Något förändrades efter pandemin

Det kan nog inte så lätt uteslutas att detta fladdermusvirus, eller väl utvalda delar av det, inte har påverkat kroppen negativt, så att vi inte har samma ork som förr.

Men sedan visade väl pandemin rätt tydligt att vi är väldigt såbara mot de som styr över oss, och att de som styr inte bryr sig om vårt bästa. Och detta har väl även Putins invasion visat ännu tydligare efter pandemin. Även den högst medvetna utvecklingen här i Sverige mot mer och mer barnsoldater som skjuter på köpcentrum och kastar granater i lägenheter understryker den här känslan. Vi blir alla lite som barn med en misshandlande förälder. Svårt att må riktigt bra då. Vi skulle behöva politiker som visar kärlek mot sitt folk.

Folk har överlag blivit mer osociala och reserverade samt rädda för okända människor efter pandemin. Inte alls lika lätt att få kontakt med folk nu som innan. När pandemin började klinga av kom dessutom Ryssland/Ukraina-kriget och skrämde ytterligare upp ett redan skrämt och skärrat folk, varpå jag gissar att många med tiden blivit mer avtrubbade och apatiska. Mer obrydda, kanske som ett sätt att skydda sig från ytterligare rädslo-smällar. Den kraftiga höjningen av priser på mat, bensin och el har förstås bidragit till att göra folk än mer uppgivna och apatiska.

Vi hade det relativt bra och tryggt innan allt detta kom.

Jag känner igen mig väl i detta. Jag känner inte heller som mig själv efter Covid. Dock tror jag inte att det beror på vaccinet utan istället sjukdomen självt. Vidrig sjukdom det där som tog bland annat min kusins liv.
Nu hade jag depression redan innan covid men det blev ju knappast bättre av delvis isolation. Vad jag snarare upplevt så är mitt problem att jag är mer trött, trögtänkt och lite sinnesslö. Kände innan att jag var ganska rask och kvicktänkt i sinnet.