Känner mig pressad och obekväm i relationen. Vad ska jag göra?

De andra har verkligen skrivit väldigt bra svar.

Det är inte så lyckat att leva tillsammans med någon man inte passar ihop med.

Det finns de som säger att man ska hålla ut och inte göra slut så lätt, men om man inte passar ihop kommer åtminstone en bete sig illa efter ett tag. Vilket i sin tur påverkar den andre. Som svarar på det. Sen är karusellen igång. Någon tappar respekten, syrliga kommentarer, tonen när man pratar, föraktet börjar växa etc etc.

När man är förälskad på riktigt så får man energi, blir glad, vill vara med personen och "ge" personen sitt "allt". Osjälviskt. Man vill göra personen nöjd och lycklig.

Men om man istället känner att man måste fly för att överleva mentalt så är det ett varningstecken.

Vill du vara kvar ett tag till så välj parterapi. Kanske kan ni faktiskt lösa detta med tjejens problem. Hon verkar ha ångest och behöver hjälp. Ni är unga båda två och livet är inte helt lätt. Det kan bli bättre förhoppningsvis.

Kan du på allvar säga att jag behöver kommentera detta i detalj, enskilt?

Annars har jag en fråga. Om du i din självsamhet, utanför hemmet och hennes närhet sätter dig ner ett ögonblick, med smartphone och annat knark i andra rum... Blunda. Andas lugnt och långsamt hela vägen ner i lungorna i någon minut tills pulsen kommer ner. Och så målar du upp bilden för ditt inre... Ditt liv om ett halvår. I en egen, mindre lägenhet. Strunta i allt praktiskt som flytt, lån, separation och allt annat negativt, praktiskt, dramatiskt eller arbetssamt. Föreställ dig att du sitter i den lägenheten nu, i total tystnad. Allt praktiskt är i ordning, dina saker på plats hemma och på vindsförråd, relationen är avslutad och du är singel och gör vad du vill, framtiden är ett oskrivet blad. Andas. Känn.

Vilken av dessa verkligheter väljer du. Den du nu har - eller den jag beskriver?

Det är ingen mogen, trevlig och välmående person du slagit påsarna ihop med. Det misstaget har många gjort. Det positiva är att det går att göra något åt. Skatta dig lycklig att du inte skaffat barn med henne, det innebär att du - faktiskt - kan sitta i din egen lägenhet enligt ovan om sex månader, och helt och hållet gå vidare i livet. "Jobbig" väg dit? Vännen, det är livet. Bokstavligen. Det är livet du spelar med. Såhär kan du ju inte ha det, och det vet du innerst inne.

Jag tänker väl utifrån dig att eftersom du skriver här är det något viktigt som du vill reda ut och reda ut om det är positivt eller negativt i fråga om din framtid.

Det viktigaste är kommunikationen så du måste våga säga vad du känner och sedan lyssna vad hon säger. Då kommer du förstå om hon bryr sig om dig eller inte.

Säger du "Ja" till allting trots att du inte vill? Våga och lär dig säga lite mer "nej."

Det är normalt att få och kunna säga "nej" utan att ens pojkvän/flickvän får damp, ryck och hoppar i taket av ilska.

Utifrån och hur du skriver ser det ut som att hon har bestämt sig för dig på något sätt då du är rik, snygg och vad mer du är vilket tryckt på hennes knappar och fått henne att slå sig ner och bygga bo med dig.

Många bra svar. Jag kan ja varit lite negativ i min beskrivning av henne. Hon är väldigt gullig och kärleksfull, det är mest att man får höra mycket ältande av problem.

Jag skulle kunnat vinkla texten mer positivt. Och gällande barn osv... där lever väl vi alla på lånad tid. Och jag har alltid haft en bild av att jag ska ha det, och då skulle jag säga att det är läge nu/ inom 2-3 år.

Men jag tror ärligt talat att en stor del av problemet ligger hos mig, och att jag inte vill göra andra besvikna. För mig kan det nästan vara ett självändamål att få någon annan att må bra, och jag offrar en del av mig själv ibland för att uppnå det. Det kan vara på jobbet, en vän, eller bara någon jag träffar på gatan, jag gillar helt enkelt att få andra att må bra.

För mig är inte detta så lätt alls, man är lite till åren och vi blir ett bra team.

I grund och botten undrar jag lite vad kärlek är och vad att älska någon är. Är det att man väljer att ta hand om varandra eller är det en magisk kraft. Jag tror att jag har missat att lära mig detta pga min uppväxt.

Och är det faktum att våra liv fungerar bra ihop tillräckligt? Vad fan mer ska man ha? Denna magiska odefinerade känslan som alla pratar om...finns den ens eller är det kåthet som senare övergår till omtanke?

Ingen aning...

Du är en People Pleaser.
Du behöver lära dig att älska dig själv. Den dagen du har kommit så långt att du älskar dig själv, så kommer du inte acceptera ett sådant förhållande som du beskriver i tråden.