Ungdomen är över. Vad ska jag göra nu?

Ska fatta mig så kort som möjligt. Är 30 år och har levt ett ganska händelserikt liv fram tills för kanske 2-3 år sedan.

Jag har nu tröttnat på allt festande och jag tycker knappt någonting är spännande längre. Det känns som att jag har gjort allt. Har inte längre något bekräftelsebehov, får all energi jag behöver från mina intressen och hobbies och känner mig genuint trygg i mig själv, men känner ändå hela tiden att det är någonting som fattas.

Jag saknar nyfikenheten man hade fram tills kanske 25-27 års ålder. Kickarna man kunde få av saker och ting och hur det kändes som att man hade alla möjligheter i världen. Nu känns det som jag har sett allt och gjort allt och trots att jag vet att det inte stämmer saknar jag lust att prova på nya saker.

Det känns för sent för att ge sig ut och försöka bli någon inom musik t ex. Jag börjar bli fet, vikarna i håret blir djupare och djupare och jag känner inte längre den där glöden/viriliteten som krävs för det livet. Flickvän har jag också (sunt och bra förhållande).

Ja, jag äter, sover och motionerar dåligt samt dricker en hel del sprit. Det spelar såklart roll då mina vanor gör tillvaron svårare, men känslorna kvarstår lika starka även i perioder med bättre leverne.

Vad har ni för tips på hur man kan få livsgnistan tillbaka? Känner att mitt liv känns så oerhört trist nu jämfört med för några år sedan.

Kanske din flickvän har några idéer, har du frågat henne? Hon lär väl ändå känna dig bättre, med dina intressen och dina egenheter, än vi okunniga dumspån på ett anonymt internetforum!

Bara som ett tips!

Testa att äta, sova bättre och träna. Sluta dricka och grubbla över situationen. Du har säkert förbrukat för mycket dopamin som är kopplat till belöningssystemet och även har en försämrad testosteronnivå. Det leder automatiskt till att man känner sig energilös, deppig och bitter. Inget känns spännande och kul längre.

Varför det??
Du har blivit gammal
Jag är 71 och har INTE blivit det än
INTE omogen, var mogen redan som 17-åring gällande seriösa saker och startade företag som lyckades ok redan som 24-åring, men jag har nyfikenheten kvar fortfarande...
Nu är jag allvarligt skadad (gammal idrottsskada har gått upp) så jag träffar inte så många nya människor som före, men innan det bytte jag ut de kompisar, som blev tråkiga runt ca 30 mot yngre och dessa yngre tyckte/tycker att det är kul/intressant!
T ex
/då jag var 40, var det 4 i övre tonåren, som brukade hänga ihop för sig själva, men då någon av dem var borta ringde de MIG för t ex tennis eller kortspel.
Jag BÖRJADE spela basket, tennis och pingis på klubbnivå då jag var nästan 40.
Nu är det en 19-årig tjej - som såklart inte seriöst - men skojflirtar med mig emellan mer seriöst snack.
Min flickvän - kanske min blivande fru - är 35. I sådana fall vill jag ha barn.
(Jag tänker bli 95 som min morfar. Han gifte sig sent och räknade sig som min generation, fick sparken då han var 92 för han hade blivit glömsk om nytt, men klar i huvudet gällande ej nytt till sjukvården klantade till det så han dog.)
Gör NYTT.
Redo för barn?

T ex min morfar startade sitt FÖRSTA företag då han var i åldern då vanligt folk tänker på pensionering snart.
Jag:
/utöver siktar på giftemål och barn om jag får ordning på skadan tillräckligt
/Även skadad tyckte jag det var för tråkigt att bli pensionär så jag startade två företag i utlandet på distans ihop med en stamhövding där,
/vilka samtidigt är en slags hjälpverksamhet för en fattig stam där genom att de får jobb och de kommer även att få bonus från kommande vinster, även en del till byn.
/Om skadan blir fixad någorlunda kommer jag nog bli basketcoach för ett ungdomslag.

Skaffa MINST 5 vita, blonda, blåögda barn - BÖRJA IDAG! Du kommer att sitta bland gudarna i Valhalla på din dödsdag om du gör detta. (Förutsatt att du har bra genetik).

Tycker det låter som att du blivit bekväm. Tycker dessutom du beskriver många symtom på en depression.
Det får mig att undra hur sund relation du faktiskt har.
Nog där jag lägger att lägga fokus, är du i en hälsosam relation då borde livet kännas mer intressant, om du inte blivit bortskämd av att ha det fantastiskt bra sedan tidigare..

Kanske raka bort håret, ta upp ett sunt leverne igen, bryta med bruden och boka en resa.

Drastiska tillstånd kräver drastiska åtgärder. Skaka om livet lite.

Eller bilda familj och kör det racet. Kommer hålla dig sysselsatt bra många år.

Nu har du ju flickvän.

Men annars, prova att börja om på nytt.

Flytta till en annan stad.

Låtsas att du är 20 år och precis har flyttat hemifrån.

Plus den här gången har du ordentligt med erfarenhet.

Lycka till

Gör som hon i filmen Wild från 2014 .

En bra film för alla som kört fast i livet.

https://m.imdb.com/title/tt2305051/

"Vad har ni för tips på hur man kan få livsgnistan tillbaka? Känner att mitt liv känns så oerhört trist nu jämfört med för några år sedan."

Se upp för prestationsångest. Vi lever i en ungdomsfixerad tid. Behåll lite teen-spirit...men gå också över till karriär, utbildning, kultur...det räcker kanske att gå ut på lördagskvällen. Motion och träning. Fokusera på pengar. Du blir ju man snarare än bara kille. Oavsett om du är 25 eller 35 eller 85 så är du den du är - en social varelse. Erfarenhet är alltid ett plus.

Dåliga vanor är som en snöboll, de har en förmåga att dra med sig diverse skit medan de rullar ner för backen

Mitt förslag är att du försöker göra små konsekventa förändringar som sammantaget över tid får dig att må bättre, fysiskt och psykiskt. Om du mår bra, och känner dig nöjd med dig själv kommer det sannolikt vara lättare för dig att hitta livsgnistan trots att ungdomens äventyr ligger bakom dig.

Låter klyschigt men skulle vilja tipsa dig om att läsa några böcker för att få snurr på tankarna. T.ex. Jordan B Peterson’s 12 livsregler, William H McRaven Bädda din säng och Självbetraktelser

Lycka till!

Det verkar som du har svårt för att bli vuxen. Men oroa dig inte, du växer in i det. Du får bli som majoriteten av männen på Flashback: Skyll dina tillkortakommanden på invandringen och kvinnorna; göd din bitterhet, bli vän med den, odla din alienation mot dig själv och samhället.
Kanske kan du bli ledare för en självmordssekt om du vill borra din olycka inåt. Eller kanske en terrorsekt om du väljer att agera ut din nyfunna depression?

Har ni båda jobb som ni trivs med? Om inte så flytta till en ny stad, välj om ni vill bo söder eller norrut, öst eller väst och sök upp en ort som ni båda tycker kan vara trevlig att bo i och givetvis där ni också kan få ett jobb.

Att bo i samma stad där man föddes, umgås med samma människor, göra samma saker osv får en att tröttna så testa en ny stad, gärna minst tre timmar bort från hemorten så ni skapar något eget tillsammans.

Låter inte som att ni jagar efter att få massor av barn och leva familjelivet så skippa det, man kan leva lycklig även utan barn.

Lycka till i ert nya liv.