Ghostade min ex-arbetsgivare

Jag vet att det är ett knäppt beteende, men jag har alltid fått ut nån sorts märklig psykologisk tillfredsställelse av att ghosta dejter och även ytligare kompisar. Även dejter som jag tyckt om hyfsat har jag ibland inte kunnat låta bli att ghosta. För månader sedan så fick jag det perfekta tillfälligt till en riktig fix;

Förra arbetsgivaren jag jobbade för i tre terminer sa upp mig när sista förnyade avtalet (terminsbasis) löpte ut. Vi skildes åt på inte särskilt goda vägnar då det blev ordentliga samarbetssvårigheter sista terminen. Men det var ändå diplomatiskt, vi tog i hand osv. men jag bad inte om någon referens.

Så månader gick, denna arbetsgivare ringde mig och bad mig komma tillbaka för att arbeta den terminen ut med förnyad möjlighet till förlängning om det skulle fungera mer friktionsfritt än sist. Det lilla jag lyckades luska ur hen var att de bränt två nya ungtuppar för jobbet (hög personalomsättning på dessa icke-fasta tjänster). Jag ville få hen "på kroken" så jag sa att det förmodligen skulle gå, men att jag ville tänka på saken över helgen och ringa hen på början av nästkommande veckan med besked. Därefter blockerade jag hens telefonnummer men blockade inte mailen, då jag hoppades på att få något upprört brev därigenom. Tyvärr så damp det aldrig ned något sådant, vilket tog udden lite av själva klimaxen av ghostingen. Ska sägas att jag redan då börjat arbeta på min nya (nuvarande) arbetsplats, så jag hade aldrig några seriösa avsikter att överväga gå tillbaka till det gamla jobbet.

Tycker ni det var värt att bränna en bro på detta sättet för den tillfälliga kicken av av få förnedra en tidigare chef man inte gillat? Jag vet ju att det är småsint att bete sig så här, men jag kunde bara inte passa på det tillfället som dök upp likt ett dukat bord.

Nej, det är aldrig värt att bränna broar eftersom man aldrig vet vem man kan stöta på i framtiden.

Chefen blev knappast förödmjukad utan noterade för framtiden att du fortfarande är barnslig.

Jag tror dom var synnerligen glada över att äntligen bli av med dig. Och goda referenser kan du ju glömma. Ännu en lucka på ditt CV.


"Och det är ungefär så det ofta går för mig med jobblivet också. Jag har haft ett jobb jag lyckades behålla några år, resten är jobb som jag upplever att jag inte klarat av pga. min personlighet och låga drivkraft."

(FB) Har ingen livslust i vuxenåldern, men vill inte dö

Klart du tycker det din ärkecuck.

TS så länge du klarar dig utan arbetsgivaren var det helt rätt. Stolthet är värt mycket!

Klart du tycker det som jobbar i en bransch som anställer vem som helst utan krav.

Vad ovanstående skrev. Folk som tror att "Ha, nu blev de ledsna och jag vann!" har bara mentala problem. Du beskriver ju själv i första stycket hur du tycker det är ett knäppt beteende. Ja, det är det. Du kanske borde jobba på att förändra det beteendet om du inte vill få framtida problem.

Det finns en anledning till att vi utvecklats med empati och det är för att det gynnar oss evolutionärt. Att inte besitta det eller aktivt motarbeta den instinkten är inte hälsosamt.

Just exemplet dock är ju sorgligt och arbertsgivaren verkar som en skit rent ut sagt men att sjunka till dennes nivå är inte rätt väg egentligen. Att försöka göra hen arg bara för att få en reaktion är som tidigare skrivet, barnsligt och inget annat. Så agerar de som inte lärt sig hur samhället fungerar än.

Ja, nu blev det säkert missförstånd utifrån trådkontexten att jag skulle förhöja mitt eget beteende, vilket jag försökte beskriva att jag inte gör. Har självinsikten att det är ett dåligt och destruktivt beteende, men att jag inte kan låta bli det ändå. Vilket väl framgår av att jag också använder det mot personer jag inte har något emot öht, ett sorts självdestruktivt beteende alltså..

Snacka om oseriöst. Tror knappt chefen brydde sig om jag är ärlig. Känns som du hade mer att förlora på det än någon annan.
Man vinner aldrig i längde på att bränna broar och bete sig som skit.

Och varför skulle TS nöja sig med att inte få fast anställning? Dessa "knep" med provanställningar som löper över varandra är ett hån och de gillar att arbetaren ska vara desperat och gå med på vad som helst.

Nej, hoppas tiderna vänder där folk slutar simpa för sina arbetsgivare, du är där för att göra ditt jobb inte för att vara tacksam eller i "skuld" vilket tyvärr många chefer vill att man ska vara.

Jag har inte sagt att han behöver simpa, vara tacksam eller i skuld. Bara att köra med raka rör och och vara schyst brukar vara det som är mest lönsamt både för arbetstagare och arbetsgivare i längden.
Man vet aldrig vad som händer i livet. Ena dagen kan en person jobba på ett ställe nästa dag stöter du på dem i helt andra sammanhang. Bästa är att vara på bra fot med de flesta.

Jaha, och vill man vara i närheten av dessa människor eller vilja fortsätta jobba hos de? Nu vet vi inte om TS har gjort något sattyg eller dylikt, men i många fall så är cheferna rätt dryga och det är bra om någon sätter ner foten (alla chefer är inte dryga, men många i den branschen där de har hög omsättning på personal brukar vara riktiga as och de kommer undan med också)

En arbetsgivare ringer bara folk på en lista. Om en person på listan inte svarar så går man bara vidare till nästa nummer.
Kanske man prövar numret ytterligare en gång lite senare. Svarar ingen då så stryker man bara numret.
Ingen vidare tankeverksamhet kommer att ske över varför du inte svarade.
Förstår inte vitsen med att "hämnas"
Vad vann du?