Folk som pratar med sig själva

För mig känns det mest som att gränsen mellan att tänka och prata blir otydlig ibland. Speciellt när jag är ensam kan jag komma på mig själv med att mumla medans jag tänker.

Jag snackar en del för mig själv, även utomhus men det är ju inga dialoger eller längre monologer. Mer saker som "Va fan" och "Var la jag den nu igen"

Det är faktiskt bra att prata med dig själv om man är ensam mycket.

Vilket bra tips!

Det finns studier som visar att det kan tyda på hög intelligens
Plus att det är bra att prata för sig själv för att man pratar och får dom bästa svaren 😀

Jag tror det finns olika typer. Först de som är uppenbart sjuka å hör röster.

Sen de som kan begränsa sig till att prata med sig själva hemma eller kanske ett "nu ska vi se" när dem kommer till affären.

Å sist de som inte alls kan avgöra när deras mummel å fniss hörs.

Jag uppfattar inte exempel två å tre som likvärdiga i intelligens.

Hitler var KORKAD BEVISLIGEN, resursslöserier och anföll Sovjet som de hade pakt med, annars hade Tyskland kanske vunnit kriget...

Möjligt att NÅGRA andra av naziledarna kan ha varit smarta, MEN inte vågade säga emot Hitler knasiga beslut.
MEN det är även bevisat att många av de andra naziledarna var korkade, det syns på hur INEFFEKTIVT en del viktiga saker utfördes när de la sig i och inte lät kunniga industriledare bestämma...

Om det fungerar, använd det.

Ett viktigt element i principen jag beskrev är dock ett inslag av humor som genomsyrar den självdistans och lekfulla ton jag använder gentemot mig själv. Det handlar inte om att jag mobbar mig själv i vanlig bemärkelse, utan snarare om att humorn är en avgörande del av drivet och retandet. Det är just detta humoristiska element som förhindrar att användningen av principen övergår till något självförtryckande – som inte heller skulle vara fördelaktigt för mitt ego.

Men du förstod antagligen det, skadar dock inte att klargöra.

Jag gör detta hela tiden. Har så mycket tankar och behöver få ut det på något sätt. Skriver mycket också