När mådde människan som bäst?

Nostalgin slår i taket.

Man ska inte dö nyfiken - förhoppningsvis finns det ännu mycket av 'första gången' kvar att pröva, trots jag lämnat tonåren en bra bit bakom mig.

Det är precis vad en nära vän säger till mig när jag pratar för mycket gamla minnen. Seize the Day liksom. Men då tänkte man ju inte liksom på att de skulle bli just härliga minnen att se tillbaka på. Känns lite konstlat att göra saker för att det ska bli till minnen. Typ.

Exakt, inget gott utan något ont, och vice versa.

Kontraster är ett måste, och perfekt äcklas jag av.

Ja.

Men det krävs att man går igenom några liv för att förstå det.

Tänk om vi lever fler liv i evighet.

Vi kanske har skapat jorden som en intressant plats att vara på.

Fylld av svårigheter.

Men det händer alltid något.

Det kanske finns andra platser i universum som är mer harmoniska, men man kanske tröttnar och vill prova ett liv på jorden igen.

Låter galet men kanske är sant

Denna tanken har jag haft ett tag och efter mycket googlande och diskusterande vill jag nu ha flashbacks inspel.

När mådde samhället som bäst egentligen? Jag tänker på en internationell nivå och väger in saker som krig, antal mördade/generell kriminalitet, fattigdom, procent som har vatten, mat, utbildning eller är på flykt exempelvis osv.

Var det bättre förr? Och hur långt bak får vi backa innan det blir sämre igen? När pikade världen? Pikar vi nu? Knappast är min tanke.

Jag gillar inte att prata gamla minnen, jag tycker det på sätt och vis är meningslöst. Ger mig bara känslor att hantera. Jag blir påmind om att verkligheten är sämre.

Men i lagom dos, liten vindpust här och där, kan jag vidröra det förflutna.

Annars gillar jag här och nu och imorgon.

Jo, det är ju delvis sant. Man påminner sig själv och ältar vad man kunde göra annorlunda osv.

Universum har funnits miljarder år före oss och kommer att finnas miljarder år efter oss. Vi får omkring max 100 år (om vi har jävligt tur d.v.s)