Ukraina kriget, djupt omodernt?

En aspekt av detta är att de lågteknologiska vapnen i många fall är MER effektiva, tack vare möjligheten till extrem precision. Till exempel kan man diskutera stridsvagnars bepansring och utformning, när man nu kan slå direkt mot de svagaste punkterna med kamikazedrönare som kostar några tusen kronor styck. Stridsvagnar är normalt sett konstruerade med tjockare pansar i fronten och tornet, men detta är nu inte längre lika relevant. Detta är ett problem som även gäller västliga vagnar, men det är extra stort för de sovjetkonstruerade, så klart.


Detta är väl också till stor del beroende på terrängen kriget förs i. Det närmaste liknande jag kan komma på är bocage-terrängen i Frankrike som de allierade också hade problem med. Stora fält där anfallande (speciellt infanteri) kan bli massakrerade, avgränsat med tät vegetation att gömma sig i och som hindrar långa framstötar. Det gynnar försvararna.

Inte chanslösa, men det skulle vara extremt jobbigt att hantera våg efter våg av anfallande kanonmat, både mentalt och resursmässigt. Ryssarna arbetar just nu rätt mycket så, de bombar sönder allt i ett område och skickar sedan in folk tills försvararna får slut på ammunition eller anfallarna kommer långt nog för att få ett taktiskt fotfäste. Det är enormt dyrt för båda sidor, men det är effektivt om den anfallande sidan har obegränsat med soldater och inte har någon respekt för männoskoliv eller soldaters lidande. Man kan vara helt säker på att Nordkoreanerna nogsamt observerar hur köttmurar kan användas mot mer avancerade vapen.

Högteknologi kommer dock att vara extremt viktigt för länder som inte vill (eller kan) skicka horder av självmordskandidater mot en vägg av bly. Det kommer att handla om att precisionsbomba underhållslinjer och befästningar, samt att använda samverkande information för att veta var man ska slå och när. Min bild är att ett utdraget krig skulle bli svårt för ett land som har ett kraftigt numerärt överläge men som kontinuerligt lider stora förluster, det blir psykologiskt nedbrytande på ett sätt som nog bara fullkomligt hjärntvättade soldater som nordkoreanska trupper skulle kunna hantera. Vilket nog knappast gör Sydkorea lugnare, nu när nordkoreanerna får förstahandserfarenhet av den typen av krigföring.

Det skulle kunna vara det. Ett storkrig om man skulle bara använda sig av konventionella vapen. Men ett stort krig mellan Nato och Ryssland även om konventionellt skulle nog inte bli som detta. Man får tänka att Ukraina enbart fått klass C eller som högst B av det Nato har i sin arsenal medan då Ryssland använder sig av allt de har i A-klass.

Skulle man gett Ukraina saker i a-nivå hade helt säkert Ryssland redan förlorat.

Moderna vapen är så pass avancerade och billiga idag att de tekniska övertag som tex USA haft mot diverse ökenländer inte funkar i det här kriget. Det är svårt att skaffa sig övertag i luften när markbaserade och billiga (i sammanhanget) vapen kan skjuta ner det mesta. Båda länderna har också tillgång till avancerad spaning via satelitter och annat, i princip ingen kan gömma sig.

Samtidigt ser vi att drönare för ett par tusen kronor kan utplåna hela lastbilskolonner med soldater och utrustning. Om man nu kan tycka något med den här katastroftragedin är "intressant och spännande" så är det just uppfinningsrikedomen kring drönarbaserad krigsföring.

Det som är mest anmärkningsvärt är Rysslands grymma och otidsenliga köttkvarnsanfall. Det trodde jag var en strategi som för länge sedan var förpassade till historieböckerna. Det har inte heller visat sig vara speciellt effektivt utan snarare Rysslands enda styrka. Det visar att den ryska människosynen är likadan som på Sovjettiden där individen var värd noll och intet.

Ryssarna har också förlorat mycket på den onödigt strikta hierarkin och att så många beslut måste fattas högt upp i kedjan eftersom ingen vill/kan/får ta eget ansvar.

(Okej, detta blir off-topic, men jag tycker att detta är jätteviktigt, en "pet peeve" om man så vill.)

Det här är inte ett angrepp på dig, utan på en allmänt förekommande paradoxal, men fullt mänsklig attityd. Som jag tror de flesta håller initialt, men man genom lite intellektuell verksamhet snabbt kan komma på är alldeles förskräcklig.

"Rättvist krig" är inte eftersträvansvärt, inte rätt, inte moraliskt och inte bra. En annan variant på denna föreställning är att prickskyttar ("snipers") är lite oärligt och läbbigt, moraliskt tveksamt. Eller idén att de som styr attackdrönare från en bunker är fegisar, osv, osv. "Rätt", "riktigt", "moraliskt" krig, är man mot man, öga för öga, tand för tand. Det är "rättvist", "rättframt" och "propert". Jag har hört folk (som kallar sig pacifister) på fullt allvar säga att "kryssningsrobotar är fega, om ändå krig kunde vara som förr med man mot man med svärd".

Om man bara tänker till lite, så ser man ganska snabbt att det är en alldeles förskräcklig och moraliskt genomrutten tanke. Det är något som slår fel i våra primitiva däggdjurshjärnor och om jag får gissa är det en rättvisekänsla som kommer från något helt annan gruppdynamiskt eller gruppsammanhållande form av emotioner.

Död blir inte mer rättvis bara för att det är fler som dör, och ju fler sidoeffekter kriget får. Tvärt om, om vi försöker frigöra oss från nedärvda bias i vår moraluppfattning som beror på vår evolutionära historia och låtsas som att det finns en extern och objektiv moral¹ så bör t.ex. prickskytteri åtminstone ha förutsättningar att vara mer proper krigföring. Vi utgår naturligtvis från att prickskytten själv inte är en tokboll som vill döda civila. Han är själv skyddad och väljer bara att döda de som är farligast för stunden (de med bajonetten i högsta hugg, eller den med högst rank med störst ansvar för dödandet för stunden, etc). Likaså drönarpiloten i sin bunker. Minimera skadan på sig själv, välja målet noga och döda/skada med precision.

Det här med "ära" kanske är det värsta i krig. Att vara en "stolt" soldat och "slåss" mellan "män". Så primitivt! Så meningslös!

Nej, om vi inte kan bygga en värld där krig inte behövs, låt oss åtminstone försöka bygga en värld där dödandet sker med precision, under lugn och sans, och där vi kan snabbt eskalera kriget till ett maximum i syfte att förkorta det (och därmed rädda många från sidoeffekterna, svält, sjukdomar, hemlöshet, psykisk ohälsa, trasig infrastruktur). Självklart vill jag helst inte ha några krig alls, men om vi måste ha krig, låt dem bli så intensiva som möjligt, med så övertygande segrar som möjligt med så mycket blingbling som möjligt och helst ska det bara vara maskiner som slår ut andra maskiner och soldater som bara behöver vara rädda för papercuts från pappersarbetet i bunkern.

Just den där tendensen med "man mot man" med "likvärdiga vapen" är en av delarna i det som jag rent allmänt kallar för "människans våldsparadox". Vi både skyr våld, men förhärligar det på ett paradoxalt sätt. Den andra huvuddelen är att vi har sån beröringsskräck med krig, att vi hellre ser ett lågintensivt krig som pågår i decennier än ett stort krig som klaras av så fort som möjligt.

Detta är analogt med hur vi ser med skräck på flygolyckor (~2000 döda per år globalt typiskt) men i allmänhet inte bryr oss alls om vägtrafikdöden (~500 000 döda per år globalt typiskt). Om vi alltså på något märkligt magiskt vis kunde halvera den senare genom att fördubbla den första, är det då inte omoraliskt att avstå (se parallellen med "the trolley problem")? Kriget i Syren pågår fortfarande, är lågintensivt och har dödat ungefär 650 000 människor och skapat 12 miljoner flyktingar (varav ungefär hälften interna). Vad hade hänt om väst med ett enda beslutsamt anfall 2011 hade dödat den förbannade diktatorn Assad? Hade vi haft 650 000 döda idag? Nej. Siffran är snarlik i Ukraina. Putins stolleupptåg hade kunnat stoppats de första timmarna med ett orubbligt och beslutsamt väst som bara hade behövt säga "aja baja, gå tillbaka nu eller du, personligen du Putin, dör".

Förlåt, detta var off topic och är inte avsett att vara ett angrepp El-gigante då han(?) ju bara ger uttryck för en ganska allmänmänsklig attityd som nog beror på ett slags "synestesi" mellan fungerande moral i en apflock och vår oreflekterade attityd till konflikter mellan flockarna.

Sammanfattningsvis, det är helt i sin ordning att vi investerar "500 miljarder" på avancerade vapen som kan slå till snabbt, hårt och definitivt. Det blir helt enkelt färre som dör och sidoeffekter minimeras. En nyfödd bäbis i Syrien 2011 är 13 år idag, och har inte sett en dag av fred. På grund av att vi duttar med våld år ut och år in, i stället för att slå till hårt. Detta är människans våldsparadox. Dutta med våld, som att elda upp en skog ett barr i taget, i stället för att hugga ner det enda träd vi vill bli av med direkt. Tillsammans med vår stolliga idéer om "proportionalitet" och att sätta "ära" i "man mot man".

Jag gissar att den här våldsparadoxen är rätt tidlös också, och den genomsyrar vårt stöd till Ukraina. Förhoppningsvis går iaf den från att vara tidlös till omodern.

/OFF TOPIC-rant över.

1) Jag påstår inte att moral nödvändigtvis kan vara extern, objektiv eller "matematiskt framräknad", jag påstår bara att vi kan som tankeverktyg låtsas som det, och se var det leder oss. Stalltipset är att mycket av det vi spontant "känner" är rätt, är fel. Och vi kan träna om oss genom intellektuellt reflekterande.

Nä, för krigets realitet och "hemfallenhet" för skyttegravskrig kräver motsvarande förmågor för båda parter. I ett faktiskt krig, där flera västländer har värnplikt och många andra har stora reserver trots små stående arméer, så skulle väst trots allt kunna uppbåda ganska mycket personal. Vi skulle antagligen också dra oss från, eller helt undvika krigsekonomier, vilket hade bibehållit resurser i civilsamhället för massor av roller som i vissa arméer, t.ex. den ryska, utförs av folk som sorterar under deras militärmakt. Tross, underhåll, logistik, kommunikationer, sjukvård, osv. Den "lilla" delen som skulle vara soldater, skulle kunna vara frontnära. Ryssland behöver avsevärda mängder, bedömt mer än 50%, av uniformerad personal för sin logistik, och de har svårt att fördela människor mellan krigsviktiga fabriker och soldater.

Men, även om vi alltså hypotetiskt troligtvis skulle kunna fylla på skyttegravar minst lika bra som ryssarna, så skulle vi antagligen styra kriget i en annan riktning. Det beror förstås på när man kommer in i en konflikt och vem som har initiativet. Att "häva" ett befintligt skyttegravskrig och "bygga om det" till manöverkrig eller air-land battle är kanske inte så enkelt, men väst skulle ju börja med flygkrig, flygkrig och flygkrig. Robotar och A2/AD och inte en enda marksoldat nära någon "front" innan området är tömt på alla LV-system, ledningscentraler och pansar. Detta skulle tvinga ryssarna att använda sitt flygvapen på det sätt som de själva faktiskt tänkt från början, vilket paradoxalt skulle både vara "winwin" för båda parter, samt ett väst som nu slåss helt på väst villkor och kan göra fullkomligt mos av Ryssland. Eller för att vara mer precis: det ryska flygvapnet i rysk doktrin i krig mot väst, är tänkt som ett försvarsvapen då de vet att de aldrig kan matcha väst i luften. Så det skulle förvisso vara en smal "fördel" även för Ryssland, men det skulle med nödvändighet också vara ett Ryssland på defensiven per doktrin.

...och sen kommer någon extern faktor som ingen tänkt på, och kriget skapar en egen, ny, logik där det gäller att den som först anpassar sig, vinner det slaget.

Det torde alltså finnas stora "möjligheter" att kriget hemfaller i något sorts patologisk tillstånd liknande skyttegravskrig, men av helt annan art. Det kommer alltid vara en form av "minsta gemensamma nämnare" som slåss.

Nu är jag varken vidare insatt i Ukrainakriget eller krigföring ö.h.t men jag misstänker att den drönartaktik vi ser i Ukraina inte skulle vara lika effektiv mot en snabbt framryckande NATO-styrka, med avancerad radar och kommunikation.

Med Skåne och fjällvärlden undantaget så är Sverige väldigt "skogstätt". Drönarna kommer inte att få samma roll på hemmaplan.

Det är nog alldeles riktigt. Forumet är fullt av dönickar som bara upprepar "drönare är framtiden" och "system [valfri icke-drönare] är helt dött", trots att det här med "drönare" dels är flera helt separata saker, dels knappast har stelnat som koncept än.

Små och stora flygande grejer, med vingar och/eller rotor och små och stora obemannade sjögående saker generellt har säkert diverse framtider för sig men "krav" på att vi ska börja massproducera drönare bara för att från ingenstans är inte vettigt. Motmedel kommer också stå under stark utveckling inom överskådlig tid och det är inte alls säkert att en specifik drönargrej överlever som koncept. Vissa användningsområden, vissa metoder och vissa typer av drönare kan mycket väl försvinna helt.

Man ska också vara väldigt försiktig om man tror att drönare ersätter något fundamentalt. Stridsvagnen t.ex. är inte alls död, den är nödvändig (vilket andra kan förklara bättre än jag. Jag har god uppfattning om hur jag avgör huruvida någon är expert, men jag är själv ingalunda någon expert och experter säger till mig att stridsvagnen är låååångt från död och samtidigt säger riktiga byfånar hela tiden att stridsvagnen är totaldöd. Jag får rätta mig efter expertis och har själv inget att tillföra).

Speciellt störande är när folk säger "drönarkrig" på bästa kvällstidningsmanér, som om det vore en hel ny form av krig. Jag vet inte ens om det kvalificerar som ny domän. Det finns drönare för allt möjligt och en roll säger ingenting om en annan. Automatisering av krig går framåt, helt enkelt och egentligen är inget nytt under solen. I ett fall kan man nästan säga att det är en tillbakagång. Brevduvor försvann nästan helt till förmån för radio och utläggning av kabel, eller bara signalljus på kortare avstånd. I vissa fall kan en "brevdrönare" vara lämpligare och i sak blir det bara en mer ändamålsenlig och mindre nyckfull brevduva.

Framförallt handlar det om att lösa stridsuppgifter på ett förnuftigt vis, men vissa väljer helt att runka till själva tekniken och bara babblar om AI och svärmar (några vet nog vem jag tänker på i första hand här) och det förment låga styckpriset.

En annan konstighet man hör även från folk som borde veta bättre är en sorts klagan över att "vi planerar alltid för det förra kriget, aldrig det kommande" som om det fanns något magiskt jäkla alternativ till att dra lärdomar av ett faktiskt krig som en gång existerade.

Jag tror du har rätt. "Drönarkriget" som det ser ut nu är en fas, inget annat. Drönare kommer ha en mycket stor roll i framtidens krig, javisst, men framförallt hoppas jag att en ny jävla terminologi utvecklas och att vi använder den terminologi som redan är beprövad. Många "drönare", speciellt vingdrönare är kryssningsrobotar och bör så klassas och kallas. Förhoppningsvis får vi vedertagna termer som inte alls nödvändigtvis innehåller ordet "drönare", så vi kan förstå vad vi pratar om i stället för att alla ska tjata om "drönare".

Ukraina har väl inte bevisat sig vara duktigare i sin sommaroffensiv samt intrånget i Kursk. Man fastnar.

Hur har du tänkt att den snabba framryckningen skulle se ut om ryssarna förberett med djupa minfält och andra hinder? Har vi inte lärt oss någonting av den misslyckade sommaroffensiven 2023?

Nej, för vi är bra på att gömma oss och vi har dessutom förutsättningar för det. Vi håller nog samma klass som Viet Cong på sin tid.

FMV har f ö köpt en "markdrönare", en UGV, som de nu testar och ska lämna över till förbandsprov efter nyår.