Dagens reportrar börjar varje mening med "Ja, men.."

Jag tittar mycket på nyheter och lyssnar mycket på radio och poddar.
Nyheter ser jag på teve innan och efter jobbet. Radio går i lurarna hela dagarna i jobbet, likaså poddar som kretsar kring nutida, uppmärksammade brottsfall.

Något jag har lagt märke till och stör mig extremt mycket på är att så fort en journalist/reporter får en fråga så början den sitt svar med "ja, men..."

- Ja, men..
- Ja, men precis...
- Ja, men exakt...

Blir det någon snö under de kommande dagarna då?
- Ja, men precis. Vi har ett nederbördsområde som....

Kan du säga något om hur många som blev skadade i skjutningen?
- Ja, men... bakom mig här där skjutningen ägde rum....

Samtalet med reportern eller journalisten kan pågå i flera minuter och på varenda fråga så börjar denne varje svar med "ja, men..."

Ibland blir det komiskt eftersom det tar liksom aldrig slut, så det måste ju innebära att dagens unga journalister och reportrar blivit skolade i att svara på detta sätt.

Vad är tanken bakom det?
Fler som lagt märke till detta mycket märkliga beteende?

Varför inte själv bli den perfekta reportern som alltid börjar på rätt sätt? Vi alla fastnar i vissa ord och uttryck som man inte märker. Du gör kanske likadant?

Idrottare å andra sidan som blir intervjuade svarar på samtliga frågor med ett inledande "Nej, men".

Liksom-diarren är minst lika jobbig att höra.............

Nu var det inte alla människor jag tog upp, enbart de jag skrev om i inlägget.
Nej, jag tillhör inte de som pratar på det viset och känner heller ingen annan som gör det.

Idrottare kör också med utdragna "eehh" ett par gånger i varje mening, som om de vore så lågbegåvade att de måste stanna upp ett tag för att fundera på vad det var de skulle säga.

Vad har du att säga om vinsten idag då?
- Ehh, alltså...ehh, vi gjorde det vi skulle (utöva idrotten) och så ehhh... de var lite sämre än oss och ehh...vi var lite bättre än dom så att ehhh... Amen i stort...så ehh... vann vi alltså!

Problemet med ordet "men" är att allt sagt efter detta ord blir ett motargument, en motsägelse, dvs glöm allt jag sagt före "men".
Det är med andra ord ingen detalj eller petitess. Det är ett allvarligt problem, särskilt i offentliga sammanhang om den som brukar ordet gör det felaktigt. Vad är det som gäller?

Ja, men exakt!

Det ger ett omoget intryck.

Nyheter: ja men
Sport: nej men
Feminister: inga män
Kultur: stammande
Radio: enformigt
Ungdomar: uppskruvat
Politiker: tondövt
Flashback: mendurå

Nej men precis så är det!

Fast det är ju en sak som är ännu mer irriterande.

Det är när någon ska svara jakande på en fråga, men inleder med ett "Nej men"
och inte ens ett "Ja men".

Typ:
A: "Donald Trump fick ju flest elektorsröster. Betyder det att han blir Joe Bidens efterträdare."
B: "Nej men det stämmer precis. Trump kommer att tillträda presidentposten 20:de Januari 2025."

Jag tror Anders Tegnell var rätt bra på att göra det.