Ukraina kriget, djupt omodernt?

När man följer kriget i Ukraina slås man av hur omodernt det är och hur mycket det liknar historiska krig som första o andra världskriget. Soldater ligger i skyttevärn o skjuter varandra i ett ständigt blodbad. Ibland dyker det för all del upp en drönare o skjuter folk men markstrid med fotfolk verkar dominera.
Nu är ju varken Ukraina eller Ryssland några högt utvecklade stater teknikmässigt men:
Skulle ett konventionellt krig där de stora Natoländerna ingår såsom Storbritannien, USA och Frankrike vara av samma karaktär, alltså soldater som springer runt med automatvapen för att inta en kulle eller skulle kriget få en annan karaktär?

Nej, snarare raka motsatsen; ukrainakriget studeras av militärstrateger just för att det anses spegla en ganska drastisk förändring i krigföringen. Exempel är användandet av drönare för spaning, eldledning mig och även för direkta attacker. En an de nya upptäckterna är att pansar är mycket mer utsatt än man tidigare har trott, och att långtgående artilleri blir extremt viktigt för att skära av försörjninglinjer och attackera strategiska mål långt inne på fiendens territorium.

Att man måste ha marksoldater är självklart, annars kan man inte ta territorium. Det räcker ju inte att bomba, man måste kontrollera marken också. Befästningar typ skyttegravar är viktiga för att försvara fronten, men mycket av själva den faktiska krigföringen sker längre fram och längre bak.

De moderna krig du jämför med är när USA anfaller ett litet arabland där araberna springer så fort därifrån att de tappar skorna.
Man dundrar in med allt man har och totalt dominerar allt.

Ukrainakriget kan inte jämföras med detta då förutsättningarna är annorlunda.
Soldater kommer alltid försöka gräva ner sig och man måste alltid ha fötter på marken för att kunna invadera ett land, speciellt när de inte ger vika utan måste motas bort.

Då är ju många västländer ganska chanslösa pga extremt liten numerär, trots hög teknologisk standard.

Tja, hur många drönare hade Sverige innan Ukrainakriget, hur många har vi nu och hur många satsar vi på att bygga? Jag tror vi blev tagna på sängen, ja.

Nja, det ser verkligen inte ut som andra världskriget angående stora stridsvagnsslag, tänk Kursk.

En sak som är specifik för f d Sovjetstatens är mycket rejäla mängder med luftvärn så attackplan och helikoptrar har det varit sparsmakat med på bägge sidor efter de första månadernas omfattande förluster.

Korrekt, alltihop.

en av sakerna som gör dessa moderna krig "omoderna" är väl att man kan köpa """lågteknologiska""" vapen som faktiskt är rätt så effektiva jämfört med f-16s och sån skit. man är inte längre orörbar bara för att man har investerat 500 miljarder på att köpa F1488or utan man får faktiskt kriga på ett mer rättvist sätt

Att kriget bär många likheter med tidigare generationers krigföring beror, i stort, på att ryssarna misslyckats med att slå igenom den ukrainska fronten, och därefter genomföra mekaniserad rörlig strid på djupet, något som varit den ryska/sovjetiska arméns signum i många årtionden.

Nu är man där man är därför att ingen av sidorna har förmåga att dels bryta igenom fronten, därefter utvidga brohuvudet och sedan köra ett flertal pansar eller mekbrigader genom gapet som skapats och penetrera på djupet.

Till stor del beror situationen i Ukraina och den krigsföring som vi se där på ryssarnas totala oförmåga att bedriva manöverkrig.

Vilket i sin tur har en massa olika orsaker.

Det är knappast så att skyttegravskrig går ur tiden eller blir "omodernt". Det har antagligen förekommit i någon form sedan antiken, men blev framförallt en logisk följd av artilleri och eldvapen i allmänhet.

Många krig har aspekter av gammalt och nytt och det "nya" handlar främst om utveckling inom relativt nya domäner av krig. En bit före första världs, fanns inte luftdomänen alls men den fick en uppenbar men liten roll under första världs. Under andra världs blev den mer påtaglig och viktig och senare har den blivit dominerande på många vis, samtidigt som de gamla domänerna kring land- och sjökrigföring fortfarande existerar. Iran-Irakkriget har jämförts med första världs då skyttegravar blev viktiga. Samtidigt var det ett flygkrig och åtminstone till en början manöverkrig.

Ingen vill ha skyttegravskrig, men det är där man hemfaller när två i grova drag jämstarka motståndare möts. En detalj som jag såg flera experter påtala ganska tidigt efter Rysslands invasion av Ukraina är att sidorna faktiskt är ganska jämstarka när man väl tittar på vad som är tillgängligt och att skyttegravar blir en naturlig (men oönskad) följd för båda sidor. Därmed inte sagt att det inte finns skillnader. Jag tror inte man kan likställa skyttegravskrig med skyttegravskrig. Det är troligtvis en annan dynamik i slutet av 1800-talet och i början av 2000-talet. Det är kanske en dum term. Om det bara betyder "gräv där du står" och ett ganska statiskt krig, så jo, då är det väl "samma". Men man skyddar sig lite om olika saker och vi har inte riktigt skyttegravslinjer utan mer öar av värn.

Anledningen till att många tidigt såg att Ukraina och Ryssland var jämförbara är att även om Ryssland är större, har en väsentligt större militärmakt så behöver den också sörja för fler och mer omfattande domäner. Det finns alltså mängder av militär förmåga och verksamhet som inte är relevant för ett landkrig med ett grannland. Blåvattenflottorna, kärnvapenstyrkorna, en hel del av flygvapnet, helikoptervapnet, landfordon specialanpassade för arktiska förhållanden, isbrytarkapacitet, landfordon specialanpassade för ökenkrigföring. Fjärrvapen med mycket stor räckvidd, diverse specialförband som sysslar med annat än landkrig (t.ex. attackdykare eller whatever) osv, osv, osv. Ryssland har också en ofantlig gräns som behöver bevakas och diverse uppdrag de har tagit på sig i andra länder (som Syrien). Ryssland har nallat ur övrig icke-relevant kapacitet (ockupationstrupper, marint infanteri, desanter, vapen vigda för annat, sjömän i största allmänhet, etc, etc) men det är inget man gör speciellt effektivt eller snabbt. Det ryska flygvapnet verkar vara helt "doktrinlöst" vid detta krig och Ukrainas flygvapen är ganska litet, varpå inget större flygkrig pågår, utan ryskt flyg agerar vapenplattform till robotar och ukrainskt flyg agerar vapenplattform för LV-robotar. Attackuppdrag är mycket lokala till sin natur (frånsett ALBMs och flygburna kryssningsrobotar).

Sånt hemfaller till lägsta gemensamma nämnare, och då känns "skyttegravskriget" ganska naturligt. De andra domänerna finns ju kvar, luften är fylld av drönare, satellitspaning används av båda sidor och satellitburen telekommunikation, kan man så försöker man nytta manöver (som Kursk), så kriget är fortfarande ett fullspektrumkrig, dvs sker i alla domäner. Ett rejält övertag i luften (eller två sidor som båda har rejäla luftstyrkor) hade om inte häva, så kanske undvika skyttegravsaspekten. Ingen sida kan använda CAS annat än undantagsvis och lokalt. Det kompenseras i viss mån med drönare.

Man kan väl också tänka så här, tänker jag, att om diametralt olika doktriner möts som inte riktigt kan skada varandra, så hemfaller det också till en minsta gemensam nämnare, som skyttegravskrig.

Men, samtidigt vill jag egentligen stryka allt jag har sagt för att säga något helt annat: detta är inte ett skyttegravskrig. Det är fel fokus. Fronten är där den är, böljar fram och tillbaka och Ryssland rycker fram i snigelfart (eller faktiskt 1/10 av snigelfart), men det är egentligen mer frågan om ett utnötningskrig. I ett klassiskt "skyttegravskrig" så når hela tiden resurser fram till skyttegravarna och det enda man oroar sig för i bakre förband och tross är sabotage. Här är det egentliga kriget nog snarare vad som händer bakom linjerna. Ukraina går enträget efter rysk logistik och ledning och Ryssland går enträget efter ukrainsk försvarsvilja, infrastruktur och statiska försörjningsleder (dvs också logistik, men med annat fokus). Skyttegraven är ungefär "var kriget slutar" och kriget kommer inte avgöras av var själva denna frontlinje står. Den kan ingå i en förhandling, den har ett politiskt värde, symboliskt värde, osv och kan förvisso bli en "stilleståndslinje", men denna linje kommer inte betyda så mycket för utgången när kriget verkligen är över. För ingen av sidorna är egentligen så intresserad av mark. Ryssland vill ha full politisk kontroll över Ukraina och Ukraina vill ha sin fulla självständighet. Halvmesyrer kan leda till stridspauser, men ingen de facto-lösning. Det finns alltså två möjliga "förhandlingar" där den ena bara är ett uppskov, den andra som kan leda till ett mer permanent tillstånd har nästan ingenting med vad fronten går idag. Rysslands "theory of vicroty" är att väst ska tröttna innan dem, och att Ukraina då väljer att sluta strida och släpper politisk kontroll till Moskva och Ukrainas "theory of victory" är att Ryssland ska mattas ur innan väst, så att de ryska trupperna helt enkelt går hem (eftersom man vet att detta är ett typiskt slut för ryska krig). Västs "theory of victory" är "???? as long as it takes, herp derp", dvs man har ingen effektiv rysslandsstrategi eller policy alls. Tanken är "Ukraina ska överleva som stat", men man är inte alls på det klara huruvida det betyder lydstat till Ryssland i någon utvattnad form, eller faktisk självständighet. Och många i väst inbillar sig nog att någon form av "de facto stilleståndslinje" i framtiden ska bli gränsen för en varaktig fred. Både Ukraina och Ryssland vet att så inte är fallet. Det här slutar med en rysk kollaps, eller en ukrainsk. Med eller utan stridspaus på veckor, månader eller år. Därför är det också lönlöst att tro att Ukraina skulle sluta slåss om väst tröttnade. Bara det att striden skulle successivt övergå från en konventionell militär konflikt till ett hybridkrig och sedan partisaner, uppror, civilt motstånd och ett utomordentligt mördande och våldtagande från ryskt håll. Detta av det enkla skälet att hela kriget beror på ett bedömningsfel som Ryssland gjorde, att Ukraina skulle kunna inlemmas relativt smärtfritt under rysk kontroll och att folk skulle knyta näven i byxan ett tag men ganska snart finna sig i situationen. Detta var aldrig någonsin aktuellt och det var också därför som den första ryska insatsen i kriget var så katastrofalt feldimensionerad. Om vi leker med tanken att Ryssland hade förberett sig rätt och faktiskt tagit över Kyiv och landet inom några veckor, så hade vi ändå fortfarande haft krig. Bara inte armé mot armé, utan en befolkning mot en ockupant.

Så, därför är det egentligen inte meningsfullt att se på kriget som ett skyttegravskrig, även om det råkar just nu vara en stor komponent av det, något som faller sig naturligt när ingen av sidorna har ett uppenbart övertag i någon annan domän. Detta, om något, gör det till ett ganska modernt och typiskt krig. Och samtidigt tidlöst.

Små/mindre kärnvapen - minitaktiska...borde (tyvärr) redan förekommit efter Japan september 1945 (rent logiskt) i flera krig ...luftkrigföring och hitech-spionage (möjligen också avancerat artilleri) är nog ganska modernt i konflikten Kiev - Moskva.