Varför har ni inte hittat en bra partner?

Hejsan, här kan vi diskutera varför vi än inte hittat någon partner.

Givetvis kanske inte alla vet det, eller har det sanna svaret. Men låt oss reflektera varandra till självinsikt genom att dela med oss våra tankar och känslor. De som har partner skulle kunna dela med sig med utgångspunkten innan de träffat sin nuvarande t.ex.

Många kanske kommer säga att de inte vill ha en partner just nu. Då kan ni väl kanske berätta om ni någonsin hittat en bra potentiell partner och varför ni valt att inte starta en relation. Eller om ni aldrig funnit en sådan?

Är det verkligen självvalt för alla att vara singlar, även om de påstår så?

Skulle tro att det här "de du tänder på tänder inte på dig, och de som tänder på dig tänder inte du på" har en avgörande betydelse här faktiskt?

Svårt att hitta en brud utan ungar när man kommer upp i åren. Lever med en brud som jag oftast umgås med på helger, hon har en 16- och 18 årig son som jag helst undviker.

Men det är väl bara att hålla i, de där ska ju ut förr eller senare. Du ska veta det sägs ju också att kärringar som inte har barn kan bli jävla knepiga och elaka, så om det stämmer är det bättre med en kärring med vuxna barn än en som är barnlös.

Få man fråga vad det är som gör att du undviker dom? Känner du inte att du har misslyckats som en manlig förebild eftersom du är så mycket äldre och burde veta bättre? Mamman måste väl känna av att du undviker hennes barn? och ändå vill hon vara med dig ?!

Jag är lite smått orolig över den biten, den biologiska pappan bor tio mil bort och bryr sig inte ett skit om ungarna. Dom hälsar på honom typ en gång om året. Så det kan nog bli att man får dras med dessa gossar som förmodligen fortsätter vara gossar långt förbi 20...
Jo, jag har haft en del relationer med sterila kvinnor förbi 40, den positiva delen är att de behåller en fin kropp. Den mentala ohälsan som verkar vara en gemensam nämnare är inte lika rolig.

Det var bara några som jag verkligen tände på, men det var sällan ömsesidigt. Jag blev ett bränt barn som skydde elden. Monogami är förmodligen underbart när det fungerar, men jag tror män (naturligt) är polygama...som man tycker jag tjejer alltid är lockande.

16 åringen verkar vara bög. 18 åringen är fet och vill bara sitta på sitt rum och spela tv-spel dygnet runt. Man har liksom inte mycket gemensamt med dom.
Det är väl för fan inte min uppgift, den biologiske pappan ska vara deras förebild, men han beter sig som en gathund och knullar runt hej vilt utan att bry sig om konsekvenserna. Mamman känner kanske av hur jag känner men hon fattar väl samtidigt anledningen varför. Hon har själv påpekat att 16 åringen är en aning skum, han har inga vänner och vill bara umgås med sin kusin som är tjej.

Tror inte folk vill dela med sig när du inte delar med dig något. Kan du svara på din egen fråga?

Jag föredrar lugn och ro över sällskap.

En valde jag och ville själv.
En annan kände jag mycket kärlek från.
En annan var det väldigt roligt att umgås med.

Att man klickar med personen. Har saker gemensamt och kan prata och vara sig själv med varandra är nog det jag skulle lägga mest vikt och värde på idag.

De som jag inte valt:
Dålig dejt som prata illa om människor. Nej tack.
Dejter som pågick ett tag lite på distans och jag fick inga känslor mer än många olika negativa för en person. Det blev inte bättre av att ett ex dök upp och spökade i tankarna. (Den kärleksfulla kom tillbaka i bilder) och då la jag ner den personen.

Nu kommer det vara självvalt. Jag vill vara lite egoistisk och få stabilitet i min vardag då allt har varit kaos en längre tid. Jag vill kunna få det konkret att jag klarar mig på egna ben nu minst några månader. Jag vill också kunna acceptera att ha det lite tråkigt och lite ensamt en kort period för att känna av vilka känslor det ger mig och förstå mig själv bättre i dessa. Älska mig själv lite mer för att bli en bättre människa än jag någonsin varit tidigare.

Av många anledningar och ibland har man trivts som singel ibland har man saknat tvåsamhet. Jag är inte den som behöver ha en partner och behöver ha den bekräftelsen. Men jag har alltid varit lite dumsnäll, genuin och ädel och bara gått på känslor. Försökt göra det rätta och inte begära något från någon. Kraven var bara att man behandlar mig bra och är lojal. Lojalitet är fö mer än att bara vara trogen, man är själv väldigt lojal och ärlig och ställer därmed höga krav på det.

Är inte intresserad av någon mer jävel ärligt talat men hade jag velat skaffa en partner igen hade jag inte gått på känslor och drömt om någon kärlek utan gjort som vissa andra kvinnor och endast dejtat någon om det gav mig några fördelar. Nu ska jag bara tänka på mig själv och försöka älska mig själv lite mer.