Du som försökt begå ett allvarligt suicidförsök, hur kände du dig?

1. Nej, det gjorde jag inte. Väldigt ego, jag vet. Jag tänkte mest på att jag ville fly min egna smärta.
2. Nja, det hade jag nog inte. Jag var mest väldigt inställd på att jag ville dö.
3. Nej, jag var väldigt ''matter of factly'', typ jag måste dö, och sen var det inget mer med det.
4. Nej.

1. Tänkte du på de anhöriga timmarna innan, på deras mående?
- Ja på min stackars mamma. Har inga andra anhöriga eller nära vänner jag bryr mig om men jag kände ledsen för hennes skull.

2. Hade du ångest?
- Nej inte alls. Jag kände mig lugn, bestämd och nästan "glad" att det äntligen skulle ske.

3. Kände du dig ledsen eller avtrubbad?
- Nej inte alls. Jag kände mig endast ledsen för min mammas skull. Kanske lite något för de stackars människorna som skulle vara tvungna att ta hand om mitt lik.

4. Tog du droger före suicidförsöket för att må bättre, eller för att klara av att genomföra det?
- Inga droger. Jag hade länge samlat mod och tänkt igenom saken och suicid är min befrielse.
Det misslyckades dock och jag är så jävla feg att försöka igen men nästa gång blir det sätt som garanterar suicid.