Den är ändå rätt estetiskt snygg – ungefär som en parfymreklam regisserad av en kille som precis upptäckt Nietzsche och rödvin. Innehållsmässigt är det en ihålig övning i självömkande monologer, där huvudpersonen gräver ner sig i sin egen misär med samma intensitet som en 19-åring på sitt första backpackingäventyr i Sydostasien.
Karaktärerna är platta, dialogen pendlar mellan att
vilja vara filosofisk och
sekundärskam-poetism, och den emotionella tyngden reduceras till poserande nihilism. En film som tror att den är konst, men som egentligen bara är en långdragen dagbok från någon som just blivit dumpad och vill att världen ska förstå hur patetisk han är.
Citat:
Ursprungligen postat av
Upplyften
Här är hela (kortfilmen) Det borde vara diskussionsunderlaget
https://www.youtube.com/watch?v=a5TsV93NChA