
